Stationshus - Järnvägens och bilens miljöer i Lunds kommun
Stationshus byggdes nästan alltid efter typritning, det vill säga att samma ritning användes för flera byggnader. Normalt hade järnvägsbolaget en ritning för ett större stationshus och en för ett mindre. Det gav banan en egen, enhetlig karaktär. Detta system med typritningar kom ursprungligen från militären där tjänstebostäder byggdes på samma vis. Flertalet av järnvägsbyggarna kom från det militära, eftersom civila ingenjörsutbildningar knappast fanns förrän i slutet av 1800-talet.
SJ:s första arkitekt A W Edelsvärd hade militär bakgrund, medan hans efterföljare Folke Zettervall (son till domkyrkoarkitekten Helgo Zettervall) hade gedigen arkitektutbildning. För privatbanorna ritades stationshusen vanligtvis av samma ingenjör som projekterade banan. Edelsvärd ritade dock inte de första stationshusen på SSb då han var upptagen med Västra Stambanan och uppdraget gick istället till en dansk arkitekt, (okänt vem) som alltså ritade Lunds station med godsmagasin. Folke Zettervall ritade tillbyggnaden, perronger och passagen under spåren samt Stångby station, som tillkom kring 1910. Denna station är intressant då det är ett tidigt exempel på hur man skilde på trafiklokaler och bostadslokaler (ett särskilt boställshus byggdes för personalen) och inkorporerade godsmagasinet med stationshuset.
Systemet med typstationer introducerades av SJ och praktiserades därefter av snart nog alla privatbanor. I Lunds kommun kan detta ses exempelvis längs MSJ där en större station i två våningar byggdes i de större samhällena Dalby och Veberöd, medan en enklare envåningslänga byggdes i Björnstorp och Klostersågen. När MSJ 1910 började bygga ut sin planerade tvärbana mot Blekinge kom de 20 år gamla stationshusritningarna till användning igen. För en mindre bana som LReJ nöjde man sig med en stationstyp. Viss variation förekom dock: enstaka stationshus tillkom i ett senare skede, eller byggdes för något gods eller någon industri som ville manifestera sig mot omgivningen och var villiga att lägga pengar i bygget. I Revingehed byggdes för militärens räkning ett stationshus som avvek från banans övriga.
Stationshusen byggdes förhållandevis små och enkla men på sådant sätt att de skulle gå lätt att utvidga om trafiken utvecklades positivt. Åt stationsföreståndaren och ibland även annan personal ordnades ofta bostäder i själva stationshuset.
I Skåne uppfördes stationshusen vanligtvis i tegel, undantaget några banor i nordöstra hörnet. Ett undantag var LBJ där stationshusen byggdes i trä, för att anknyta till den lätta badarkitekturen i Bjärred. Annars var det vanligen tvärtom, att stationshusen tjänade som förebild eller föredöme för det lokala byggandet. Detta var SJ medvetna om, att man spred en god byggnadssed. Detta kan också ses i stationssamhällen längs privatbanorna. Dalby, Södra Sandby och i viss mån Genarp men särskilt Veberöd fick en för Skåne karaktäristisk tegelarkitektur för denna typ av stationssamhällen.
Ett stationssamhälle utan stationshus känns alltid lite fattigt, det är något väsentligt som saknas eftersom det vanligen är ortens både geografiska och historiska centrum. Av denna anledning har alla kvarvarande stationshus i Lunds kommun tillmäts ett kulturhistoriskt värde, även då de är kraftigt om- och tillbyggda.
Särskilt kulturhistoriskt värdefulla järnvägsstationer
- Lund C
- Stångby
- Dalby
- Veberöd
- Klostersågen
- Toppeladugård
- Genarp
- Lund S
- Hardeberga
- Revingeby
- Revingehed
- Silvåkra
Järnvägsstationer av miljöskapande värde
- Björnstorp