Universitetet
Det område som idag utgör kvarteret Universitetet avgränsas i norr av Paradisgatan, i öster av Sandgatan och i väster av Kyrkogatan. I söder utgör Lundagårdshusets norra mur gränslinje. Linjen bryts sedan i väster så att området intill universitetshusets sydgavel hamnar i kvarteret Universitetet. Det finns fyra tomter i kvarteret. På nr 1 ligger själva Universitetshuset, på nr 2 Universitetsplatsen, d.v.s. anläggningen framför huset, Palaestra och Theologicum. Nr 3 och 4 är planteringen vid Universitetshusets sydgavel.
Ärkebiskopens apelgård
De nuvarande tomterna 1 och 2 ingick under medeltiden i Lundagård, ärkebiskopens residens, som var omgärdat med murar. Själva borgen låg troligen ganska nära domkyrkan och det här aktuella området var fruktträdgård.
På de nuvarande tomterna 3 och 4 låg tidigare en gård som under 1300-talet var privatägd men senare kom att höra till Lundagård. 1690 såldes tomten till smeden Arent Prentzler och omtalades då som "den ödetomt som under krigstiden avbränts". Det fanns vid tillfället endast ett gammalt stenhus kvar på tomten men den blev senare helt bebyggd. Någon gång under 15- eller 1600-talet har det nordvästra hörnet av ärkebiskopens apelgård, den del som låg norr om den ovan nämnda tomten, styckats av och lagts ut som privat tomt. Om denna vet man att den 1658 ägdes av Nils Doctor, att gården brann ner 1678 och att den åter var uppbyggd 1702. 1742 köptes gården och tomten av en änka vid namn Catharina Sophia Munck och kallades sedan för den munckska tomten.
Lundagård blev efter reformationen länsherreresidens och efter att under några decennier i slutet av 1600-talet ha varit privatägd indrogs gården 1688 till kronan och överläts till akademin. Redan under akademins första år omnämndes inhägnadernas bristfällighet. De bestod omväxlande av murar, stendiken och risgärden, men det var först på 1740-talet som frågan om gårds- och trädgårdsområdets planering och tillfredsställande inhägnad blev aktuell. Arkitekten C. Hårleman fick uppdraget att göra förslag till Lundagårds ordnande och 1744 hade han gjort sitt första förslag.
Botanisk trädgård och Lasarett
I Hårlemans planering av Lundagårdsområdet gjordes ärkebiskopens gamla apelgård till botanisk trädgård. Detaljplanerna för denna var färdiga 1747. Den innehöll de för tiden typiska elementen, spegeldamm, omgiven av blomsterkvarter och orangerier. Orangeriet placerades mittemot Luudagårdshuset, och byggdes delvis samman med den norra trädgårdsmuren utmed Paradisgatan. Framför byggnaden en rund rabatt vilken utgjorde centrum i ett gångsystem och mellan denna och Lundagårdshuset sträckte sig den långsmala spegeldammen, vilken upptog en betydande del av trädgården. Efter två år var murarna runt trädgården uppförda på alla tre sidor och mellan trädgården och gården hade man satt ut ett trästaket. Dammen var färdig och östra sidan av trädgården var färdigplanterad. Grunden till orangeriet hade lagts och kom året efter att färdigställas av en byggmästare från Strahlsund vid namn Johan Netsch, vilken hämtats hit av Hårleman. Netsch gjorde dock en del mindre ändringar i Hårlemans ursprungliga ritningar.
På den munckska tomten i hörnet av Paradisgatan och Kyrkogatan fanns i början av 1700-talet tre hus, ett bostadshus vid Kyrkogatan, en länga vid östra tomtgränsen mot akademitrådgården och en vid den södra tomtgränsen. Den senare kallades för studentgården och var inredd med åtta likadana bostadsrum som hyrdes ut åt studenter. När Hårleman ritade sin Lundagårdsplan, drog han en mur rakt genom den östra byggnaden och Munck tvingades sälja sin tomt Akademin.
Man hade planer för den nyinköpta tomten. Ett lasarett i anslutning till akademin hade länge diskuterats och här hade man nu i studentflygeln fått en lämplig byggnad. Malmö läns och kongliga Carolinska Akademins Lazarettsinrättning började sin verksamhet 1768 med en patient. Patientantalet varierade sedan mellan två och åtta och förslaget att införliva lasarettet med Malmö hospital väcktes flera gånger. När detta enligt beslut skulle ske 1788 väntade man tills de kvarvarande sjuka avgått och skrev inte in några nya. Då byggnaden tillhörde akademin och läkarvården bestreds av akademiska lärare konstaterades att ingenting fanns som kunde flyttas till Malmö hospital. Senare revs byggnaderna och tomten kom att ingå i den botaniska trädgården.
Trädgårdsservering
På 1860-talet anlades en ny botanisk trädgård på utsidan av Östra Vallgatan, Universitetsmyndigheterna försökte få den gamla utarrenderad åt någon som ville hålla den istånd och lämna den öppen för promenader mot att själv få bruka en del av den. Ingen visade intresse för dessa villkor men istället erbjöd sig restauratören på Akademiska föreningen att hålla anläggningen iordning och att betala årligt arrende mot att han fick servera mat och förfriskningar där. I det akademiska konsistoriet befarade en del personer att en sådan servering skulle bli ett syndens näste och hindra anständigt folk från att promenera där.
Orangeribyggnadens flyglar hade rivits när botaniska trädgården flyttade och mittpartiet med den gamla orangerisalen iordningställdes nu för att visa universitetets skulptursamling. Samma år fick Skånska fornminnesföreningen tillstånd att sätta upp en del runstenar i trädgården och man lade då upp den runstenshög som fortfarande finns kvar i nordöstra hörnet av platsen.
Vid Universitetets 200-årsjubileum 1868 användes trädgården för festligheter av olika slag och där fanns då också en tillfällig serveringspaviljong som utnyttjades så väl att man ville ha den kvar. Under två år hade Akademiska föreningen uteservering i trädgården på prov, på det tredje året byggdes en permanent sommarrestaurang med terrass på den plats där orangeriets östra flygel legat, Restaurangen blev oerhört populär och "Gamla botanicum" har i många minnesanteckningar från 1870-talet beskrivits som "det förlorade paradiset".
Universitetsplatsen
Redan 1874 hade det beslutats att ett nytt universitetshus skulle byggas i den gamla botaniska trädgården men först 1878 började förberedelserna. Enligt Helgo Zettervalls första förslag till det nya universitetshusets placering på platsen, skulle en del av "de präktiga sydlänska träden" vara kvar, men kungen, Oskar II, som intresserade sig för den nya anläggningen, flyttade själva universitetshuset något längre åt väster och detta innebar att nästan alla träden där måste tas bort. På tomten nr 21, vid Lilla Torgs norra sida låg det s.k. "Härbärget" där Tegnér på sin tid tillsammans med husets värd professor Bolmér, var centrum för en krets som allmänt kallades härbärgisterna. Detta hus revs 1880 för att ge plats for nybygget. Muren mot Sandgatan revs också samma år och användes som byggnadsmaterial i grunden till den nya byggnaden. Den västra revs något senare men den norra finns fortfarande kvar öster och väster om Palaestra.
Hårlemans trädgårdsanläggning hade varit orienterad i norr-söder med utgångspunkt från Lundagårdshuset och med orangeriet som pendang till detta. Zettervall vände nu på hela anläggningen och lade den nya universitetsbyggnaden vid trädgårdens västra sida med huvudfasaden mot öster så att en stor öppen plats lämnades framför denna med Lundagårdshuset som flygel i söder. Öster om Lundagårdshuset låg "Kuggis" och utgjorde också en del av platsens vägg mot söder. En del av det gamla orangeriet, den s.k. stensalen låg kvar och byggdes nu om och fick en fasad som anpassades efter platsen som helhet. Denna lades i linje med den anatomiska institutionens byggnad, vilken redan 1851 var uppförd i trädgårdens nordöstra hörn (nuvarande Theologicum). Fasadens mittaxel var densamma som Lundagårdshusets och mitt i denna poängterades platsens centrum med en fontän. Även fontänen ritades av Zettervall och själva skålen är huggen i porfyrit. Överst sitter en gosse och blåser i en lur genom vilken det sprutar vatten och på den nedre skålkantens fyra postament sitter gjutna grodor och spottar ut var sin stråle vatten.
Själva universitetshuset är framhävt genom att det ligger högre än planteringen med fontänen och de övriga byggnaderna. Terrassmurarna är försedda med antikiserande barriärer och från båda sidor av planteringen leder trappor upp till terrassen framför huset. Mot söder leder sedan en annan trappa ner till Lundagård medan terrassen mot norr övergår direkt i trottoaren vid Paradisgatan. Zettervall har använt terrassystemet för att neutralisera terrängens ganska påtagliga stigning mot norr.
Ursprungligen hade Zettervall tänkt sig en mycket pampig avslutning av platsbildningen mot öster. Akademiska föreningens hus vid Sandgatan hade blivit för litet och Zettervall ritade nu en tillbyggnad som innebar en spegelvändning av den befintliga fasaden så att en mittrisalit på Akademiska föreningens fasad skulle ligga i axel med universitetsfasadens. Denna tillbyggnad blev aldrig av men med byggandet av Palais d'Ask vid Sandgatans östra sida gjordes en fortsättning på linjen från palaestras fasad och Theologicums sydgavel. Först 1911 när Akademiska föreningen fick en tillbyggnad mot norr fick platsen en avgränsning mot öster.
Fastigheter i kvarteret Universitetet
- Universitetet 1 (Universitetshuset)
- Universitetet 2 (Palaestra et Odeum)
- Sandgatan 1 (Theologicum)
Äldre version av Bevaringsprogrammet, ej giltigt
Kvarteret Universitetet
