Tuna - Här bor man - Bostadsområden i Lunds kommun 1945-2005
Tunaområdet ligger i nordöstra Lund och avgränsas av Tornavägen, Tunavägen, motorvägen och Hardebergaspåret. Området är högt beläget och sluttar framför allt åt sydväst. Fram till slutet av 1950-talet var här huvudsakligen jordbruksmark med egendomen Tuna slott i nordvästra delen. Området var dock utpekat i Förslag till generalplan för Lund 1936-42 som utbyggnadsområde för bostäder ochskola. Tuna slott, som uppförts av biskop Thomander och ritats av Helgo Zettervall på 1860-talet, revs 1948 medan den tillhörande parken sparades och blev då Tunaparken.
Området planerades med flerbostadshus och viss service i norra delen och med olika typer av småhus i södra delen ner mot Hardebergaspåret. Ut mot Tornavägen hade det redan byggts en del villor under 1940-talet och början av 50-talet, liksom två studentbostadshus: Västgöta nation och Hallands nation, ritade av Ivar Tengbom respektive Hakon Ahlberg i 50-talets nyrealistiska stil. I områdets mitt tänkte sig planförfattaren, Carl-Ossian Klingspor, en skola och ett grönområde. Från kyrkligt håll ansåg man att detta område även lämpade sig för en ”småkyrka” – den ströks dock bort av länsarkitekten, som ansåg platsen olämplig.
Någon tydlig planeringsfilosofi är svår att utläsa mer än att Klingspor fullföljde de skisser för området man tagit fram på stadsingenjörskontoret redan på 1930-talet. Det var då som tanken på att accentuera områdets höjd genom uppförande av höghus först presenterades. I slutet av 1950-talet kom planerna att realiseras då det byggdes tre tiovånings skivhus med utsikt mot slätten och Romeleåsen. Utbyggnaden av den nya stadsdelen Tuna pågick från slutet av 1950-talet till början av 1960-talet efter Klingspors stadsplaner.
I områdets mitt anlades som planerat en ny skola, Tunaskolan, som byggdes ut etappvis och färdigställdes 1967. I gröningen söder om skolan skapades i enlighet med stadsträdgårdsmästare Robert Montans anvisningar en hög kulle genom schaktmassor som togs från grundgrävningarna till bostadshusen och skolan. Den skapade Galjevångsbacken markerar sig tydligt i området och från dess topp har man utsikt mot slätten söderut. Kullen anlades för att utsikten annars försvann med byggandet av husen längs Galjevångsvägen. Parkens västra del sluttar svagt ner mot Tornavägen där skulpturen ”Fågelmannen” bildar fond till Östervångsvägen (platsen för den föreslagna, men aldrig byggda kyrkan). En trädallé bildar gräns mot bebyggelsen i söder medan grönområdet letar sig vidare mellan husgrupperna i öster och fortsätter ner till Hardebergaspåret, som redan vid planeringen i slutet av 50-talet reserverades som ett grönstråk med gång- och cykelväg.
Området är som helhet inte trafikseparerat, men genomgående fordonstrafik förekommer inte. De norra och södra delarna står överhuvudtaget inte i förbindelse med varandra, annat än genom snirkliga gång- och cykelvägar. Tillkomsten av den stora studentanläggningen Sparta kring 1970 med studentbostäder, självbetjäningsbutik, post, bank, restaurang med mera på andra sidan Tunavägen innebar att mycket service och handel flyttade från Dag Hammarskjölds väg ytterligare en bit norrut. Tunaområdet byggdes i första hand ”för den del av stadens befolkning, som har sitt arbete inom universitetets eller lasarettets områden”, som det formulerades i ett förslag till stadsplan 1955. Lunds Tekniska Högskola höll som bäst på att uppföras på andra sidan Tunavägen och en liten bit bort byggdes lasarettsområdet ut med det så kallade Blocket – Skånes största sjukhus. Så det är klart att det var angeläget med nya bostäder i rask takt.
Bebyggelseenhetliga områden
Kvarteren - Reuterdahl, Benzelius
I slutet av 1950-talet startade bygget av den nya stadsdelen Tuna med flerbostadshus vid Tunavägen-Östratornsvägen. Bebyggelsen kom dock att vända ryggen till den befintliga vägen och vände sig istället mot den nya Dag Hammarskjölds väg, som gjordes till en återvändsgata in i området. Norr och öster om vägen byggdes fyravånings lamellhus bestående av två huslängor med något förskjutna byggnadskroppar. I gatuplanet fanns olika affärer, post och annan service.
Vid gatans södra sida byggdes 1958 två studentbostadshus: Internationella studenthuset, ritat av Ingeborg Hammarskjöld-Reiz och Carl-Ossian Klingspor, samt Michael Hansens Kollegium, ritat av Hans Westman. Förstnämnda är en modernistisk anläggning i mörkt tegel och med stora uppglasade partier medan Michael Hansens Kollegium snarast skulle påminna om ett engelskt college med sammanbyggda tre- och fyravåningshus grupperade runt en oval gård. Öster om studentbostadshusen uppfördes ett kvarter med trevånings loftgångshus, som även de grupperades runt en gård.
Karaktärsdrag
Bebyggelsen längs Dag Hammarskjölds väg gavs en förhållandevis stadsmässig karaktär genom den i stort sett slutna bebyggelsen på norra och östra sidan, gatuparkeringen och affärslokalerna i bottenvåningen. De röda tegellängorna i fyra våningar är ritade av Ingeborg Hammarskjöld-Reiz och har betonade horisontaler med band av fönsterpartier. Bebyggelsen är modernt elegant med rött fasadtegel, indragna balkonger, välgjorda proportioner och detaljer som ger husen ett pregnant uttryck. Den östra huskroppen, på 210 meter, var stadens längsta bostadshus.
De båda studentbostadshusen på andra sidan vägen är byggda som unika objekt, men passar väl in i miljön genom skala och fasadmaterial – mestadels tegel. Michael Hansens Kollegium byggdes delvis med prefabricerade fasadelement, som kläddes med mosaik i olika kulörer. Mosaik var ett mode på 1950-talet och Hans Westman en av dem som använde det mest. Studentbostadshusen byggdes för att det fanns ett underskott på studentbostäder och då man just beslutat att Tekniska Högskolan skulle förläggas till Lund räknade man med ännu större behov. Från 1950 till 1970 ökade studentantalet från cirka 3 000 till drygt 20 000. Även loftgångshusen, med långa balkongliknande gångar längs entréfasaderna, passar väl in i miljön. Husen är i tre våningar, med sadeltak och har fasader av rött tegel och ädelputs. Loftgångshus var mycket ovanliga i slutet av 50-talet och fick ett uppsving först kring 1970.
Särskilt värdefull bebyggelse
- Lamellhus i kvarteret Reuterdahl
- Loftgångshus i kvarteret Benzelius
- Studentbostadshus (Internationella studenthuset, Michael Hansens Kollegium) i kvarteret Benzelius
Kvarteret - Zettervall
I kanten av Tunaparken, uppfördes 1958-60 tre tiovånings skivhus ritade av Helge Zimdahl. Höghusen skulle markera områdets höjd och från lägenheterna skulle de boende ha fina utblickar över slätten i söder – det är därför lite märkligt att alla balkonger är orienterade åt nordväst. Bilparkering förekommer framför entréerna, annars är miljön bilfri. Planeringsmässigt ansluter bebyggelsen till den funktionalistiska idén om hus i park, som bygger på funktionsseparering: boende för sig, arbete för sig och service för sig.
Byggherre var lundabyggmästarna Harry Karlsson och Karl Mildner. Byggmästarna brukar ofta beskrivas som en lite konservativ yrkesgrupp, vilka hade svårt att förlika sig med det moderna elementbyggeriet som kom under 1950-talet. Tydligen inte så i Lund. De tre skivhusen är uppbyggda med betongstommar och med fasader av betongelement. Fönster och fönsterbröstningar i färgat skivmaterial bildar vertikala accenter i de 60 meter långa husen.
Karaktärsdrag
De statliga lånereglerna för bostadsbyggande gynnade 1956-62 höga hus och under några år kring 1960 byggdes en stor andel höga hus, med nio våningar eller fler. I Lund är detta mycket tydligt och de enda ”höghus” som byggdes var just i slutet av 50-talet med de tre husen på Tuna och tre hus på Hospitalsgården. Samtliga är goda representanter för den modernistiska höghusepoken i svenskt bostadsbyggande.
Särskilt värdefull bebyggelse
- Skivhus i kvarteret Zettervall
Kvarteren - Canutus Hahn, Mogens Madsen, Palladius, Stäck, Hill, Krebbs, Axel Kock, P H Ling, Lauritz Weibull, N H Sjöborg, G W Palm, Blomstrand, Lidbeck, Hans Larsson, N G Bruzelius, Bengt Lidsorss, Sven Nilsson, Ola Hansson, Wraner, Nicolovius
Den södra delen av Tunaområdet är uteslutande bebyggt med småhus, mestadels styckbyggda villor. De äldsta husen, byggda på 1940-talet, är belägna längs Tornavägen. Därefter har utbyggnaden skett österut under 1950- och början av 60-talet. Här finns några verkligt fina och uppmärksammade exempel på villa- och radhusbebyggelse från åren kring 1960. Husen ligger på förhållandevis stora tomter och samtliga nås med bil, men alla gator slutar med vändplatser; genomfartstrafik förekommer inte.
Området präglas inte av några tydliga stadsplanemässiga visioner och bebyggelsen är mestadels heterogen. Gemensamma drag skulle kunna sammanfattas med: mycket grönska, förhållandevis stora tomter, närhet till skola och avsaknad av genomfartstrafik utan att området är trafikseparerat.
Karaktärsdrag
De relativt stora och styckbyggda villorna ligger på traditionellt sätt längs gator med bilparkering på tomten. Öster om Galjevångsbacken byggdes ett mindre område med delvis enhetliga villor och radhus efter en stadsplan från 1961, men även i den östra delen dominerar styckbyggda hus. Bebyggelsen är tämligen heterogen och därmed inte särskilt karaktäristisk för periodens småhusbyggande. Området var en fortsättning på intilliggande Professorsstaden med sina stora, individuella villor.
De stora trädgårdarna är karaktäristiska för 1950-talets lite exklusiva villabyggande och användes för avkoppling och rekreation. På 50-talet började trädgårdsarbete också beskrivas som en rogivande hobby. De moderna trädgårdarna är som en förlängning av de moderna husen och gestaltade efter funktionella behov. Utematplats är således placerad i anslutning till kök och vardagsrum, eventuell odling i anslutning till redskapsförvaring, yta för tvätthängning i anslutning till tvättstuga. Den största ytan upptas av gräsmatta – med möjlighet till solbad, sport och spel. Genom att ersätta odlingar, rabatter och grusgångar med obruten gräsmatta blev trädgården dessutom mer lättskött.
Särskilt värdefull bebyggelse
- Atriumhus i kvarteret Canutus Hahn
- Radhus i kvarteret Mogens Madsen
