Svartbröder

Från bevaringsprogram
Kv. Svartbörder. Uppdaterad kulturmiljöinventering 2006-2009
Skomakaregatan på 1940-talet. Kulturens arkiv.

Kvarteret har en oregelbunden form som motsvarar ett på 1000-talet tämligen plant område i den övrigt starkt kuperade terrängen. Kvarteret ligger centralt placerat i omedelbar närhet av domkyrkan, och vid arkeologiska undersökningar på tomt nr 12—14 kunde den äldsta bebyggelsen dateras till omkring 1050 med hjälp av ett präglingsunderlag av bly använt vid mynttillverkning. Alla de omgivande gatorna är antagligen av tidigmedeltida ursprung och kvarterets tomt är i stort sett oförändrad igenom århundradens lopp.

Kvarterets namn beror på en missuppfattning. Svartbrödraklostret som kvarteret är uppkallat efter låg egentligen i grannkvarteret Sankt Mikael.

Tomtstruktur

Det råder en mycket god kontinuitet i tomtgränserna och de flesta av dagens tomtgränser har anor djupt ned i medeltiden.

Vid medeltidens slut var kvarteret till större delen parcellindelat med smala djupa tomter. Endast i kvarterets nordöstra hörn fanns tre större tomter. På 1784 års karta kvarstår mönstret i stort sett oförändrat. Endast en tomt mitt för Krafts torg har delats upp i fem smärre. Under 1800-talet slogs ett par av de smalare tomterna ihop medan den största tomten delades till nuvarande nr 7—9. Det första och enda större ingreppet i strukturen skedde 1973 när arbetsförmedlingens hus uppfördes på tre äldre tomter.

Bebyggelse och invånare

Kvarteret har länge varit intensivt utnyttjat. Från 1500-talet finns det uppgifter om bebyggelse på alla då existerande tomter. Bland tomtägarna utgör kyrkliga tjänstemän ett påtagligt inslag, liksom olika slags hantverkare.

På arbetsförmedlingens plats låg det under 1500-talets slut ett korsvirkeshus. Någon gång mellan 1595 och 1598 lyfte sockenprästen i Kyrkheddinge och Stora Råby, Peder Knudsen på några plattor i husets tegelgolv och lade ned en skatt omfattande 132 daler silvermynt. Vid 1600-talets slut bodde det inte mindre än fem skomakare i kvarteret. 1784 låg det en obruten rad av hus längs Skomakaregatan medan det bara finns spridd bebyggelse i resten av kvarteret.

Vid 1800-talets början har kvarteret en tät bebyggelse präglad av stadsbonden. Längs gatorna ligger en- och tvåvånings boningshus och inne i kvarteret finns ett gytter av stall, gödselstäder, "afträdeshus", vagns- och drängkammare m. m. Samtliga hus ar uppforda av korsvirke och försedda med tegeltak. Det första eftermedeltida huset helt av tegel i kvarteret, byggdes 1827 på tomt nr 14 och revs 1969. Ett antal påkostade tegelhus uppfördes längs Krafts torg de tre decennierna kring 1800-talets mitt och de flesta husen i kvarteret härstammar idag från den perioden, även om de nu i många fall är starkt ombyggda. Den östra delen av kvarteret dominerades fram till 1969 av enklare bebyggelse, medan det i den västra delen fanns mer kapitalstarka husägare. I kvarterets sydvästra fjärdedel skedde det under decennierna kring sekelskiftet ett intensivt förtätningsarbete och ett antal stora hyreshuslängor uppfördes på gårdarna.

Aktuella Fastigheter

Tidigare Fastigheter

Äldre version av Bevaringsprogrammet, ej giltigt