Stampelyckan - Här bor man - Bostadsområden i Lunds kommun 1945-2005
Stampelyckan ligger i sydöstra Lund, söder om Dalbyvägen och väster om motorvägen. Området består av både bostäder och verksamheter. I norra delen, ut mot Dalbyvägen, ligger en rad med före detta bilföräljningshallar, som nu används för andra verksamheter. Här har även uppförts en mindre del bostadsbebyggelse under senare år med ett femvåningshus ut mot Dalbyvägen och bakom detta radhus mot Tellusgatan. I öster, närmast motorvägen, ligger ett modernt företagshotell. Ett stort område i kilen mellan motorvägen och Råbyvägen upptas av kommunens förråd.
När planarbetat för Stampelyckan startade på 1940-talet fanns redan viss äldre bebyggelse vid Dalbyvägen och längs Saturnusgatan, som lagts ut i början av 1900-talet. Av de 14 tomterna längs gatans östsida var dock merparten ännu obebyggda och användes som kolonilotter. Det var först under 1960-talet som husraden fylldes, med undantag av en tomt som ingick i reservatet för Solvägens förlängning. I stadsplanen för området söder om Tellusvägen räknade man med att Solvägen skulle dras fram i det nuvarande grönområdet och öster om Saturnusgatan gå upp till Dalbyvägen.
Stampelyckan byggdes ut från 1951 och fram till början av 1960-talet, huvudsakligen på tidigare jordbruksmark och handelsträdgårdar. Området söder om Tellusgatan byggdes efter en stadsplan av arkitekt Fred Forbat och stadsarkitekt Carl-Ossian Klingspor från 1948. Här uppfördes radhus och lamellhus runt en gemensam grönyta. I anslutning till flerbostadshusen fanns även en liten livsmedelsbutik, som nu är pizzeria.
Söder om reservatet för Solvägen fortsatte utbyggnaden med grupphusområdet Planetstaden. Här uppfördes 45 snarlika atriumhus i gult tegel. Husen ligger grupperade längs en u-formad gatuslinga. På alla sidor omges området av stora grönytor, som i norr, öster och väster består av aldrig utnyttjade vägreservat.
Den nyanlagda motorvägen gick fram strax öster om Planetstaden och i väster fanns sedan 1920-talet villor och egnahem. Det område som stod i tur att bebyggas var området sydost om Råbykorset, den så kallade Studentlyckan i kvarteret Satelliten. Marken hade ställts till Akademiska Föreningens förfogande av staden. Trots att plan saknades fick byggherren dispens och bebyggelsen var under uppförande då planen för området fastställdes 1959. Planen hade upprättats av stadsarkitekten Carl-Ossian Klingspor, men eftersom bygget redan pågick kan man gissa att den verkliga planförfattaren snarare var Hans Westman, som ritat husen i Studentlyckan. Studentbostadsområdet var i likhet med flera andra liknande objekt i Lund byggt som en avskild collagemiljö: öppet inåt mot den gemensamma grönytan i mitten och med en ”egen” livsmedelsbutik, men rätt slutet utåt.
Kring 1960 byggdes ett mindre område med radhus längs södra sidan av Raketgatan efter en stadsplan av t.f. stadsarkitekten B Fyhr Johansen. Tanken var att bebyggelsen skulle vara lik atriumhusen i Planetstaden. Det skulle också vara en mjuk övergång mellan parkytan i söder och de större villorna norr om Raketgatan. I grönområdet anlades ungefär samtidigt Vegaskolan i samband med införandet av den nioåriga grundskolan 1962.
Området präglas inte av någon enhetlig planeringsfilosofi eller bebyggelse och är utbyggt etappvis av flera olika byggherrar och med olika arkitekter. Det är inte riktigt byggt hus för hus, som det ofta var före 1947-års kommunala planmonopol, men det är inte heller de riktigt stora serier av likartad bebyggelse som annars började göra sig gällande vid denna tid. Småhusbyggandet hade inte standardiserats i lika hög grad som för flerbostadshusen, men just i Stampelyckan är det nästan småhusen som är mer standardiserade än flerbostadshusen.
Trafikseparering förekommer inte i stadsdelen, bortsett från Studentlyckan med sin bilfria gårdsmiljö. Södra vägen/Solvägen-Tornavägen anlades vid denna tid som ett slags yttre ring utanför den bebyggda staden. Stampelyckan gränsade till denna ringväg, men inne i stadsdelen finns endast lokalgator utan genomfartstrafik.
Bebyggelseenhetliga områden
Kvarteren - Orion, Lejonet, Jungfrun, Vattumannen, Stenbocken
Området med trevånings lamellhus byggdes i början av 1950-talet i stadsdelens ytterkant ut mot Tornavägen. Det drygt 120 meter långa och bågformade lamellhuset ut mot Tornavägen bildar en tydlig gräns mot den trafikerade vägen. I husets norra gavel byggdes en butikslänga, som ursprungligen innehöll speceri- och tobaksaffär – numera pizzeria. Innanför det bågformade huset lades en liten angöringsgata, Vintergatan, och därefter fyra parallella lamellhus i en rad. Husen har gavlarna ut mot Vintergatan, vilket skapar öppna gårdsrum mellan huslamellerna med grönytor, cykelställ och piskplatser.
Husen uppfördes i rött tegel och har en hög hantverksmässig kvalité. Byggherre var olika byggmästare och en bostadsrättsförening. Hans Westman ritade huset ut mot Tornavägen (kv Orion), de övriga av Bent Jörgen Jörgensen, Folke Lundberg och Alfred Ginters vid Lantbruksförbundets Byggnadsförening, LBF. Lägenhetsbeståndet varierar från enkelrum med kokskåp till femmor med ”ateljérum” på vinden, vilket var ovanligt rymligt för den tiden.
Karaktärsdrag
Området har en tidstypisk atmosfär. Karaktäristiskt är husens många lekfulla detaljer som t.ex. putsfält, originellt utformade balkongräcken, fönster med triangulär överdel och särpräglade burspråk. En speciell planbestämmelse, som också använts vid Lagerbringsväg, sa att vindsrum fick inredas vid gavlarna, men att de skulle höra till lägenheterna inunder. Detta förklarar de många gavlarna ut mot Tornavägen.
Samma detaljomsorg som utmärker husen kännetecknar också utemiljön med entrégångar av hårdbränt tegel eller cementplattor blandat med gatsten, små räcken av armeringsjärn, spaljéer, häckar, rabatter med nyponrosor och japanska körsbärsträd.
Särskilt värdefull bebyggelse
- Lamellhus i kvarteren Orion, Lejonet, Jungfrun, Vattumannen, Stenbocken
Kvarteren - Kräftan, Tvillingarna, Uranus, Neptunus, Karlavagnen, Lilla Björnen, Vågen, Stora Björnen, Planeten, Lyran, Stjärnan, Capella, Månraketen
I de här kvarteren återfinns olika typer av radhus och atriumhus byggda från mitten av 1950-talet till början av 60-talet. I kvarteren Kräftan och Tvillingarna är husen i två våningar, medan husen i kvarteren Neptunus och Uranus bildar något slags övergång då de är i en våning mot gatan och två mot grönområdet på baksidan. Atriumhusen i söder är i en våning och byggda i gult tegel, övriga är i rött tegel med inslag av vitputsad lättbetong. Gemensamt är de små tomterna där husen ligger ut mot gatan. Samtliga hus har garage på tomten i anslutning till bostadshusen, i en del fall har garagen byggts om till ordinära rum.
Husen i norra delen, runt den lilla parken Stampehagen, är ritade av Bent Jörgen Jörgensen och byggda av lundabyggmästaren Nils Tatis Andersson medan parken gestaltades av stadsträdgårdsmästare Oscar Ahlström. Husen i Planetstaden, möjligen Lunds mest kända bostadshus, är ritade av Jørn Utzon, Ib Møgelvang och Henry Andersson.
Karaktärsdrag
Bebyggelsen är intressant då den visar på två tendenser i periodens bostadsbyggande, dels en strävan efter standardisering, dels en strävan att kombinera det funktionalistiska arvet i form av goda planlösningar med en mjukare, mer regionalt anpassad arkitektur. Just Planetstaden tillkom efter en arkitekttävling om skånska hustyper, på uppdrag av Skånska Sparbanksföreningen. Arkitekterna Jørn Utzon och Ib Møgelvangs vinnande förslag, en variant på Kingohusen i Helsingör, premierades bland annat då de vittnade om en ”rationell syn på industriell framställning av husen”.
Stadsplanerna för området ger på tidstypiskt vis omväxlande rumsbildningar och öppnar sig delvis mot gemensamma grönytor. Även hustyperna är mycket karaktäristisk då både radhuset och atriumhuset fick ett genombrott i Sverige på 1950- talet. Många kände tveksamhet inför en hustyp som kombinerade egnahemmets skötselproblem med flerbostadshusets trängsel, men genom sparbankernas intresse för gruppbyggda småhus åt dess sparare vände strömmen. Samarbete mellan kommun och sparbank, ofta i form av gruppbyggda småhusområden som Planetstaden, skedde på flera håll, till exempel Videdal i Malmö. Rad-/atriumhuset passade dessutom tidens strävan att skapa ett både enhetligt och varierat uttryck.
Särskilt värdefull bebyggelse
- Radhusen i kvartren Kräftan, Tvillingarna, Uranus, Neptunus
Kräftan
Neptunusgatan
Neptun
Neptun
- Atriumhusen i Planetstaden, kvarteren Karlavagnen, Lilla Björnen, Vågen, Stora Björnen, Planeten, Lyran, Stjärnan, Capella
Kvarteret - Sateliten
Studentlyckan byggdes 1958-59 i ett expansivt skede för Lunds Universitet och som namnet antyder för stadens studenter, i första hand för dem som bildat familj och kanske hade barn. Denna grupp studenter kunde inte bo i de små bostäder av typen korridorsrum som Akademiska Föreningen och nationerna annars hade att erbjuda och kunde ha svårt att finna bostad på den öppna bostadsmarknaden med dess långa bostadsköer och allmänna bostadsbrist.
Området består av en lång, något vinklad huslänga i fyra våningar ut mot Solvägen. Denna är i väster sammanbyggd med en livsmedelsaffär, nyligen utvidgad och tillbyggd. I öster ligger två sammanbyggda huskroppar av lamellhustyp och i sydväst, längs med Råbyvägen, ligger fyra punkthus i tre våningar. Husen uppfördes med fasader av två olika typer av betongelement, med frilagd ballast i form av kiselsten eller helt släta utan ballast. Mot de gråvita fasaderna kontrasterar balkongfronter i olika färger.
Karaktärsdrag
Området, som låg i stadens södra utkant då det byggdes, har en klart modernistisk prägel och måste ha tett sig som en udda fågel i den nästan lantliga omgivningen med Nilstorps gamla bybebyggelse på andra sidan Råbyvägen, ett egnahemsområde i öster och jordbruk/handelsträdgårdar i söder. Detta var sannolikt det första bostadsområdet i Lund helt byggt med modern betongelementteknik.
Särskilt värdefull bebyggelse
- Lamellhus och punkthus i Studentlyckan, kvarteret Satelliten
