Rådmansvången - Här bor man - Bostadsområden i Lunds kommun 1945-2005

Flygfoto från 1983 med kv Solgårdarna centralt. Källa: Stadsbyggnadskontoret SBKfly3298_1(1).

Rådmansvången - Särskilt värdefull bebyggelse gulmarkerad.

Rådmansvången är belägen i västra Lund med Trollebergsvägen och Papegojelyckan i norr, ett koloniområde och Södra företagsområdet i söder. I öster gränsar den äldsta delen, den så kallade Borgmästaregården, till Ringvägen och i väster övergår stadsdelen i Pilelyckan, som byggdes på andra sidan Folkparksvägen som en fortsättning på Rådmansvången och efter samma planprinciper. Patrik Rosengrens park delar området, dels i en östvästlig axel med Borgmästaregården på ena sidan och 1950-talsbebyggelsen på den andra, dels i en nordsydlig med flerbostadshusen på ena sidan och småhusen på den andra.

Stadsdelen planlades i olika omgångar med start under 1930-talet av Fred Forbat och Ingeborg Hammarskjöld-Reiz. Ut mot Trollebergsvägen uppfördes genom stadens försorg tre så kallade barnrikehus 1936-37. Det var trevånings lamellhus med två- och trerumslägenheter för barnrika familjer. Husen revs 1980 och ersattes med punkthus i fem-sex våningar. Även Borgmästaregården var en fortsättning på det sociala bostadsbyggandet. Området planlades 1938-39 och bebyggdes huvudsakligen 1939-42, men en del hus kom på plats först efter kriget. (Området är behandlat i Lund utanför vallarna, del II.)

När det efter kriget var dags att planera för de västra delarna av Rådmansvången gjorde Ingeborg Hammarskjöld-Reiz först en stadsplan för kvarteret Pilelyckan 1946 på uppdrag av det nystartade kommunala fastighetsbolaget och senare samma år gjorde Fred Forbat en plan för hela den västra delen av Rådmansvången. Stadsplanen representerar ett nytänkande, ett helhetsgrepp med differentierade stadsrum, som pekar fram mot kommande decenniers förstadsplanering.

Den nya bebyggelsen avgränsades från Borgmästaregården av ett brett parkstråk, som även förgrenade sig västerut där det blev en parkremsa mellan flerbostadshusen och småhusen. Parken är också ett exempel på hur stadsträdgårdsmästare Oscar Ahlström lät gröna stråk slingra sig långt in i omgivande bostadsområden utan rena gränser mellan parkytorna och bostädernas trädgårdsanläggningar. Även ut mot Trollebergsvägen anlades en skyddande parkremsa. Mitt i området anlades ett litet stadsdelstorg, Hårlemans plats, med affär, barnkrubba, centraltvätt, post med mera. Mot söder och industriområdet med Åkerlund & Rausing samt Malmö Yllefabriks AB anlades kolonilotter och här placerades även områdets skola, Palettskolan. Merparten av biltrafiken fördes till områdets ytterkant, medan de inre delarna till stor del är bilfria.

Flerbostadshusen byggdes från 1946 och successivt fram till början av 1960-talet med Ingeborg Hammarskjöld-Reiz som arkitekt. Det är tre- och fyravånings lamellhus som på tidstypiskt vis byggdes med en majoritet av tvårumslägenheter. Området byggdes av LKF och planerades och byggdes som en grannskapsenhet med bostäder samt affär och annan service samlade till ett litet centrum. Området ger i dag ett idylliskt intryck med sina röda och gula tegelhus, den lummiga grönskan och de smala gatorna – när området byggdes var det mycket ovanligt att en barnfamilj hade bil.

Söder om parkstråket uppfördes småhus, huvudsakligen i form av egnahem. Här byggdes även radhus i byggmästare Harry Karlssons regi. Det var källarlösa hus som uppfördes efter den norska ingenjören Olof Selvaages idéer om att bygga billigt; genom att välja bort allt som inte var nödvändigt hölls produktionskostnaderna nere. För att sälja in husen och konceptet hölls en boutställning, Bo 54, som blev en succé om man ska tro de samtida tidningsartiklarna. Här uppfördes även radhus efter byggnadsingenjören Nils Ernstssons ritningar. Ernstsson ritade i mitten av 1950-talet radhus som var klart inspirerade av Westmans radhus i Linnéstaden på flera platser i Lund.

Rådmansvången stod i princip helt färdigbyggt kring 1960 och utgör på många sätt ett mönsterområde för 1940- och 50-talens grannskapstänkande med måttlig skala och omsorg vad gäller utformning av såväl bebyggelse som grönområden. Arkitektoniskt har området en vänlig, regionalanknuten karaktär med övervägande tegelbebyggelse med sadeltak.

De tre barnrikehusen ut mot Trollebergsvägen revs 1980 och här byggdes istället femvånings punkthus i Riksbyggens regi. LKF:s flerbostadshus moderniserades något i mitten av 1980-talet då bl a balkonger byttes och en del av husen utrustades med hiss. Selvaagehusen har tilläggsisolerats och i viss mån byggts till. Det samma gäller flera av egnahemshusen, något som även skrevs in i stadsplan 1971: ”Enligt nu gällande bestämmelser får byggnad å tomt ej upptaga större yta än 1/6 respektive 1/7 av tomten. Med hänsyn till planens ålder och den standardökning som uppkommit på större bostäder, garage etc., föreslås en ökad byggnadsrätt till 1/4 respektive 1/5 av tomts yta.” Servicen och handeln vid Hårlemans plats minskade allt eftersom och kring 2000 revs butikslängan för att ersättas med två nya bostadshus. Dessa ansluter till de befintliga bostadshusen men har ändrat platsens karaktär markant.

Bebyggelseenhetliga områden

Kvarteren - Pilelyckan, Plåtslagaren, Snickaren, Solgårdarna

Området med tre- och fyravånings lamellhus byggdes från slutet av 1940-talet fram till början av 1960-talet som en fortsättning på bostadsbyggandet i Borgmästaregården. Detta var det första bostadsområde som byggdes ut av LKF. I den första etappen byggdes åtta lamellhus i rött tegel ut mot Trollebergsvägen. Dessa kompletterades därefter med det så kallade Stenmästarområdet – gula tre- och fyravåningshus – och butikslängan vid stadsdelstorget. Allt ritades av Ingeborg Hammarskjöld-Reiz för LKF.

Bostadshusen ligger delvis vid områdets gator, delvis i parallella lameller vinkelrätt mot Van Dürens väg. Detta gav området en annan rumslighet än de något äldre bostadslamellerna som Fred Forbat ritat i Borgmästaregården där de radats upp utmed Kakelvägen. Även arkitektoniskt skiljer sig områdena åt med mer modernistiskt strama lamellhus med platta tak på Borgmästaregården och hus med sadeltak och en högre grad av detaljering i fönstertyper, balkonger och liknande vid Van Dürens väg. Genom att husen på Rådmansvången till stor del ligger utmed gator och är placerade ganska tätt har området en stadsmässig karaktär samtidigt som det finns generöst med grönska i området.

Karaktärsdrag

Området har en tidstypisk atmosfär – som något gått förlorad i och med att stadsdelstorget omgestaltats – och präglas av både arkitekternas och byggherrens idéer om goda och välfungerande boende- och bostadsmiljöer. Även utemiljön kännetecknas av stor detaljomsorg. Rådmansvången är byggt som en typisk grannskapsenhet och med allmännyttan som byggherre.

Särskilt värdefull bebyggelse