Paradis
Kvarteret är det största i stadskärnan och begränsas av gator som samtliga är av medeltida ursprung. Bredgatan lades antagligen ut på 1200-talet. Norra Vallgatan har tidigare fortsatt genom kvarteret och mynnat ut i Biskopsgatan. Under medeltiden fungerade den som ett gångstråk på insidan av stadsvallen. Den sydöstra biten av Norra Vallgatan lades igen 1915 och införlivades då liksom en bit av kvarteret Norrtull med tomt nr 51 i kvarteret Paradis. Även Allhelgona Kyrkogata har antagligen under medeltiden motsvarats av en gata utanför den medeltida vallgraven. Under medeltiden gick det också en gata benämnd Lysesträtet igenom kvarteret i nordsydlig riktning. Den lades ut under 1000—1100-talet samtidigt som Paradisgatan som då gick något längre norrut. Arkeologiskt är bara små ytor i kvarteret undersökta men under senare delen av 1500-talet verkar flertalet av tomterna längs Bredgatan ha varit bebyggda. Större delen av bebyggelsen brändes av när Kristian V vid sitt återtåg från Kristianstad 1678 lät tända på Lund. Efter ett par decennier var dock tomterna åter bebyggda. Huvudsakligen var det relativt välbeställda personer som ägde marken. Om nuvarande tomt 39—40 omtalas det 1638 att "Hustru Brita Sahl. Rådm. Lucas Rummels enckia brukar een stoor borgerlig nähring medh öhl och brännewins sahl, långdt mehra änd någon borgare här i stadhen, dhen till medh hafwer sine 2:ne wällbygde gårdar medh annor stoor egendom i marcken och Guds wällsignelse i huset". 1784 fanns det en obruten husrad längs Bredgatan. Befolkningen bestod mest av olika hantverkare t.ex. bryggare, handskmakare och inte mindre än tre guldsmeder samt ett par handelsmän.
Tomtstrukturen är ålderdomlig. Längs Bredgatan ligger en lång rad av smala djupa tomter och ett flertal av tomtgränserna är antagligen äldre än Bredgatan. Den östra delen av kvarteret utgörs av en stor tomt, Paradislyckan.
Bebyggelsen
Bebyggelsen längs Bredgatan har en ålderdomlig karaktär. Huvudsakligen är den från 1700-talet och 1800-talet. Gårdarna ligger tätt utmed gatan, så gott som samtliga med en körport in till gårdsplanen. På 1700-talet låg där tjugo gårdar. Genom tomtsammanslagningar på 1800-talet har antalet fastigheter reducerats något och en del tomter kortats av i öster, men i stort sett är mönstret detsamma. Sedan gammalt är Bredgatan stadens huvudinfart från norr. För köpmän och hantverkare, som hade en viktig del av sin kundkrets i de stadsresande bönderna, var läget strategiskt och under hela 1800-talet behöll gatan sin roll som ett viktigt affärsstråk.
Mot slutet av århundradet förlorade den dock i betydelse jämfört med Kloster- och Fiskaregatorna. Detta sammanhänger med järnvägens roll i stadsbilden och med detaljhandelns förändrade struktur. Specialiserade butiker började alltmer ersätta köpmansgårdarnas allsidiga varulager. Vissa av gårdarna utmed Bredgatan omvandlades under slutet av 1800-talet från hantverksgårdar i mindre skala till regelrätta fabriksanläggningar; garveriet på tomt nr 48, med anor från tidigt 1800-tal, växte till en större garveri- och lastfabrik. Det färgeri som C.W. Nystedt startade 1850 på tomt nr 39 utvidgades till en textilfabrik med yllespinneri och ylleväveri förutom färgeriet. På tomt nr 37 startades på 1870-talet en handskfabrik som var verksam i gården in på 1920-talet.
Hantverksgårdar
Den typiska hantverksgården vid 1800-talets början bestod av en låg gatulänga, uppförd av korsvirke. I regel med rappad fasad och med tegeltak understrukna med kalkbruk.
Ett antal gårdshus grupperade sig kring en stensatt gårdsplan. Här inrymdes verkstadslokaler samt fähus, staller, loge, foderhus, brygg- och bakhus. Uthusen var även de uppförda av korsvirke, men hade ofta en enklare konstruktion med "lerklenta" väggar och ibland rent av halmdockade tak. Tomtens östra del utgjordes av en hageplats med smärre odlingar.
Aktuella Fastigheter
- Paradis 35
- Paradis 37 Fd. Paradis 37-38
- Paradis 41
- Paradis 42
- Paradis 43
- Paradis 44
- Paradis 45
- Paradis 46
- Paradis 47
- Paradis 49
- Paradis 51 [Fastighet som delats av]
- Paradis 52 Fd. Paradis 39-40
- Paradis 56 Fd. del av Paradis 48 [nutidsuppdateras]
- Paradis 58 Fd. del av Paradis 48 [nutidsuppdateras]
- Paradis 59 Fd. del av Paradis 42
- Paradis 60 Fd. del av Paradis 51
Tidigare Fastigheter
- Paradis 35
- Bredgatan 4 (ingående i Paradis 51)
- Paradis 37-38
- Paradis 39-40
- Paradis 41
- Paradis 42
- Paradis 43[riven byggnad]
- Paradis 44
- Paradis 45
- Paradis 46
- Paradis 47
- Paradis 48
- Paradis 49
- Paradis 51
- Materialet nedan kommer från en revidering av Bevaringsprogrammet från 2006.
Paradis ligger intill den gamla huvudgatan från norr, Bredgatan. Kvarteret har en stor betydelse för stadsmiljön genom den samlade stadsbebyggelsen i västra delen, längs Bredgatan. Flera av de gårdsmiljöer som finns bakom gatuhusen speglar 1800-1900-talets verksamhetsmiljöer med boende och småskalig industri, som Nordströms handskfabrik (37/38) och i ett fall, en storskalig industri, Salanders textilfabrik (39/40). Gårdarna är i flera fall stensatta men innehåller grönytor och träd som ger karaktär åt kvarteret. Den förre detta sjukhusmiljön, som nu används av universitetet har en historiskt tyngd och stora miljövärden med välbevarad bebyggelse och grönytor i den östra delen.
Endast två större byggnader har efter lasarettets flytt, rivits och ersatts med byggnader under 1980-talet (Eden och Byrålogen). Båda dessa ansluter i kulör och storlek till omgivningen. En viktig komponent i miljön är grönskan och rummen mellan husen. Denna del av kvarteret Paradis har använts som odlingsplats för universitetets mullbär och senare plantskola, under 1700 och 1800-talets första hälft. Några av avenbokarna längs Sandgatan ska enligt bevaringsprogrammet ha ursprung i 1700-talet. När lasarettet byggdes var man noga med luft mellan husen för att underlätta vädring av s.k. skämd luft, eftersom man trodde att smittspridning var luftburet. Placeringen i ett kvarter med befintlig grönska var troligen en fördel.
- Viktigaste karaktärsdrag på Paradis
Gränserna i form av staket och murar mot omgivande stadsmiljöer. Det gamla lasarettsområdet var en sluten miljö där in- och utpasseringen skedde via ett portvaktshus. Det järnstaket som omgärdar området är antagligen från 1880-talet. Det är väsentligt att områdets slutna karaktär bibehålles. De gröna och öppna rummen mellan husen. Växtlighet med lång kontinuitet och med funktionell betydelse för den gamla sjukhusmiljön. Byggnadernas arkitektur och detaljeringsnivå i fasadutförande såsom mönstermurat tegel, blåst glas i fönster. Flera av byggnaderna är ritade av regionalt och nationellt kända arkitekter så som Helgo Zettervall, Axel Kumlien, Salomon Sörensen, Henrik Sjöström och Klas Anshelm. Zettervalls fasad mot Sandgatan kan ses som huvudnumret i miljön. Västra delen av Paradis innehåller många äldre gårdsmiljöer.