Tidigare undersökning - Här bor man - Bostadsområden i Lunds kommun 1945-2005

Från bevaringsprogram

Lund har en lång tradition av kulturmiljöarbete och en första inventering över kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, Lunds stadsbild, tillkom redan 1952. Denna kom i en reviderad upplaga 1968. Under 1970- och 80-talen publicerades ett flertal bevaringsprogram avseende stadskärnan, det vill säga ungefär samma bebyggelse som man uppmärksammat redan 1952. Nya bevaringsprogram, som behandlade den äldre bebyggelsen utanför stadskärnan, publicerades på 1990-talet.

Lunds efterkrigstida bostadsmiljöer har framför allt undersökts av Bo Larsson inom forskningsprojektet Relationer mellan natur och kultur i Lunds stadsplanering 1950–2000 som genomfördes på institutionen för Arkitektur, Lunds Tekniska Högskola 1995-2003. Materialet finns sammanfattat i skriften Stad i förvandling, utgiven som Föreningen Gamla Lunds årsbok 2006. Ytterligare några av Föreningen Gamla Lunds årsböcker behandlar efterkrigstidens bostadsbebyggelse, särskilt gäller det Tomas Tägils bok om det kommunala bostadsbolaget LKF, Bygga och bo, som behandlar bolagets första 50 år och gavs ut som årsbok 1997. Även föreningens årsbok 1989, Lund norrut, är relevant och behandlar Norra Fäladens utbyggnad.

Tomas Tägil har i avhandlingen Arkitekten Hans Westman: funktionalismen och den regionala särarten skrivit om en i Lund flitig arkitekt med en verksamhetsperiod som till stor del sammanfaller med den här undersökta. Hans Westman ritade framför allt studentbostäder i Lund.

I bevaringsprogrammen Lund utanför vallarna del I och II behandlas en mindre del av 1940- och 50-talens bostadsbyggande, bland annat området längs Byggmästargatan och Stampelyckan. Hjördis Kristenson har skrivit om Lunds utbyggnad under 1960–80-tal i bokverket Lund under expansion och tar även upp detta ämne i någon mån i en uppsats i Kring Lund.

Förutom monografin om Hans Westman finns rätt lite skrivet om de arkitekter som ritade det moderna Lund, särskilt tydligt framstår bristen när det gäller Ingeborg Hammarsjköld-Reiz. Andra arkitekter att nämna är Fritz Jaenecke & Sten Samuelson, Yngve Lundquist & Hans Rendahl och Carl-Ossian Klingspor.

Det finns numera en rätt omfattande litteratur om efterkrigstidens bostadsbyggande i Sverige, särskilt gällande de första 30 åren (se under Referenslitteratur). Litteratur om 1980-, 1990- och 2000-talets bostadsbyggande är däremot sparsam, troligen då denna bebyggelse ännu inte uppnått den ålder då den anses intressant eller då det är svårt att anlägga ett historiskt perspektiv på något som ligger så pass nära vår egen tid.

Ur kulturmiljösynpunkt har det hittills saknats ett kunskapsunderlag gällande efterkrigstidens flerbostadshus- och småhusbebyggelse i stadens ytterområden och övriga tätorter.