Stångby stationssamhälle
Södra stambanan drogs fram genom Vallkärra socken (över Vallkärratorns utmarker) under slutet av 1850-talet. Bebyggelsen på platsen bestod vid denna tid av tre gårdar, utflyttade från Vallkärratorn (nr 2, 8 och 9) i samband med skiftena. När järnvägen drogs fram delades många gårdars marker så att de hamnade på båda sidor om järnvägen, och några av gårdarna fick åter rivas och byggas upp igen. Först på 1890-talet skulle ytterligare bebyggelse etableras. Den inflyttade befolkningen utgjordes i huvudsak av pensionerade lantbrukare.
Stångby station uppfördes år 1901 samtidigt som stambanan byggdes ut med dubbelspår till Eslöv. Initiativet till den nya järnvägsstationen togs av de lokala bönderna för att tillgodose behovet av en avlastningsplats för sina jordbruksprodukter, i huvudsak sockerbetor. Pengar för den nya stationen anslogs från Stångby och Vallkärra kommuner. Ett markområde skänktes för ändamålet av ägaren till den intilliggande gården Haraldsfält.
Då det redan fanns en station i Vallkärra socken med namnet Vallkärra station, önskade lokalbefolkningen, och ägaren till Haraldsfält i synnerhet, att den nya stationen skulle döpas till Haraldsfält. På SJ föredrog man dock Stångby och det nya Stångby stationssamhälle kom därmed att växa fram inom Vallkärratorns marker. Det nya stationssamhället expanderade kraftigt runt år 1900. På den Häradsekonomiska kartan från 1910-15 uppgår bebyggelsen till 28 fastigheter, varav 10 jordbruksfastigheter. Bebyggelsen har tydligt karaktären av en rad-by, lokaliserad i nord-sydlig riktning väster om järnvägen.
Under 1920- och 1930-talen byggdes en del egnahembebyggelse, som i huvudsak uppfördes av pensionerade lantbrukare. Vid början av 1940-talet fanns i samhället ett 50-tal fastigheter och en befolkning på drygt 135 personer. Bebyggelsen hade fortfarande en lantlig karaktär med stora tomter för omfattande självhushållning, inte sällan med egen gris och höns.
Stationssamhället utvecklades successivt till en livlig handels- och hantverksort, vilket speglas i de affärs- och hantverksverksamheter som fanns i byn: mjölkaffär, bageri, Scharffenbergs lanthandel, smedja, toffelmakeri, garveri, murare, målare m.m. Den Scharffenbergska lanthandeln hade en strategisk placering intill Bomvägen, det enda stället där man ursprungligen kunde korsa järnvägen. Lanthandeln revs år 1974, idag återstår endast en lagerbyggnad, det s.k. magasinet. År 1940 anlades en stor lastbrygga vid stationen för att underlätta av och pålastningen av framförallt sockerbetor till sockerfabriken i Arlöv. Lastbryggan, som periodvis även användes som läktare till den intilliggande gröningen, revs 1987. Under 1940-talet skedde en inflyttning till Stångby, där den inflyttade befolkningen i huvudsak arbetade på några av industrierna i Lund. Samhällets successiva omvandling till pendlingssamhälle påbörjades härmed. Fram till år 1947 låg hela samhällets bebyggelse i Vallkärra kommun. Det var först detta år som mark inköptes av kyrkan på fastighet Stångby 5 för att styckas upp till hustomter och bebyggas. Åren 1951-52 sker en sammanslagning av sju mindre kommuner – Vallkärra, Norra Nöbbelöv, Västra Hoby, Stångby, Håstad, Igellösa och Odarslöv – till Torns kommun, där Stångby stationssamhälle kom att bli huvudort med ett nytt kommunalhus, uppfört 1953. Kommunen bildades på grund av att det kommunala ansvaret ökade. De gamla socknarna var helt enkelt för små enheter för att lösa skolfrågor, brandförsvar, äldreomsorg m.m. Den nya kommunen komdock endast att existera fram till år 1966 då Torns kommun införlivades i Lunds kommun.
År 1955 fanns 68 fastigheter och 240 invånare i samhället. År 1965 anlades en fångvårdsanstalt strax öster om byn där de intagna sysselsattes med industriell palltillverkning. I slutet av 1950-talet och början av 1960-talet inleddes en kraftig expansion av orten mot söder. År 1959 beslöt kommunen att sälja tomter på Vallkärratorn 17 till Lomma Aktiebolag (LOBA). Tomten motsvarar västra sidan av Bärnstensvägen, Opalstigen och östra sidan av Ädelstensvägen. Trettio småhus kom att uppföras på tomten. År 1961 inköpte kommunen Vallkärratorn 18. Tomten, som motsvarar västra sidan av Ädelstensvägen och Smaragdvägen, såldes till Svenska Industribyggen AB (SIAB). SIAB lät uppföra tjugo småhus, ritade av den danske arkitektfirman Arkitekterne Andresen M.A.A. SIAB-husen var de sista som kom att uppföras i Torns kommun. Vid kommunslagningen 1967 fanns det 130 hushåll i Stångby stationssamhälle. Kommunen hade antagit en ny byggnadsplan där man avsåg att expandera och bygga över etthundra friliggande enfamiljsvillor i Stångby.
År 1965 inköpte AB Harry Karlsson Vallkärratorn 9:2 av kommunen för att bygga villor. Samtidigt såldes mark till SIAB. Storbyggmästaren Harry Karlsson kom att utveckla den s.k. Lunnavillan, en prefabricerad villa som tillverkades i två delar på verkstad, för att därefter transporteras på trailer för utplacering på sin grund. Den ursprungliga prototypen, som uppfördes bl.a. på Mårtens Fälad i Lund, hade fasader av plåt. Materialvalet var dock inte populärt och i Stångby kom plåten att ersättas av gult tegel. I Stångby uppfördes åren 1968-1970 52 stycken enplansvillor med källare. Bebyggelsen kompletterades åren 1970-71 med 1,5-planhus utan källare. År 1974 var alla Harry Karlssons hus på plats. Den kraftiga nybyggnationen medförde inflyttning av människor till orten och Stångby blev en typisk pendlarförort. Den nya kommunen hade storslagna utbyggnadsplaner för Stångby stationssamhälle och man började därför köpa in mark för nybyggnation.
I och med att kommunen övergick till Lunds kommun, kom dock inte den fortsatta utbyggnaden ske i den takt som planerats. Istället stagnerade bostadsbyggandet på 1970-talet och fick inte fart förrän i början av 2000-talet, då nya bostadsområden uppförts både öster om järnvägen och norr om Vallkärravägen. I FÖP Stångby från 2002 konkretiseras den långsiktiga utbyggnaden av samhället. Under ett tidspann av fyrtio år planeras nybyggnation nordost och nordväst om Stångbys äldsta bebyggelse och järnvägsspåren.
Stångby station, ritad av Folke Zettervall, invigdes år 1901.
Scharffenbergska lanthandeln hade sedan uppförandet 1904 en strategisk placering intill Bomvägen.
År 1942 uppfördes en brandstation i Stångby stationssamhälle.
