Gråbröder

Kv. Winstrup. Uppdaterad kulturmiljöinventering 2006-2009

Kv. Gråbröder. Uppdaterad kulturmiljöinventering 2006-2009

Stora Gråbrödersgatan mot söder 1981.

Bytaregatan mot norr år 1934. Foto Per Bagge. Byggnadsnämndens arkiv.

Kvarteret är ett av de största i stadskärnan. Det har fått namn efter det Gråbrödrakloster som legat i kvarterets sydöstra del, ett område som idag kan sägas utgöras av tomterna 13 till 17. Huvuddelen av bebyggelsen på kvarterets 31 tomter är från 1800-talets andra hä1ft och tidigt 1900-tal. Byggnadslinjen mot var och en av de omgivande fem gatorna har sin speciella karaktär, som återspeglar de skilda utbyggnadsperioderna.

Av Espmans karta framgår att Bytaregatan och Sankt Petri kyrkogata var helt obebyggda på 1780-talet. Bebyggelsen var då samlad vid Gråbröders- och Winstrupsgatorna, med en glesare husrad vid Klostergatan.

Den äldsta bevarade bebyggelsen finns idag vid Winstrupsgatan och Stora Gråbrödersgatan. Förutom resterna av två 1700-tals korsvirkesgårdar finns här en rad byggnader från tiden före 1850.

Klostergatan däremot präglas av det kommersiella uppsvinget under 1800-talets sista årtionden och 1900-talets början.

Tillkomsten av Malmö—Lunds järnväg år 1856 skapade en intensivt trafikerad axel mellan stadens gamla centrum kring Stortorget och den nya viktiga kommunikationsleden. I första hand Klostergatan blev snart en av stadens viktigaste affärsgator, men även Lilla Fiskaregatan fick ökad betydelse som butiksstråk. Under 1800-talets senare del och 1900-talets början omformades bebyggeisen utmed gatorna från en småstadsmässig och förindustriell skala till en kompakt stenstad, med nybyggnader som redan från början var avsedda att inrymma kommersiell verksamhet såsom affärer och banker.

Bytaregatan utlades först efter reformationen med sträckning över en nedriven kyrka, Sankt Jakob. På Espmans karta kallas gatan helt enkelt Bakgatan, en passande benämning eftersom gatan var obebyggd och på ömse sidor omgiven av trädgårdar och lyckor.

Först under andra hälften av 1800-talet började Bytaregatan och Sankt Petri kyrkogata att bebyggas. I Bytaregatans sträckning nårmast Klostergatan förlades några hantverkargårdar. I övrigt blev båda gatorna renodlade bostadsgator för ett relativt burget skikt. Vid Bytaregatan finns omväxlande en- och tvåvåningshus. Sankt Petri kyrkogata däremot har en rad av enhetligt utformade två- och trevåningshus, uppförda i rask följd under 1870- och 80-talen. Det är Lunds längsta sammanhängande rad av putsfasader i klassicerande stil.

Nya tomter avstyckas

Den nya bebyggelsen blev möjlig genom att gård nr 302 började avstyckas till nya byggnadstomter. Denna vidsträckta fastighet omfattade hela norra delen av kvarteret Gråbröder, ett område som motsvarar nuvarande tomtnumren 1—9 samt 29—31.

Tomten var bebyggd med en stor och förnäm stadsgård, under 1700- och 1800-talen bebodd av en rad namnkunniga akademiker. Vid Winstrupsgatan låg en 33 meter lång huvudbyggnad från 1779, uppförd av "ekekorsvirke med bränd sten på hög fot av gråsten, avrappad och finputsad åt gatan". Mot gården hade huset två korta flyglar. Dessutom fanns flera ekonomibyggnader. Vid Winstrupsgatan en bit söder om huvudbyggnaden låg ett brygg- och bakhus och sammanbyggt därmed ett mindre boningshus. Den stora tradgården sträckte sig bort till Bytaregatan.

1866 skedde den första nybyggnaden, då fabrikor J.M. Ekström lät uppföra de två tvillinghusen vid Bytaregatan 22 och 24. Några år senare, 1875 byggdes tvåvåningshuset vid Bytaregatan 26 och samma år såldes de gamla husen vid Winstrupsgatan 5 till en målare Lundius, som byggde om dem helt. 1877 splittrades den gamla gården för gott. Ytterligare fyra tomter bildades, nuvarande tomtnumren 4, 5, 6—7 samt 8. Bland köparna märks timmermännen A. Ljungberg och A. Linhard, ett par av stadens då mest flitigt verksamma byggmästare.

Aktuella fastigheter

Tidigare fastigheter

Äldre version av Bevaringsprogrammet, ej giltigt

Kvarteret Gråbröder