Gasverket (utanför vallarna)
Kvarteret ligger tvärs över den medeltida stadsvallen och den östra delen, som ligger innanför den medeltida vallen, och det där 1863 uppförda Gasverket behandlas i Gasverket. Stadsvallens läge markerades till 1982 av en fastighetsgräns men skärs nu av ett parkeringshus och ett större hyreshus.
Den större, västra delen av kvarteret ingick i S:t Peters Klosters Prästelycka, även kallad Klosterlyckan, som också omfattade kv Pastor Svane och tomterna 3:14-15 söder om Svanevägen. Området köptes av S:t Peters Klosters och Norra Nöbbelövs pastorat den 31/12 1630 för att tjäna som löningsjord åt prästen, dvs en del av hans lön bestod i att han fritt fick disponera marken. Trots att området på alla sidor omgavs av marker som låg under Lunds stad medförde detta att området inte kom att höra till Lunds utan S:t Peters Klosters kommun. Först 1914 inkorporerades området tillsammans med övriga delar av S:t Peters Kloster med Lund. I kvarteret har påträffats ett mindre antal gravar, flertalet efter halshuggna personer. Hur gamla de är går inte att avgöra, men rimligtvis är de tillkomna innan marken blev löningsjord. Till en början torde prästen själv ha brukat marken genom sitt eget folk men så småningom arrenderades den istället ut för skilda ändamål. Så uppläts 1886 den östra delen av marken åt Lunds stad för en utvidgning av Gasverket och så småningom kom även hela den södra delen av kvarteret att tas i anspråk för Gasverket och parkeringsplatser. En del av marken i söder hade dessförinnan, sedan början av 1900-talet, tjänat som koloniområde, se kv Pastor Svane.
Den norra delen av kvarteret kom att utnyttjas för sex mindre, friliggande flerbostadshus med beteckningen Klosterlyckan 1-6. Husen uppfördes på ofri grund men 1935-50 friköptes tomterna av husägarna. Längst i öster låg ett putsat 1 1/2-planshus, med frontespis, ända ute vid gatulinjen (Klosterlyckan 1). Därefter följde fyra likartade 1 1/2-plansbyggnader i rött maskinslaget tegel med mittrisaliter som avslutades med frontespiser (Klosterlyckan 2-5). De låg alla något indragna från gatan och den sista hade ljusa putsdekorationer. Längst i väster låg ett något mera påkostat tvåvåningshus, även det i rött maskinslaget tegel men med mönstermurningar i vit kalksandsten (Klosterlyckan 6).
Husen saknas på 1896 års lundakarta men finns alla år 1900 då tomterna karterades. Den 22/1 1896 utnämndes Pehr Andreas Berggren till kyrkoherde i S:t Peters Klosters och Norra Nöbbelövs församling och den 1/5 1897 tillträdde han tjänsten, och förmodligen var det i samband med detta som tomterna arrenderades ut. Den 25/11 1897 skrev han och sex andra personer som på de sex tomterna "uppfört eller ämna uppföra bostäder för ett flertal familjer", till staden och anhöll om att få ansluta tomterna till stadens vattenledning. Folkskollärare A Nilssons hus på No 1 och vaktmästare N J Strands på No 2 var då troligen redan uppförda. Vatten verksstyrelsen avstyrkte ansökan då vattentillgången inte var helt betryggande och då det dessutom "ej syntes styrelsen lämpligt att uppmuntra denna pågående byggnadsverksamhet inpå staden och samla menniskor inpå densamma, som väl ville åtnjuta de fördelar, en stad kan erbjuda, men icke vilja deltaga i dess utgifter, eller underkasta sig dess myndigheters föreskrifter." Trots detta bebyggdes även de fyra resterande tomterna och 1901 ägdes No 3 av murareförman N Nilsson, No 4 av murare Hans Andersson, No 5 av byggmästare C Flink och No 6 av Carl G Theander. I en intervju i SDS 26/1 1977 uppger byggmästare Hans Anderssons dotter att hennes far uppfört de fyra likartade husen på No 2-5 som han därefter sålde förutom No 4 som han själv kom att bebo. Uppgiften stämmer dåligt med att den blivande ägaren till No 5 var med redan 1897, men inget hindrar att Hans Andersson t ex ritat de fyra husen. Sammanlagt innehöll de 23 lägenheter samt en del enkelrum.
Staden hade redan 1930 försökt förvärva den mark man arrenderade för Gasverket. Det misslyckades dock och först 1961 lyckades man byta till sig den del av Prästelyckan som staden arrenderade. Gasverkets avveckling var då nära förestående. Produktionen av stadsgas lades ned 1962 men fram till 1978 distribuerades gas från Malmö. Den sista gasklockan revs 1980 och merparten av de övriga gasverksbyggnaderna 1983. Dessförinnan hade staden 1968-72 köpt upp samtliga de äldre privatägda husen utmed Trollebergsvägen då kv Gasverket av generalplanekommittén hade utpekats som ett lämpligt läge för en kommunal förvaltningsbyggnad. Tvåvåningshuset i väster revs 1971 och de resterande 1982.
År 1978 lät kommunen utlysa en arkitekttävling för kvarteret. I programmet betonades det önskvärda i att den gamla vallsträckningen skulle markeras. Området skulle planeras för minst 150 lägenheter samt verksamhetslokaler och ett stort antal parkeringsplatser. Det vinnande förslaget av Torgny Gynnerstedt m fl på Ericsson Gynnerstedt Ågren Arkitektkontor AB (EGÅ) hade förlagt en tätare bebyggelse med verksamhetslokaler i öster. Vallen skulle återuppbyggas och markeras av en grund vallgrav med en större vattenspegel, dock hade vallen förskjutits betydligt åt väster. Kvarterets västra del planerades för bostäder med lamellhus utmed Trollebergsvägen och några enstaka punkthus i söder. Efter tävlingen överläts marken till HSB och även om det vinnande förslaget kom att ligga till grund för det fortsatta arbetet modifierades det efter hand kraftigt. Projekteringen av det stora kontorshuset i öster uppdrogs åt EGÅ, men ändrades i ett sent skede om till ett rent bostadshus. Projekteringen av den östra delen övertogs av HSB:s arkitektkontor i Malmö med Ove Kildetoft som ansvarig arkitekt. Planen ändrades så att man fick ett antal jämnt utspridda hus med fyra punkthus utmed Svanevägen och norr därom sex modifierade punkthus, s k korshus. I tävlingsförslaget hade det funnits ansatser till en uppdelning av kvartersmarken i gårdsrum och gångstråk. I det slutliga förslaget har dessa dock tillåtits att helt flyta samman. Bebyggelsen uppfördes 1983-84 och slutresultatet torde vara mera lämpat för en uppsvensk skogsbacke än ett skånskt stadskvarter.
Klosterlyckan 6, stg 888C. Foto Kulturen 1971.
Klosterlyckan 5, stg 888D. Foto J Stewenius 1981.
Klosterlyckan 4, stg 888E. Foto J Stewenius 1981.
Klosterlyckan 3, stg 888F. Foto J Stewenius 1981.
Klosterlyckan 2, stg 888A. Foto J Stewenius 1981.
Klosterlyckan 1, stg 888A. Foto J Stewenius 1981.
Litteratur
- Dunér 1984
Äldre version av Bevaringsprogrammet, ej giltigt
Gasverket
