Plantagelyckan
Plantagelyckan var namnet på ett markområde som sträckte sig längs Kävlingevägens västra sida. Det lades ut 1754 och var uppdelat i ett antal lotter. Den sydligaste lotten, som även kallades för Buskalyckan efter namnet på en äldre lycka som kom att ingå i den, motsvaras idag av kv Plantagelyckan och del av kv Erik Dahlberg. På 1763 års karta ligger där ett hus som kallas för Buskahuset. Huset såldes 1798 av bl a Anna Busk och enligt en uppgift från 1784 är lyckan ursprungligen uppkallad efter borgmästare Christer Busk, död 1614. I husförhörslängden från 1867 nämns huset som obebott. Besittningsrätten till lotten köptes 1870 av J Mortensen som där anlade ett trädgårdsmästeri, som kom att drivas i ett par generationer.
I en styckningsplan 1927 delades området upp i byggnadstomter och Erik Dahlbergsgatan lades ut. Den tomtmark som låg i kv Erik Dahlberg sålde arvingarna till Mortensens trädgårdsmästeri med detsamma. I en stadsplan 1929 för bl a kv Plangagelyckan reglerades den kommande bebyggelsen noggrant. Det angavs bl a att byggnaderna skulle ligga sammanbyggda med varandra i gatulinjen och längs Erik Dahlbergsgatan lades förgårdar ut som skulle hållas planterade och i vårdat skick. Dessutom föreskrevs vilken höjd takfoten skulle ligga på och vilken lutning taken skulle ha. Avsikten med detta var att kvarterets byggnader skulle få ett enhetligt takfall.
Samtliga tomter i kvarteret köptes 1932-35 av folkskolläraren John Malmros. Han hade tidigare varit inblandad i en omfattande byggnadsverksamhet i kv Skjutsstallen något längre västerut. En del av tomterna bebyggde han i eget namn medan andra genast överläts på Byggnadsaktiebolaget Malmros. Nybebyggelsen ritades 1932-34 av Herm. Håkansson medan de tre yngsta husen ritades av Robert Larsson. De två första husen längs Erik Dahlbergsgatan uppfördes i enlighet med stadsplanens intentioner. Men när man kom fram till huset vid Kung Oscars väg lämnade Malmros in ett förslag, där man genom att dra in den översta våningen lyckades uppfylla stadsplanens formella krav på takfotshöjd och taklutning, trots att man klämde in en extra våning. Då staden ägde en bit mark som skulle läggas till tomten hade den stora möjligheter att påverka byggnadens utformning. Men då drätselkontoret, som handhade markförsäljningen, inte brydde sig om byggnadsnämndens protester, lyckades Malmros genomföra förslaget. När nästa hus vid Kävlingevägen uppfördes hade byggnadssättet accepterats, trots det hade Malmros en längre dispyt med byggnadsnämnden beroende bl a på att han, utan att redovisa det på ritningarna, hade lagt in en extra lägenhet på vinden. Ärendet avslutades inte förrän 1960. När Malmros skulle bebygga den sista tomten vid Kävlingevägen försökte han få lov till ett åttavåningshus. Efter omfattande diskussioner fick han dock nöja sig med en stadsplaneändring som medgav ett sexvåningshus. Malmros sålde 1939 i stort sett hela sitt fastighetsinnehav i kvarteret till olika personer.
Byggnaderna i kvarteret Plantagelyckan är tillkomna under en femårsperiod. De har ett speciellt intresse då de ligger i brytningsperioden mellan 20-talsklassicismen och funktionalismen. De har dock en klart funktionalistisk prägel och de ljusa putsfasaderna gav kvarteret en sammanhållen karaktär. Tyvärr har delar av den ursprungliga arkitekturen förvanskats genom inklädnad med moderna fasadmaterial.