Vägbroar - Järnvägens och bilens miljöer i Lunds kommun
Under 1600-talet satsades allt mer på landets vägar, vilket i sin tur innebar att broar – vanligen av trä – blev vanligare. Tidigare hade man ofta vadat över vattendrag där det var grundare. Ortnamn med för- eller efterleden ”vad” minner om detta. År 1752 kom en kunglig förordning om att broar skulle byggas av sten, men det vanligaste var att broarna byggdes i trä precis som tidigare.
Föga förvånande finns de största broarna i Lunds kommun över Kävlingeån. Äldre broar finns vid Rinnebäcks stamp, Krutmöllan och Bösmöllan. Det är balkbroar med landfästen och pelarnosar av tuktad sten medan själva brospannet antingen består av järnbalkar eller betongvalv. Troligen har brospannet för dessa broar i äldre tid bestått av träbalkar. En annan järnbalksbro finns vid Viderups gods. Denna har landfästen i betong, bärs upp av träpålar i vattnet och har en överbyggnad i trä. En bro, eller ett vad, har troligen funnits sedan Viderups slott byggdes men läget har under 1800-talet förskjutits något österut. Bron finns på Häradskartan. Modernare betongbroar, från 1930-/40-tal finns vid Flyinge och Kvinnevad.
Enstaka, mindre broar med ett valv av kilad, kallmurad sten finns kvar i kommunen. En sådan finns vid Skrivaremöllan, där en inhuggen inskription gör att den kan dateras till 1851. En annan typ av stenbro är stenbalksbron, där en stenbalk vilar på landfästen av sten, så att en fyrkantig trumma bildas. Dessa broar är inte så stora och är vanligen bara i ett spann. Dessa finns även över mindre bäckar och diken och antalet är svårbedömt.
I början av 1900-talet blev det vanligare att bygga broar i betong och vanligast var betongvalvsbroar. Ett fint exempel är Höjebro, där Skånska Cementgjuteriet byggde en ny bro i ett mycket gammalt broläge 1926. Bron är klädd med stenblock och försedd med räcken samt gränsstenar i form av stolpar vid brofästet. Från och med 1930-talet blev det vanligare med balk- och plattramsbroar. Lokala brobyggare var vid den här tiden ett försvinnande släkte och stora företag som just Skånska Cementgjuteriet eller AB Armerad Betong tog över allt mer. En av landets första betongbalksbroar byggdes av Skånska Cementgjuteriet över Höje å när sjukhusområdet på S:t Lars expanderade söder om ån kring sekelskiftet 1900. Denna bro håller på att byggas om (årsskiftet 2010/11) och får ny, bredare överbyggnad, medan pelarnosar och breda stöd i betong blir kvar.
En annan typ av betongbroar är de gång- och cykelbroar som byggts över vägar i bostadsområden under 1960- och 70-talen. De är ofta ganska smäckra eftersom de inte skall bära upp så stora vikter.
Äldre övergivna broar, som gamla stenvalvsbroar, betraktas som fasta fornlämningar och omfattas av Kulturminneslagen 2 kap som fasta fornlämningar.
Särskilt kulturhistoriskt värdefulla broar
- Balkbro över Kävlingeån vid Rinnebäcks stamp
- Balkbro över Kävlingeån vid Krutmöllan
- Balkbro över Kävlingeån vid Bösmöllan
- Stenvalvsbro över mindre bäck vid Skrivaremöllan
- Betongvalvsbro över Höje å vid Höjebro
Broar av miljöskapande värde
- Stenvalvsbro över Klingavälsån vid Vombs boställe
- Balkbro över Kävlingeån vid Viderup
- Fackverksbro i stål över Klingavälsån vid Vombs ängar
- Balkbro över Höje å vid S:t Lars
- Balkbro över Höje å vid Källby
- Balkbro över Kävlingeån vid Kvinnevad
- Balkbro över Kävlingeån vid Flyinge