Vid Hökvägen - Papegojelyckan 3

Från bevaringsprogram
Vid Hökvagen - Papegojelyckan 3
Hökvägen.
Hökvägen med gården Klosterhusen 4 i fonden. Foto stadsarkivet, BN:s saml.

Omgivet av hyreshus från 1967 och villor från 60-70-talet ligger en liten enklav med småhus från seklets början. De är alla uppförda inom ägolotten nr 3 i Papegojelyckan.

Det var 1874 som arrendatorerna Christer och Bengt Persson inköpte akademiboktryckare Fredrik Berlings jord om 62 kvadratrevar 12 kvadratstänger i det nordöstra hörnet av Papegojelyckan. Marken var då obebyggd och omgiven av en stengärdsgård. Sedan de sålt av en bit till fabrikör Carl Holmberg (jmf Holmbergska parken) så delades marken 1879 upp i Papegojelyckan 2, 3 och 4, där nr 3 föll på Bengt Perssons lott. Bengt Persson var en av Klosterhusbönderna och hade sin gård vid Fjelievägen. På hans begäran delades lotten år 1900 upp i 20 byggnadstomter och fram till 1904 såldes och bebyggdes hälften av tomterna. Bengt Persson dog 1905 och det blev ett uppehåll i tomtförsäljningen, men 1910-11 sålde hans efterlevande ytterligare sex tomter. De sista fyra, i kv Steglitsen, blev dock liggande i ytterligare ett antal år.

Kvarteren utgjorde ett utpräglat småfolksområde. Som byggherrar stod genomgående olika arbetare. Först ut var fyra gjuteriarbetare, och något senare följdes de av ytterligare två metallarbetare. Till sex av de andra husen stod murare som byggherrar. Lägenheterna bestod av 1:or och 2:or med utedass och pump på gårdarna. Även för att vara uppförda inom en arbetarstadsdel var flera av husen mycket små. De två minsta, med en 1:a respektive en 2:a, har dock rivits. Där finns också något för Lund så ovanligt som ett trähus. Några av de mindre husen uppfördes som parhus, vilket gör att de ser något större ut. Även de lite senare villorna i kv Steglitsen fick en förhållandevis enkel karaktär.

Bevaringssynpunkter

Om- och nybyggnader inom området och den påträngande nybebyggelsen runtomkring, gör att området har ett begränsat kulturhistoriskt värde. Husen i rött maskinslaget tegel, som tidigare var de helt dominerande, och småskaligheten gör att området ändå har en sammanhållen karaktär som det är önskvärt att bevara.

  • Om-, till- och eventuella nybyggnader skall i skala, färg och materialval anpassas till den äldre bebyggelsen.
  • Utvändig tilläggsisolering, samt målning eller putsning av tegelfasaderna innebär en oacceptabel förändring.
  • Fönster- och dörrsnickerier är viktiga element i arkitekturen. Flertalet fönster utgjordes ursprungligen av ospröjsade 4-luftsfönster, troligen grönmålade. Vid eventuellt byte skall nya fönster och dörrar utföras lika de ursprungliga och täckmålas.
  • Sadeltaken var tidigare genomgående täckta med papp. En lätt takkonstruktion bör bibehållas. De eternitplattor som idag finns på flera av husen, samt skivplåt, utgör bra alternativ. Likaså bör ståndrännorna bibehållas.
  • Befintliga dörröppningar mot gatorna skall bevaras. De äldre, gjutna cementtrappor som finns kvar utgör en karaktäristisk detalj som bör bibehållas.
  • Positivt är att många av de små uthusen är bevarade.

Kvarter