Vattentornet
"Den rigt ymniga tillgång på godt vatten har för hvarje större samhälle kan ej anslås nog högt. Rent och godt vatten till dryck och till matlagning, tillräcklig mängd deraf till bad, tvätt och renhållning hörer till de mest nödvändiga villkor för trefnad och erfarenheten har lärt huru helsotillståndet inom ett samhälle och den deraf beroende dödligheten står i bestämdt förhållande till den mer eller mindre rikliga vattentillgången och till det befintliga vattnets beskaffenhet."
Under 1860-talet var det ett antal torksomrar i Lund, med svår vattenbrist som följd, och 1868 föreslogs det i en skrivelse till stadsfullmäktige att man skulle låta leda in vattnet från en nyupptäckt källa mellan järnvägen och Spoletorp till stadens västra torg. Fullmäktige beslöt dock i stället att tillsätta en kommitté som skulle utreda frågan i "hela dess vidd". Året därpå avlämnade kommittén sitt vältaliga betänkande. Efter inledningen, ur vilken citatet ovan är hämtat, övergick man till att redogöra för de då rådande, undermåliga förhållandena. Man skildrade hur vattnet, som hämtades ur brunnar på torg och enskilda tomter, bestod av regnvatten som "måste genomsila jordlager, i hvilka under århundradenas lopp organiska ämnen af många slag blifvit hopade (...) af den mest motbjudande beskaffenhet". Efter att ha redogjort för olika tänkbara vattentäkter kring Lund fastnade man till slut för Röglebro vid Röglebäcken. Projekteringen av vattenverket uppdrogs åt kapten Abr. Blix och byggnadsuppdraget gick till fabrikör J W Bergström i Stockholm. Ute i Rögle anlades uppsamlingsdammar och vattnet fördes av självtryck genom tolv tums gjutjärnsrör in till Smörlyckan 8, som staden för ändamålet hade exproprierat. Där anlades en vattenreservoar som, troligen på 1880-talet, försågs med en envånings tegelöverbyggnad med plåtklätt lanternintak. Likaså anlades ett sandfilter och ett speciellt hus för tvättning av sanden.
Den allt högre bebyggelsen i Lund och behovet av ökat tryck i ledningarna medförde att man 1905 beslutade att en högreservoar skulle byggas. En underjordisk reservoar anlades 1936, och den har sedan byggts om och till i ett par omgångar. Den är ännu i drift, medan resten av byggnaderna togs ur bruk 1975 då det nya vattentornet öster om motorvägen invigdes. Merparten av byggnaderna revs 1979.
I sina Lundaminnen har Alb. Broomé berättat om öppnandet av vattenledningen från Rögle:
"Då vallen första gången skulle släppas i ledningen motsåg staden med stor spänning dess flöde, då det skulle nå fram till kranarna i samhället. Men, o fasa, intet vatten kom. Det dröjde flera dagar innan vattnet hann övervinna motståndet från luften i rören eller andra naturliga hinder. Förstämningen var stor, och den stackars vattenverksstyrelsens anseende i fara. Men så kom undret, ett dricksvatten bättre än det bästa man någonsin smakat i Lund. Ja det var så gott att somliga rent av ville diskvalificera det och en gårdskarl hördes t.o.m. förklara att 'ded va' osse ett vann: ded smågar ju å ingenting'."