Sankt Peter
Kvarteret är beläget i stadskärnans nordvästra hörn och begränsas i öster av Bredgatan, i söder av Sankt Petri kyrkogata och i sydväst av Clemenstorget. I väster oeh norr bildar Sankt Laurentiigatan utlagd vid 1890-talet på den forna stadsvallen gräns. Den i det närmaste triangulära kvartersformen synes vara av medeltida ursprung och har frånsett smärre justeringar bl a i sydvästra delen bibehållits i modern tid.
Omedelbart norr om kvarteret fanns fram till 1811 stadens nordligaste tull, benämnd Norre tull.
Sankt Peters kyrka
Kvarteret bär namn efter den kyrka som legat vid Bredgatan oeh Petriplatsens norra gräns. Den anses ha anlagts under 1100-talets senare del och utgjordes av en efter romanskt mönster anlagd stenkyrka med långhus, kor och absid. Efter reformationen 1536 torde kyrkan ha nedrivits tämligen snart medan kyrkogården fortsatte att användas till 1816. Kyrkogården övergick 1840 i universitetets ägo för att nyttjas som botanisk trädgård. 1922 var har förlagt Fabriks- och Hantverksföreningens utställning och därefter utlades området till den nuvarande Petriplatsen. 1938 uppsattes Ansgar Almquists Linnéstaty.
Äldre tids bebyggelsestruktur
Bredgatan, vilken även haft namn såsom "Stora Langgatan" och "Norregatan", har allt sedan medeltiden fungerat som ett betydelsefullt vägstråk från norr in mot stadens centrum och torg.
Arkeologiska undersökningar — de senaste utförda under slutet av 1970-talet — pekar på att området utmed Bredgatans västra sida varit glest bebyggt och att bebyggelsen troligen ej varit kontinuerlig förrän efter reformationen. En större gårdsanläggning, Kommenderegården, fanns dock redan under medeltiden norr om Petri kyrka där idag biblioteket och "Åke Hans" är belägna. Gården ägdes av det själländska johannitklostret Antvorskov, som innehade ett fyrtiotal gårdar i Skåne över vilka en föreståndare eller "commendator" hade ansvaret. Såsom residens för denna var ovanstående gård upplåten. Vid utgrävningar på 1910-talet påträffades rester av ett tegelhus, vilket identifierades som Kommenderegården.
Stora delar av kvarteret har troligen tjänat som betes/åkermark. När en mer permanent bebyggelse kom till stånd synes denna ha varit hantverksinriktad. Påträffade lämningar av en smedja på f d tomt nr 9 nu en del av nr 34, adress Bredgatan 7, ger en antydan om att området p g a sin ringa bebyggelse varit väl lämpat för det eldfarliga smedhantverket.
Först i sen tid har förändringar företagits i den äldre, medeltida tomtindelning, vilken utmärktes av långsmala tomter med bostadshuset placerat vid Bredgatan och innanför denna magasin, stall, loge och diverse uthus kring en stensatt gårdsplan. De västra delarna av tomterna närmast stadsvallen användes för kålhagar och annan odling.
1700- och 1800-talens bebyggelse
På grund av sitt centrala läge vid infartsvägen framstod området ur många synpunkter som attraktivt. Fastigheterna beboddes enligt förteckningen till Caspar Mag. Espmans karta av 1784 av varierande sociala skikt och omfattade såväl akademiker — professorerna Barfot, Schenmark, sekreterare Löwenhielm, räntemästare Nonzelius — som handeismän herrarna Bager och Pehrsson — och hantverkare, varav märks färgaren Höijer, guldsmeden Holmström, skräddaren Gerdts, smeden Knutsson och bryggaren Lundberg.
Espmans karta visar en sammanhängande byggnadslinje utmed Bredgatan jämte en enstaka byggnadsenhet vid Sankt Petri kyrkogata — där Ekska huset ligger — för övrigt var kvarteret vid denna tid ej bebyggt. Antalet tomter omfattade då fjorton stycken, numrerade från 267 till 278 plus 299 och 300. Den senare var utlagd till "Herr Directeur Wensters hage" och således utan hus.
Byggnadsbeståndet vid tiden kring 1800 bestod av korsvirkeshus i en eller två våningar. Vad gäller handelsgårdarna, vilka under stor del av 1800-talet dominerade kvarteret, var bostadshusen ofta i två våningar där andra våningen gärna nyttjades som spannmålsmagasin medan bottenvåningen inrymde bostad och handelsbod med bodkammare. Representativa för denna byggnadstyp är de två gathusen på nr 31 samt 32 —Kjederqvistska gården. De har sannolikt varit putsade från begynnelsen och härrör alla från 1790-talet.
Till kvarterets äldre hus hör dessutom f d boningshuset på nr 5 med tillhörande gårdslängor samt längorna till Kjederqvistska gården. Något yngre är Ekska huset, numera turistbyrå[nutidsuppdateras], som är byggt i två etapper 1823/26. Genom sin konstruktion framstår huset som en sen exponent för korsvirkestekniken vad förnämare stadshus anbelangar.
Från 1700-talet stammar även forna "Åke Hans" huvudbyggnad på nr 10, Bredgatan 5. Den långa korsvirkeslängan uppfördes av medicinprofessorn Johan Henric Engelhart 1798. Efter att ha varit i många skilda ägares händer inköptes gården 1850 av bryggaren och traktören Svenning Rydin och därmed inleddes en hundraårig epok av restaurantrörelse i byggnaden. Särskilt omtalad och livligt frekventerad var den under Åke Hanssons tid 1887—99 och den berömde innehavaren gav också upphov till restaurantens namn, Åke Hans. I den vidsträckta, tillhörande trädgården erbjöds uteservering och musikunderhållning. Enligt tidens sed fanns här även kägelbana och krocketplan. 1901 blev Fabriks- och hantverksforeningen ägare och strax därefter, 1903, uppfördes en föreningsbyggnad i rött maskintegel och med medetidsinfluerad dekor på gården. Restauranten utarrenderades och hette under en period officiellt Industrirestauranten.
Ökat behov av bostäder och en planerad paradgata — Sankt Laurentiigatan
Senare delen av 1800-talet innebar för kvarteret en viss utbyggnad framförallt beträffande bostadshus/hyreshus. Äldre gårdshus på- och ombyggdes, nya restes vid gatan och på gårdarna. Fasaderna, antingen i puts eller tegel, utformades i någon av de historicerande stilarna t ex i nyrennässans såsom i hörnhuset Bredgatan/Sankt Laurentiigatan, det enda kvarstående av sitt slag inom Sankt Peter. Förutom ett omskapande genom ny bebyggelse förvandlades stadsbilden även genom nya gatusträckningar och torgbildningar. Anläggandet av Allhelgonakyrkan 1887—91 medförde krav på en mer accentuerad uppfart från väster varför planer på att utlägga den forna Vallgatan till en bred boulevard växte sig starka. Präglad av de europeiska storstadsidealen med trädkantade gator planterades den breddade och uträtade gatan 1894 med robinier. Genom att anlägga staketinhägnade förgårdar mellan trottoaren och de något indragna husen skulle dess storstadskaraktär ytterligare understrykas. Utbyggnaden av den omgivande bebyggelsen skedde till att börja med endast i mindre omfattning, i huvudsak i den norra delen. Mönstret med indragen byggnadslinje och förgårdar har dock fullföljts i modern tid och de ursprungliga intentionerna är klart avläsbara i gatubilden.
Under 1900-talet tenderade tomtmarken till att bli allt mer intensivt utnyttjad och vid det då nyligen utlagda Clemenstorget i väster uppfördes 1904—09 ett större affärs- och bostadskomplex i väl genomförd jugendstil. Under denna tid förekom också planer på att draga en ny gata genom kvarteret, parallellt med Bredgatan. Planerna var så långt framskridna att sträckningen finns markerad på samtida stadskartor.
De senare decennierna har medfört skilda, stundtals genomgripande förändnngar i kvarteret. Omkring 1950 blossade en livlig debatt om förläggande av en konsert- och teaterbyggnad i den sydöstra kvartersdelen. Planerna kom aldrig till utförande utan i stället blev det stadsbiblioteket som i slutet av 1960-talet placerades här. Tomtmarken hade tidigare utgjort en del av den stora parkliknande trädgård, som skapats av akademiträdgårdsmästaren Lundberg och professorn i medicin Michael Kolmodin Löwegren under senare delen av förra seklet. En rest av den för sina många ovanliga träd och växter kända trädgården är numera utlagd som allmän parkmark, kallad Löwegrenska trädgården efter dess forna ägare. En annan benämning är Ahlgrenska tradgården efter häradshövding Christian Ahlgren. Familjen Ahlgren ägde tomten 1926—64. Här finner man en del av det ursprungliga och sällsynta trädbeståndet bevarat såsom ett omfångsrikt ginkoträd, troligen det kraftigaste i Norden.
Äldre bebyggelse utmed Bredgatan har rivits och ersatts med ny på 1950—70-talen. 1970-talet karakteriserades av en omfattande byggnadsverksamhet, framförallt inriktad på bostäder, i kvarterets inre och nordvästra parti och därmed har mycket av det som i gången tid kännetecknade S:t Peter av handels- och hantverkskvarter gått förlorad.
Aktuella Fastigheter
- Sankt Peter 5
- Sankt Peter 10
- Sankt Peter 15
- Sankt Peter 16
- Sankt Peter 17
- Sankt Peter 18
- Sankt Peter 28
- Sankt Peter 30 fd. Sankt Peter 1
- Sankt Peter 31 [Fastighet som delats av]
- Sankt Peter 32
- Sankt Peter 33
- Sankt Peter 34
- Sankt Peter 35
- Sankt Peter 36
- Sankt Peter 39
Tidigare Fastigheter
- Sankt Peter 1
- Sankt Peter 31 [Fastighet som delats av]
- Sankt Peter 32
- Sankt Peter 5
- Sankt Peter 33
- Sankt Peter 34
- Sankt Peter 10
- Sankt Peter 27
- Sankt Peter 28
- Sankt Peter 15, 16, 17 och 18
- Sankt Peter 35
- Sankt Peter 36
Äldre version av Bevaringsprogrammet, ej giltigt
Kvarteret Sankt Peter
