Fatet
Kvarteret är utlagt över en del av ägolotten nr 58 å stadens västra fäladsmark. Majoren A Nilsson erhöll 1908 uppdraget att upprätta ett stadsplaneförslag för Lunds obebyggda ytterområden. I det färdiga förslaget 1913 hade kvarteret fått sin form, men var där utlagt till park. Vävaregatan följer gränsen mot S:t Peters Klosters Säteri, och kvarterets speciella form beror på majorens strävanden att ta hänsyn till befintliga förhållanden och att åstadkomma stjärnplatser.
Stadens egnahemsområde
Den länge knappa tillgången på smålägenheter hotade 1916 att övergå i en ren bostadsmisär. För att möta bostadsbristen beslöt staden att lägga ut ett antal egnahemstomter på sin västra fäladsmark. Då de statliga egnahemslånen endast utgick till hus utom stadsplanelagt område reglerades den nya bebyggelsen enbart genom byggnadsföreskrifter. I försäljningskontrakten skrevs dessutom in att köparna skulle "underkasta sig de föreskrifter, som byggnadsnämnden kan finna lämpligt föreskriva". Dessutom lät staden 1916-17 uppföra fyra hus i kv Fatet, längs med Vävaregatan, i enlighet med de typritningar för egnahem man hade låtit arkitekten Oskar Hägg upprätta. Detta var första gången som staden engagerade sig direkt i bostadsproduktionen. Husen såldes med detsamma. I kontrakten förband sig staden att inhängna tomterna med starka och prydliga stängsel och att plantera trädgårdarna i samråd med köparna.
Under lågkonjukturen efter första världskriget var bristen på smålägenheter fortsatt stor, och efter en långvarig diskussion beslöt staden 1923 att låta uppföra tio små villor, med vardera två 2:or, till uthyrning. Fyra av husen byggdes inom kv Fatet 1924 och därmed var kvarteret fullbebyggt. Husen ritades av stadsarkitekten John Anchert och var alla likadana. De såldes efter ett beslut i stadsfullmäktige 1926.
Husen längs Vävaregatan, som uppfördes efter Oskar Häggs typritningar, har idag betydande kulturhistoriska och miljömässiga kvalitéer. För att dessa skall bibehållas är det väsentligt att den gemensamma fasadbehandlingen bevaras.