Stadsbildens framväxt/Bebyggelsehistorik 1000-1700/1100-talet. Det kyrkliga byggandet förändrar staden
Som framgått av föregående avsnitt var Lund ännu vid 1100-talets slut en renodlad trästad vad gällde profanbebyggelsen. Vid seklets början fanns det visserligen redan några stenbyggnader, men forskningen måste än så länge sväva på målet om det exakta antalet.
Av allt att döma stod S:t Clemens redan ombyggd i sten. Den första Domkyrkan och Allhelgonaklostrets första kyrka var också stenbyggen. Kungapalatset sydväst om Domkyrkan bör också sedan ett tag ha stått som ett av bevisen för att en ny byggnadsteknik gjort sin entré. Den forsta Domkyrkan kan enligt den senare forskningen ha uppförts redan for Lunds förste biskop, Henrik, vid 1000-talets mitt och det verkar rimligt att Knut den heliges 1085 påbörjade domkyrkobygge sedan ett femtontal år dominerat stadsbilden genom sin väldiga storlek. Utan att gå in i den komplicerade vetenskapliga diskussionen kring dessa problem kan det konstateras att Domkyrkan invigdes år 1145. Den har med sin storslagna byggnadsidé blivit stadens arkitektionska signum.
1100-talet innebar för Lund liksom för Skåne i sin helhet en intensiv kyrklig byggnadsperiod. Med ingången av det nya seklet ersattes de existerande stavkyrkorna med byggen i sten. I Lund fick stavkyrkorna S:t Drotten, S:ta Maria Minor och S:t Stefan efterföljare i sten. Troligen hade även de under 1100-talet byggda stenkyrkorna S:t Andreas, S:t Botulf, Heligkors, S:t Mikael och S:t Mårten haft föregångare i trä. Därtill kom flera rena nybyggen: S:t Jakob, S:t Johannes, S:ta Maria Magle, S:t Måns, S:t Nikolaus, S:t Olof, S:t Paul, S:t Peter (vid Bredgatan), S:t Peter (vid Grönegatan) och S:t Thomas. Alla de ovan uppräknade kyrkorna var församlingskyrkor knutna till sockenindelningen. Den nyare forskningen visar att dessa kyrkor byggdes på stormännens initiativ. Det stora antalet kyrkor i Lund är ett typiskt drag för de äldsta städerna i Danmark. Den som byggde en kyrka hade också en förfoganderätt, patronatsrätt, över denna. Detta medförde både makt och inkomster. Sockenkyrkorna var inte en funktion av en stor befolkning i Lund utan ett uttryck för en speciell maktstruktur under äldre medeltid.
Under 1100-talet uppfördes flera kloster i Lund. Allhelgonaklostret hade i sin första version stått färdigt före 1089, men bör under 1100-talet ha byggts ut innan en förödande brand 1192 förstörde anläggningen. Klostret var placerat utanför staden, ungefär där universitetsbiblioteket idag reser sig, Omkring 1150 fick premonstratenserna överta S:t Drottens sockenkyrka som grundligt byggdes om och framför allt utvidgades. Det är resterna av denna byggnad som exponeras i ruinmuseet vid Kattesund. Även S:t Peters nunnekloster kom till vid 1100-talets mitt. Den ursprungliga stenkyrkans lämningar har vid grävningsundersökningar påträffats under nuvarande Klosterkyrkan.
Öster om staden byggdes S:t Jörgens hospital. Det var dit offren för den fruktade lepran/spetälskan förvisades. Placeringen utanför själva stadsbebyggelsen var en planmässig åtgärd i avsikt att minska smittorisken och återkommer regelmässigt i de medeltida städerna. S:t Jörgens hospital hade en klosterliknande karaktär med kyrka och bostadslängor. Vid Lunds södra utfart uppfördes vid ungefär samma tid Helgeandshuset vilket hade anläggningsmässiga likheter med hospitalet men var avsett för övrig sjukvård.
Ärkebiskopens och domkapitlets byggnader på Lundagård ar i stort sett helt okända arkeologiskt. Detta gäller också det till Domkyrkan hörande Laurentiiklostret och även den byggnad som inrymt myntverket. Det senare har kanske varit placerat söder om Domkyrkan, möjligen i anslutning till kungens palats. Det finns dock all anledning att anta, att flera stenbyggnader uppfördes runt Domkyrkan under 1100-talet. Det vore egendomligt om inte detta kyrkliga och världsliga maktcentrum också ledde utvecklingen på det byggnadstekniska området.
Sammanfattningsvis framträder Lund vid 1100-talets slut som en stad helt dominerad av det kyrkliga byggandet. På det profana området hade ännu inga egentliga nyheter introducerats. Över den låga staden reste sig kyrkor, kloster och palats som adekvata uttryck för makten i Nordens främsta kyrkliga centrum.
