Klosters Fälad - Här bor man - Bostadsområden i Lunds kommun 1945-2005
Klosters Fälad byggdes ut i mitten av 1960-talet och låg då allra längst ut i nordvästra Lund, till stor del omgivet av jordbruksmark. På andra sidan Fjelievägen fanns en del mindre industrier och liknande verksamheter och i sydost anslöt studenthusen längs Måsvägen, i övrigt var det åker. Norr och väster om Klosters Fälad hade man redan från början planerat in en ringväg, som dock aldrig realiserades i tänkt läge.
Närmast staden, och de några år äldre nations- och studenthusen vid Måsvägen, anlades studentbostadsområdet Vildanden – tanken var väl att skapa ett sammanhängande studentområde. Nordväst om detta byggde Svenska Riksbyggen och LKF var sitt lamellhusområde längs Fjelievägen. Hela detta område utgörs i princip av parallella lamellhus i rät vinkel mot angöringsgator från Fjelievägen. LKF-området längst i nordväst bildar öppna gårdar med två huskroppar orienterade vinkelrätt mot de övriga så att de bildar en avslutning av lamellhusplanen. Bebyggelsen övergår i väster i Vildandsparken på vars andra sida finns ett band av skolor och barninstitutioner, i väster avgränsat av ett kraftledningsstråk. Det modernistiska formspråket i bebyggelsen går igen i täta, ensartade planteringar som skapar väggar i parkrummet. För utformningen svarade stadsträdgårdsmästare Robert Montan och landskapsarkitekt Gunvor Persson.
Lamellhusbebyggelsen på Klosters Fälad är i viss mån terränganpassad, genom att de tvärgående parkerings- och parkstråken sluttar mot sydväst och erbjuder utblickar mot slätten. Bebyggelsen präglas av ett modernistiskt formspråk med fasader av rött tegel och plana tak. Studentbostadsområdet Vildanden, ritat av Bengt Edman, är ett känt exempel på 1960-talets brutalism. Planen gjordes av VBB i Malmö och utemiljön gestaltades av Sven-Ingvar Andersson. Sydväst om studentbostadshusen byggdes ett daghem i anslutning till Vildandsparken, även det ritat av Bengt Edman. Mellan studentbostadshusen och lamellhusområdet anlades en livsmedelsbutik och ett gatukök i var sin byggnad.
I slutet av 1990-talet skedde en förtätning av studentbostadsområdet genom att AF-bostäder byggde fyra stycken tvåvåningshus på tidigare parkeringsplatser ut mot Fjelievägen samt ett vinklat femvåningshus i anslutning till de fem vinkelbyggnader som redan fanns på platsen. På så vis tillkom cirka 200 studentlägenheter och korridorsrum. På lamellhusen har utfackningspartier mellan fönstren plåtats in och 2008 (när detta skrivs) pågår en renovering av utemiljön. Även för LKF:s och Riksbyggens områden har det skett förändringar, dock inte genom förtätning utan det handlar om ombyggnader av husen med nya balkonger eller balkongfronter, nya fönster, inplåtningar och liknande.
Klosters Fälad som helhet nås med bil endast från Fjelievägen medan det med gång- och cykelvägar är förenat med Papegojelyckan. Stadsdelen präglas av trafikseparering med angöringsgator och markparkering som återvändsgränder mellan husgrupperna. Inne bland bostadshusen är det helt bilfritt. Området är bebyggt efter ett slags hus i park-doktrin, även om gårdarna mellan husen till stor del är hårdgjorda.
Bebyggelseenhetliga områden
Kvarteret - Vildanden
Studentbostadsområdet består av femvånings vinkelhus och trevånings loftgångshus med höghusen som en skärm ut mot Fjelievägen. Loftgångshusen byggdes ursprungligen för studenter med familj och innehåller således smålägenheter. Vinkelhusen har en originell planform där den ena huskroppen är utformad som ett loftgångshus med enrumslägenheter med pentry och den andra huskroppen som en mittkorridorbyggnad med korridorrum och gemensamt kök.
Sammanlagt byggde Akademiska Föreningen 546 enkelrum/korridorrum och 313 lägenheter för studentfamiljer. Området invigdes av statsminister Tage Erlander 1966 och var då stadens största studentbostadsområde, men skulle inom kort passeras av Delphi på Norra Fäladen. Området tillkom i en tid av häftig expansion för Lunds universitet och Akademiska Föreningen var verkligen en av de stora byggherrarna i Lund från slutet av 1950-talet fram till början av 1970-talet.
Karaktärsdrag
Vildanden brukar framhållas som ett av de främsta exemplen på brutalistisk arkitektur i Sverige. Det handlade inte bara om former och material utan också om en ny syn på bostadsmiljön. Med modern teknik och planering ville man återskapa något av den gamla stadens kvalitéer, med honnörsord som samvaro, gemenskap och mötesplatser. Genom området finns två nord-sydliga gångstråk, som ska ses som gränder i ett urbant rum: stensatta och lätt backiga gångar, genom valv i husen och förbi murar och längs öppna rum.
Lamellhusen, med fasader av betongelement, löper i öst-västlig riktning. De genomkorsas av två huvudgångstråk som leder upp till vinkelhusen. Med sina spjälverksfasader utåt bildar dessa en skärm mot Fjelievägen i norr. Inne i området är variationen större än man anar utifrån. Markens sluttning tas upp av stödmurar i betong, vilka också skiljer olika ytor från varandra. Miljön mellan husen har en tät atmosfär, till vilken också trädgårdsplaneringen bidrar.
Området fick SAR:s Kasper Salin-pris 1968 och framhölls som en ”förebild för det allmänna bostadsbyggandet”. Några efterföljare kan man inte direkt se i Lund, möjligen med undantag av LKF:s bostadsområde på Linero, ritat av Sten Samuelson.
Särskilt värdefull bebyggelse
- Loftgångshus och de fem ursprungliga vinkelhusen i kvarteret Vildanden
Kvarteren - Vildgåsen, Labben
De båda kvarteren utgör tillsammans ett stort och tämligen enhetligt område med rödteglade lamellhus i tre våningar. Svenska Riksbyggens område i kvarteret Vildgåsen projekterades av bostadsföretagets eget arkitektkontor medan LKF anlitade arkitekten Birger Larsson att rita sju hus med 83 lägenheter åt dem i kvarteret Labben. Svenska Riksbyggen uppförde 24 hus med sammanlagt 412 lägenheter. Området byggdes 1964-66.
Karaktärsdrag
Området har en tämligen schablonmässig gestaltning för sin tillkomsttid med likadana trevånings lameller placerade i mer eller mindre parallella rader och trafikseparering, LKF-området har en lite rumsligare utformning. Svenska Riksbyggen, som byggde bostäder över hela landet, hade väl lättare för att återanvända, eller åtminstone utgå från, tidigare planer och ritningar. Det blev dessutom billigare, särskilt när man som här fick effektiv användning av rälsgående kranar vid byggandet.
Labben
Labben
Labben
Labben
Vildgåsen
Vildgåsen
Vildgåsen
Vildgåsen
Vildgåsen
Vildgåsen
Vildgåsen
