Sankt Laurentius 3
| Sankt Laurentius 3 | |
 Liberiet | |
| Information | |
|---|---|
| Namn | Liberiet |
| Adress | Kungsgatan 5 |
| Byggnadsår | 1400-talet omb. 1765, 1843, 1979 |
| Byggherre | Ingen uppgift |
| Kulturhistorisk värdering | Kulturhistoriskt värdefull byggnad |
Röd tegelbyggnad i två våningar med trappstegsgavlar, höga spetsbågiga fönster i andra våningen, blinderingar i gavlarna och strävpelare på sydöstfasaden mot Kungsgatan. Byggnaden ligger strax söder om domkyrkans absid och år den enda återstoden av den kapitelgård som disponerades av kaniksamfundet och vars byggnader kantade domkyrkans område. Huset var hopbyggt med en krenelerad mur som fanns runt hela Lundagård och domkyrkan och en bit av muren finns bevarad i Liberiets sydostfasad.
Benämningen Liberium härstammar från slutet av medeltiden då domkapitlets bibliotek var inrymt här. Under de följande århundradena har både husets funktion och namn ändrats många gånger. 1668 när universitetet i Lund upprättades använde filosofiska fakulteten det gamla Liberiet som sin föreläsningssal och länge efter det gick huset under benämningen Gamla Akademien. 1765 inreddes fäktsal i övervåningen. Det var här som Per Henrik Ling undervisade sina elever.
1843 fick C.G. Brunius i uppdrag att restaurera "fäkthuset i Lund" som han kallade det på sina ritningar. De förändringar han gjorde i byggnaden var ganska omfattande. Trots att mindre renoveringar gjorts både 1723 och 1765 var byggnaden enligt Brunius i mycket dåligt skick. Den gamla fäktsalen gjordes om till övningsrum för det akademiska musikkapellet och övervåningen höjdes med tre fot. blya, större fönster med spetsbågig överdel sattes in och murens överdel pryddes med en spetsbågefris under takfoten. Ett nytt tak lades också och dess vinkel gjordes något trubbigare än det gamla. I samband därmed blev gavelspetsarnas form en annan och nya tinnar uppfördes. Fasaderna putsades utvändigt men bara några decennier senare togs putsen bort igen, Bottenvåningen användes sedan 1720-talet som privatkällare och hade kvar den funktionen ända till 1890 då den inreddes till panncentral för domkyrkan. Akademiska musikkapellet hade redan 1883 flyttat till nya lokaler och mellan 1890 och 1966 används huset enbart som värmecentral vilket medförde en hel del genombrott i murarna. Mellan 1966 och 1979 stod huset tomt.
Under 1970-talet pågick diskussioner om nya användningsområden. Förslag framlades om att göra restaurang i huset men det blev istället lokaler för kyrkkaffe i bottenvåningen medan ovanvåningen inreddes för körrepetitioner och övning i instrumentalmusik. Restaureringen av byggnaden gjordes 1979 av arkitekt Ove Hidemark från Riksantikvarieämbetet.