Vombverket - Kommunaltekniska verk i Lunds kommun
Vombverket
Området Vombverket ingår i särskilt värdefulla kulturmiljöer i det regionala kulturmiljöprogrammet.
Vattenverket är en del av den ökande infrastruktur som byggdes upp under 1900- talet. Marken köptes in av Malmö stad 1939 för att tillgodose vattenförsörjningen. Idag äger Malmö stad marken medan Sydvatten AB tog över driften av både Vombverket och Ringsjöverket 1983 och äger och driver anläggningen. Sydvatten har 65 anställda varav 20 vid Vombverket. Arbetsstyrkan kommer att öka något under kommande år. Idag är verket inte bemannat dygnet runt men två personer har beredskap, övervakningen är även kopplad till Ringsjöverket som är bemannat dygnet runt. Vombverket renar vattnet från Vombsjön och gör ett konstgjort grundvatten av detta. Det levereras till Dalby, Torna Hällestad, Genarp, Veberöd, Dörröd, Björnstorp och Södra Sandby mellanzon. Övriga orter i kommunen får dricksvatten från Bolmen. 1998 klassades området som vattenskyddsområde.
När Vombverket anlades på 1940-talet räckte infiltration som rening. Numera ställs högre krav på vattnets kvalitet och i dag renas vattnet ytterligare innan det pumpas ut som dricksvatten. Den första anläggningen bestod av 25 brunnar försedda med en rörbrunnspump som pumpade vattnet till två lågreservoarer vid verket. Från lågreservoarerna rann vattnet med självtryck till två sugbrunnar med pumpar för vidaretransport. Pumparna skulle normalt drivas med elenergi från Sydkraft. Som reservkraft installerades vid första utbyggnaden två dieseldrivna generatorer. Pumpar, reservmaskineri och elektrisk utrustning ställdes upp i ett centralt pumpverk, maskinhuset. Vombsjön har ett utlopp med stäng- och öppningsbara luckor vid Kävlingeån vid den nordvästra delen av sjön och tre stora tillflöden. Vattenuttaget regleras av en vattendom från 1969. Vattenverket har successivt byggts ut med ökat antal dammar och brunnar.
Uppförande av Vombverket tog i sin tur i anspråk stora agrara markarealer och bebyggelse. Nordväst om verket vid Klingvallsån finns ett år 1859 anlagt översilningssystem. Där fanns även en stuga varifrån ängavattnaren styrde dämningen. Stugan, som revs på 1980-talet, låg ungefär rakt västerut från Vattenverket och finns med på äldre kartor. Då Klingälvsåns lopp rätades ut och Vombsjön sänktes i slutet av 1930-talet upphörde översilningssystemet att fungera. Anläggningen har sedan återskapats i perioder under 1980-talet och 2000. Söder om vattenverket låg fem gårdar, Vombs Raby. Av dessa återstår endast en som används som förråd av Sydvatten idag. De övriga revs på 1980-talet. Ännu ett stycke söder om gårdarna låg prästgården, Vombs boställe. Här finns två uthuslängor bevarade men mangården är riven. Trädgården utgör ännu en tydlig struktur med stora träd som man ser från väg 11 vid infarten mot Vomb. De stora träden som inhägnat mangården och trädgårdsanläggningen står i en oval kring platsen. Sydvatten äger Vombs boställe medan Raby 2 ägs av Malmö kommun.
- Bilder
Raby 2
Vombs boställe
- Ritningar
Ritning från uppförandet, brunn med pumpverk. Källa: Vattenverket i Vomb (1951).
Ritning till bostäderna som uppfördes för maskinisterna. Källa: Vattenverket i Vomb (1951).
- Interiör/Exteriör
Interiör i Maskinhusets markplan
Interiör i den södra järnfilterbyggnaden.
Detalj av Veberöds tegel i fasaden på Maskinhuset.
- Bild 1 - Utrustningen (dieselgeneratorer, pumpar och manövertavla) är borta men i övrigt är maskinsalen bevarad vad gäller byggnadsmaterialen och utformning. Observera vägg- och golvmaterialen och de konstruktiva pelarna som både är en del i stommen och bär utrustning.
Brunnsbyggnader - De första 25 brunnarna borrades mellan åren 1941-1943 med ett avstånd om 50 m, antalet ökades successivt till mellan 30 och 40 st. De placerades i en T-form öster om magasinsbyggnaden. Brunnarna är i drift idag. Flertalet har dock rivits på grund av underhållsbehov och ersatts av nya lägre i gjuten betong. Det totala antalet brunnar har ökats till idag 120 st.
De första brunnarna är uppförda med en gjuten underjordisk betongkammare och på denna en tegelöverbyggnad med utvändiga planmått 3 x 3 m. Tre av överbyggnaderna har måtten 3 x 3,5 m. Sockeln är gjuten i samma stycke som den underjordiska delen. Byggnadskroppen ovan mark är murad i rött räfflat Veberödstegel, fogen är ljus med grova korn som ballast. Det flacka tälttaket är av betong med isolering av Siporex och askbetong samt ”underhållsfri takpapp” som ytbeläggning. Brunnsöverbyggnaden är försedd med en öppning i taket för montering av pumpaggregatet. Öppningen är täckt med galvaniserad plåt och värmeisolering av kork. Utanför byggnaden finns ett fundament i marken där en transportabel lyftanordning kan placeras, för upptagning och montering av pumpaggregaten. Några av brunnarna har varit täckta med kopparplåt som i sin tur idag är ersatt med grönmålad plåt. Takets betongyta är synlig i den vitmålade takfoten. Den ursprungliga järndörren är ersatt med aluminiumdörr. Varje brunn är försedd med en elmotordriven rörbrunnspump. Till brunnarna fanns ursprungligen tre elektriska anläggningar med utomhustransformatorer, vilka matades med luftledning från maskinbyggnaden. Transformatorerna är ersatta med nätstationer i plåt och ledningarna är nedgrävda. Brunnspumparna kan liksom ursprungligen startas från maskinbyggnaden där man även kan avläsa av den uppfordrade vattenmängden.
Lågreservoarer - Vid verket fanns ursprungligen två lågreservoarer uppförda med armerad bottenplatta och pelare som bär upp takplattan. Väggar och golv är invändigt stålslipade. Två sugbrunnar i betong förde vattnet mellan lågreservoarerna och maskinbyggnadens pumpar.
Länspumpverk - Ett betryggat avlopp från verket kunde inte byggas med fritt fall till närmaste vattendrag varför en länsbrunn uppfördes 1949. Avloppsrören drogs till brunnen vilken är utförd av armerad betong med en överbyggnad av rött Veberödstegel. Länsbrunnen användes då den första järnfilterbyggnaden uppfördes 1953. Den är inte i användning i dag, istället finns ett separat slampumpverk.
Maskinbyggnaden - Uppförd 1949. Arkitekt Claes Almqvist, Malmö, har utformat byggnaden medan inre disposition utförts av vattenverkets konstruktionsbyrå. Almqvist hade arkitektbyrå i Malmö där han bland annat ritat flera flerfamiljsbostadshus. Maskinbyggnaden består av en huvudbyggnad med en flygel. Källaren är gjuten i vattentät betong. Fasaderna är uppförda i Veberöds röda fasadtegel med en svagt räfflad yta. Invändigt består väggarna av gult Lommategel, undantaget en del personalutrymmen som har putsade väggar. Det flacka sadeltaket är utfört som en 150 mm tjock betongplatta mellan vitmålade betongarmar, som bildar strävpelare på tegelväggarnas insida. Som värmeisolering är takplattan täckt med 125 mm Siporexplattor. Dessa är i sin tur övergjutna med nätarmerad skyddsbetong, på vilken klistrats grön så kallad underhållsfri takpapp. Sockeln är utvändigt klädd med brunvioletta Höganäs 200 klinkerplattor. Fönstren är stora pivåhängda perspektivfönster, ursprungligen i vitmålat trä, idag ersatta med aluminiumfönster i samma storlek. Under västgavelns fönster finns fält med ljusgrå mosaik. De utvändiga dörrarna var ursprungligen också av aluminium men är idag ersatta med nya aluminiumdörrar. Utvändiga trappor är klädda med plattor lika socklarna. I maskinsalen är de gula Höganäs 500 golvplattorna bevarade. Innertaket var målat ljusgul men är idag täckt med skivor. Nära takvinkeln vilar en travers på konsoler i strävpelarna.
Huvudbyggnaden rymde ursprungligen pumpar och reservmaskineri och idag pumpstation med pumpar. Maskinsalens golv måste placeras i rätt höjdnivå gentemot stadens högreservoarer men för att kunna passera Romeleåsen uppfördes en högreservoar i Norra Ugglarp 1949, vilken kompletterades med en större reservoar 1963.
Vattnet pumpas från lågreservoarerna vid verket till högreservoarerna i Norra Ugglarp för att därifrån rinna med självtryck till Malmö och Lund. I Bulltofta och i Källby vattenverk i Lund finns ventiler för att reglera vattnet i städernas vattennät.
I flygeln var högspänningsställverk inrymda, dessutom fanns verkstad, förråd och personalrum. Idag är utrymmet för ställverk minskat och delvis ombyggt till personalutrymmen. Personalrummen på övre våningen i huvudbyggnaden är ombyggda till konferensrum med utblick över maskinsalen. Maskinhuset byggdes till under 1960-talet åt öster.
- Bild 1 - Maskinhusets ursprungliga del byggdes till under 1960-talet med den lägre delen till höger i bild.
- Bild 2 - Huvudentrén är den ursprungliga entrén till Maskinhuset. Arkitekturen är typisk för sin tid med fina detaljer. Arkitekturen signalerar stolthet över den för tiden nya stora anläggningen. Fönster och dörrar är idag ersatta.
Ledningar, vägar, infiltrationsdammar - Vattenledningarna var ursprungligen i huvudsak gjutjärnsrör och bonnarör. Bonnarören tillverkades vid AB Tryckrör i Limhamn. De består av ett kärnrör av plåt som in- och utvändigt isolerats med armerad betong. Längs med vattenledningen mot Malmö och Lund finns flertalet betongbrunnar med grönmålade lock, dessa är synliga på åkrarna.
När undersökningarna av Vomb påbörjades fanns en 1800 m lång markväg från allmänna landsvägen Vomb – Hjälmaröd till den så kallade ängvattnarebostaden vid Klingvallsån. Denna väg som idag passerar maskinbyggnaden döptes till Ängvägen. Den gamla vägen byggdes om till en 6 m bred vägbank, 5 m vägbana med 0,5 m bred gräsbevuxen vägren på vardera sidan. Vägen var först en grusväg men belades 1948 med öppen asfaltbetong. För uppsamlande av regnvatten och föroreningar har vägen doserats mot mitten, där en rad rännstensbrunnar finns. Från dessa går avlopsserviser ut till avloppsledningar.
Via två intagsledningar tar Vombverket in cirka 1 000 liter vatten per sekund från Vombsjön. Detta vatten passerar först mikrosilar innan det sprids ut på en av de 54 infiltrationsdammar som finns anlagda på Vombfältet. I dammarna sjunker vattnet långsamt ner genom markens isälvavlagringar av sand och grus till ett naturligt grundvattenmagasin varifrån det pumpas upp från de 120 brunnarna.
Längs med vattenledningen från Vomb mot Malmö och Lund finns många betongbrunnar.
Ängvägen leder fram till vattenverket.
Infiltrationsdammar söder om vattenverket i Vomb
Infiltrationsanläggning - Ett infiltrationspumpverk för sjövatten med en eldriven pump uppfördes från början vid södra stranden av Vombsjön. Byggnaden med ytan 4,7 x 5,0 m är byggd av Veberöds röda fasadtegel på betonggrund. Den elektriska energin fick man från maskinbyggnadens högspänningsställverk. Ny byggnad uppfördes 1952. Den gamla som inte hade varit i bruk sedan den nya byggdes revs under 1990-talet. Intill pumpverket fanns en utomhustransformator. Intagsledningen av vatten från Vombsjön till verket var ursprungligen i Everite asbestcement. Den intagsledning som kopplades in i den nya byggnaden var en trätub med dimensionen 900 mm. 1969 tillkom ytterligare en intagsledning om 1400 mm. Trätuben havererade 2011 och ny plastledning håller på att läggas in och planeras vara klart i maj 2012. På den sydöstra stranden av Vombsjön finns även en pumpstation uppförd i grönmålad betong och klargröna glaserade klinkerplattor i fasaden. Formspråket i denna är detsamma som i byggnaderna vid regleringsdammen i Eslövs kommun.
Vattenverket i Vomb.
Infiltrationspumpverk och intag vid Vombsjöns södra strand
Regleringsdamm för Vombsjön (Eslövs kommun) - Regleringsdammen vid Vombsjöns utlopp byggdes 1944. Den är utförd där Vombvägen korsar Kävlingeån, i anslutning till vägbron. Dammen har tre utskov. Regleringsdammen och bron är grundlagda på en gemensam grundplatta. Åns botten och slänter är stenbelagda, kring vars kant fanns nedslagen spont som skydd. Varje utskov var försett med handmanövrerad skjutlucka av järn, utrustad med kuggstång och spärranordning. I anslutning till dammen fanns en ålyngelledare utförd i enlighet med vattendomstolens föreläggande. Den bestod av en träränna. 1949 byggdes en laxtrappa i trä, vilken revs 1989. En ny ålyngelledare av trä med uppsamlingslåda för ålen byggdes 1990.
Bild 1
Bild 2
- Bild 1 - Manöverluckorna mot Vombsjön är idag ändrade till fjärrmanövrerade. Pumphus klätt med grönt glaserat kakel.
- Bild 2 - Utskoven nerströms, trappan på den norra stranden har tillkommit sedan uppförandet, i övrigt är regleringsdammen oförändrad.
Järnfilterbyggnader - Två byggnader för luftning och filter uppfördes 1953 (den södra) och 1958 (den norra). Byggnaderna är uppförda i tegel med putsad ljust rödfärgad fasad. Till entrén leder en lång stentrappa. Fram till 1978 utfördes arbetet i byggnaderna med handpumpar. Dessa finns bevarade i den södra byggnaden i filtersalen. Luftarsalens utrustning har byggts om och togs i bruk 2012.
Bild 1
Bild 2
- Bild 1 - Den södra järnfilterbyggnaden från 1953. Till höger i bild skymtar avhärdningsanläggningen uppförd 1999.
- Bild 2 - Från vänster i bild, den norra järnfilterbyggnaden, avhärdningsanläggningen och den södra järnfilterbyggnaden.
Pumpstation
Uppförd 2002 i betong på betongsockel med rött danskt fasadtegel. Fasadteglet har medvetet valts för att efterlikna Veberödsteglet på maskinbyggnaden. Invändigt har byggnaden slipade betongväggar och Höganäsklinker.
Pumpstation från 2002
Vy över västra delen av verket.
Avhärdningsanläggning - Uppfört 1999 i betong på betongsockel med rött danskt fasadtegel. Fasadteglet har medvetet valts för att efterlikna Veberödsteglet på maskinbyggnaden. Invändigt är ytorna av slipad betong eller Höganäsklinker. I byggnaden finns avhärdningsanläggning, vattnet avhärdas för att sänka hårdheten på vattnet.
Personalbostäder - Fem personalbostäder uppfördes utmed Vombvägen. Personal var tvungen att bo nära verket för övervakningen och det fanns ett larm från verket till bostäderna. Arkitekt var Carl Axel Stoltz, Malmö. Han var son till August Stoltz, stadsarkitekt i Malmö 1924-42, vilken han senare efterträdde. Carl Axel Stoltz hade dessförinnan egen verksamhet i Malmö och blev en av stadens ledande arkitekter. Byggnaderna är i stort sett oförändrade sedan de byggdes.
Byggnaderna är uppförda i tegel på källare av betong. Fasaderna är av rött fasadtegel från Veberöds Tegelbruk, av samma slag som maskinhuset. Taken är täckta med taktegel från Veberöd. Fönstren är smäckra vita träfönster i huvudsak med två lufter. Byggnaderna uppfördes på entreprenad emedan alla vatten- värme- och sanitära installationer skedde i vattenverkets egen regi.
De är uppförda som identiska enfamiljshus för fyra maskinister och för maskinmästaren. Den senare ligger längst norrut i raden och är något större än de förra och med garage i källaren. Till varje byggnad hör en stängselomgärdad tomt om 1 500m². Byggnaderna försågs vid uppförandet med elektrisk spis i köket, vattenledningar med varmt och kallt vatten, badrum och wc samt egen värmepanna för ved- och kokseldning i källaren. Där fanns även en tvättstuga med särskild vedeldad värmepanna. Pannorna har senare ersatts med oljepannor som i sin tur ersatts med pelletspannor. Byte till pelletspannor är ett medvetet val för att säkra grundvattentäkten från farliga transporter. I dag är de två byggnaderna söder om maskinmästarens bostad rivna. De tre bevarade husen är alla bebodda. Strukturen av tomterna vid de rivna husen finns tydligt kvar och de avskärmas genom staket med cementstolpar samt växtlighet.
Tomt efter rivet bostadshus
Maskinistbostad
Två av maskinistbostäderna är bevarade
Huset som uppfördes för maskinmästaren ligger längst i norr i raden av bostadshusen.
