Häradshövdingen
Ofta uppstår det i gränsen mellan äldre städer och omgivande landsbygd zoner med lite skräpiga, mera extensivt utnyttjade områden. I Lund fanns det två ställen där andra kommuner gränsade direkt mot den medeltida stadskärnan. Det var Lilla Råby vid Ö Vallgatan/S Esplanaden samt det här aktuella området i S:t Peters Klosters. Inget av områdena har det någonsin blivit någon riktig reda och stadsmässighet med, och bägge har genomgått ett antal fastighetsindelningar.
Kv Häradshövdingen 1 var förr ett eget kvarter med namnet Landstinget.[nutidsuppdateras] Det förenades 1974 med kv Häradshövdingen, sedan det spårreservat som skilde dem åt tagits bort. Kvarteret Klostret bestod av en fastighet som låg nere vid Trollebergsvägen. Den igenlagda Timmermansgatan gick snett norrut från Fjelievägen och genom östkanten av kv Häradshövdingen.
Klosterhusen
Kvarteret och den omgivande parkmarken ligger inom den forna Klosterlyckan som tillhörde S:t Peters nunnekloster, se Väster - Erikslund och Egna hem, och till delar på själva Klosterträdgården, på 1766 års karta kallad Klosters Hage. Under nuvarande stadsarkitektkontoret har också påträffats resterna efter ett troligen medeltida tegelhus. På Klosterlyckan uppfördes under 16- och 1700-talet ett antal dagsverkstorp, Klosterhusen kallade, som under 1800-talet kom att utvecklas till arrendegårdar. När Bjärredsjärnvägen anlades 1901 förlorade gårdarna kontakten med markerna i väster. En del av husen friköptes i början av 1900-talet, men efterhand köpte staden upp all mark inom området, varefter husen revs. Nedan används de fastighetsbeteckningar husen hade 1929.
Stg 951-952
Tomterna utgjorde gårdsplatsen för Klosterhusen 5. Den trelängade gården brann 1891, men återuppbyggdes samma år av arrendatorn Anders Nilsson. Det nya boningshuset fick en gammeldags planlösning. I ena änden låg köket med en stor bakugn och brygghus, i mitten "stuan" och i andra änden "sommarstuan" som gick över hela husets bredd.
Den norra tomtdelen (stg 951) med en stall- och loglänga erhöll namnet Stadsbudstomten 1 när den 1912 köptes av Stadsbudsföreningen nr 1. Stadsbudsföreningen var en andelsförening där man kunde bli medlem när ett nummer blivit ledigt, om man var maximalt 30 år gammal (i undantagsfall 35) och hade tjänstgjort som extra arbetare minst en månad. Den hade regler för att hjälpa sjuka medlemmar och lydde under ett av länsstyrelsen 1896 fastställt reglemente. Staden köpte tomten 1965, men föreningen fick disponera huset till oktober 1966.
Stg 952 köptes av SJ 1918 i samband med att man planerade att flytta bangården västerut, men övertogs av staden när planerna skrinlagts. Boningshuset revs 1962, men gårdshuset med vedbod och två bostadsrum fick någon nådatid.
Litteratur
- Ingers 1962
Stg 953
På 1855 års karta är tomten bebyggd med en trelängad gård och anges i beskrivningen vara klockarens tomt och hage. Den tillhörde dock egentligen Klosterhusen 16, först 1887 införlivades den formellt med klockarens löningsjord, det sk Klockarebolet. 1907 fanns endast boningshuset kvar. Tomten köptes av staden 1968.
Stg 954
På 1855 års karta anges tomten som skomakare Åströms tomt och hage och är bebyggd med två längor. Tomten friköptes av husägare Hans Hansson 1917 och fick då namnet Strandhem 1. Staden köpte tomten 1943 och rev huset 1949.
Stg 955
Tomten bestod av gårdsplatserna till Klosterhusen 7 och 8, men efter det att Bjärredsjärnvägen 1901 skurit av dem från markerna tunnades bebyggelsen successivt ut. Ett karaktäristiskt inslag i gatubilden var länge en tvåvåningslänga i tegel vinkelrätt mot Trollebergsvägen. Den innehöll sju smålägenheter och gränsade i norr till ett stall. I sina barndomsminnen från 1920-talet har Ingvar Sundgren berättat om huset, här fritt återgivet.
Det kallades för Tilly Smegår. Efter Tilly kom Nils Åberg som hade Bil- och Smidesverkstad, och stadsbudsföreningen N:r 2 - dom gule. De var så små att folk sa att det var körningarna till Epa som höll dem vid liv. I planket är två kiosker, i första gluggen var mor Lundgrens och i andra fru Stålbergs.
Tomten köptes av SJ 1918 när man planerade att flytta bangården västerut, men överläts till staden sedan projektet skrinlagts. Före 1937, troligen 1931, revs de sista husen på tomten.
Kloster 1 (317)
Det lilla kvarteret bestod av en tomt som låg omedelbart söder om S:t Peters Klosters kyrkogård, på själva stadsgränsen. På 1783 års karta är där markerat en liten tomt. Förmodligen tillhörde den stadens västra tullhus, som låg på andra sidan gatan. Enligt 1788 års karta fanns det ett hus på tomten och 1797 bör den ha utgjort en egen fastighet, då den vid uppdelningen av stadens fälad det året erhöll en hel lott. I en lagfa11 1823 omtalas den som huset och tomten nr 317. I ett brandförsäkringsbrev 1837 anges huset vara 50 år gammalt. Det var uppfört i ekekorsvirke med tegeltak och brädgavlar och hade 3 r o k. I en vinkelbyggnad från 1827 fanns stall och loge.
Enligt I Ingers skall det i huset ha funnits ett värdshus som kallades för Pucklakroget. Uppgiften är ej tidsbestämd, men när hökaren Jöns Pehrsson 1836 sålde huset till bryggaren Ola Nilsson medföljde en inmurad "Brenwins- eller bryggpanna". Också 1838, då köparen var drängen Truls Pehrsson, följde pannan med liksom ett bord, 2ne bänkar och två marknadstält.
Under åren 1843-1868 avlöste fyra smeder varandra som husets ägare. Tomten köptes 1868 av drängen Per Åkesson som 1874 uppförde ett nytt envåningshus i tegel med sju rum och tre kök. Huset förlängdes 1884 med en lägenhet av vedhandlare L Jönsson och försågs med skiffertak. En större flygelbyggnad uppfördes 1899 av modellsnickare F G Österlind. Tomten köptes av staden 1918 och ingår nu till större delen i gatumark. Husen revs 1931.