Krusbäret
Sedan åtminstone storskiftet 1785 låg vid Kastanjegatan två torp, Lilla Råby 11 och 12. De sträckte sig från Kastanjegatan i väster till nuvarande Flormansgatan i öster. Torpen lydde under Hospitalsgården, som i samband med reformationen hade dragits in till kronan. Gårdsplatsen till Lilla Råby 11 låg på den numera obebyggda tomten nr 23 i det sydöstra hörnet av kv Krusbäret. Kronan sålde 1897 torpet och dess marker till Hans Svensson, som dock avled redan nästa år. Marken ärvdes av hans fyra döttrar som år 1900 lät upprätta en styckningsplan för området. Längs dess mittaxel stakades Apelgatan ut, och på ömse sidor lades ett antal tomter ut som snart styckades av och såldes. Bebyggelsen längs med Apelgatan har behandlats i historiken för kv Apeln.
Lilla Råby 12 omfattade resten av kvartersmarken upp till S Esplanaden. Gårdsplatsen låg i det sydöstra hörnet av tomten nr 5. Torpet såldes 1893 till klädmakare G F Bergström, som redan ägde Prennelyckan, ett markområde söder och väster om Lilla Råby 11 och 12. Bergström avled dock redan samma är och hans konkursbo sålde Lilla Råby 12 till lantbrukaren Sven Mattisson. Mattisson sålde 1905 av två tomter, en i den västra delen och en, som inte kom att bli bebyggd förrän 1916, i det nordöstra hörnet av kvarteret. Resten av marken brukade han till sin död 1916, då barnen ärvde den. En stadsplan som förutsatte att kvarteret skulle bebyggas med en randbebyggelse längs med gatorna fastställdes 1922. All den kvarvarande marken i kvarteret, utom själva gårdsplatsen, köptes i två omgångar, 1935 och 1938, av Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsförening u p a (HSB). Stadsplanen från 1922 ansågs då vara föråldrad. I stället upprättades 1935 en ny plan med fritt liggande lamellhus, vilket var en för Lund helt ny byggnadstyp. HSB bebyggde sina fastigheter enligt planen. Den gamla gårdsplatsen såldes 1947 till en byggnadsförening varvid den gamla gården revs och ytterligare ett lamellhus uppfördes.