Södra Sandby - Här bor man - Bostadsområden i Lunds kommun 1945-2005
Södra Sandby ligger knappt en mil öster om Lund och har utvecklats från bondby via stationssamhälle till en modern pendlarort. Det är i dag den näst största tätorten i Lunds kommun med cirka 6 000 invånare i själva samhället. Bebyggelsen utgörs i huvudsak av olika typer av småhus, merparten tillkomna efter 1965.
Kyrkan med ett par äldre byggnader markerar läget för den medeltida bytomten. När järnvägen (Lund-Revinge Järnväg) kom till byn 1906 försköts bebyggelsen åt sydost då stationen kom att ligga drygt en halv kilometer från kyrkan. Vid stationen öppnade en spannmåls- och virkeshandel och i järnvägens närhet anlades både mejeri och bränneri. Här byggdes också de nya bostadshusen, medan de gamla gårdarna låg vid kyrkan och längs Sularpsbäcken.
Järnvägen nedlades 1939 och Södra Sandby upplevde en period av stagnation. Den ökade privatbilismen på 1950- och 60-talet och särskilt den så kallade gröna vågen i början av 70-talet medförde en markant inflyttning till orten. 1974 införlivades Södra Sandby kommun (som förutom Södra Sandby även omfattade Revinge och Hardeberga) med Lunds kommun. Inför sammanslagningen hann man med att bygga både utomhusbad och en stor centrumanläggning i Södra Sandby.
Revingevägen, som löper genom tätorten, präglas av järnvägsssamhällets bebyggelse och verksamheter. Här låg tidigare järnvägsstation och hotell, men av bangårdsområdet återstår inget utom en busshållplats. Platsens betydelse bekräftas dock av den gamla lantmannaafären som blivit byggvarumarknad. En spritfabrik och ett mejeri låg en bit västerut, spritfabriken intill järnvägen. Vid Sularpsbäcken fanns även en vattenkvarn och på en kulle en bit bort en ståtlig holländaremölla. Väster om byn, vid Fågelsång, anlades ett tivoli med dansbana. Här hade järnvägen en hållplats.
Lundavägen i dess nuvarande sträckning byggdes 1954 och norr om denna anlades ett område med friliggande villor, som markerar ett första steg mot det moderna pendlarsamhället. Malmöarkitekten Bror Thornberg hade några år tidigare ritat den nya folkskolan (Byskolan) i Södra Sandby och var nu byggnadskonsulent i Södra Sandby. Han ritade stadsplanerna, det nya kommunhuset och en del annan bebyggelse fram till cirka 1960 då VBB övertog detta arbete.
Stadsplanerna och bebyggelsen från 1950-talet präglas av småskalighet och variation medan senare planer successivt blev storskaligare och bebyggelsen enhetligare. Utmärkande för planerna från slutet av 1960-talet och 1970-talet är vilken betydelse man tillmätt bilen, eller rättare sagt hur man arbetat med att skapa så trafiksäkra boendemiljöer som möjligt genom att utestänga genomfartstrafik. I vissa områden utestängdes bilarna helt och all parkering samlades i garagelängor i utkanten av bebyggelsen.
Småhusbyggande dominerade stort, men vid det tidigare stationsområdet uppfördes kring 1960 tre lamellhus och en radhuslänga i kommunal regi och med Thornberg som arkitekt. Knappt tio år senare anlade HSB ett större område med lamellhus. I övrigt byggdes endast småhus med en topp i början av 1970-talet. Detta sammanföll med gröna vågen och en vilja hos allt fler att flytta ut på ”landet”. Med tanke på att bebyggelsen i Södra Sandby nästan uteslutande består av småhus på relativt stora tomter så har förhållandevis generösa arealer avsatts som grönområden eller parker. Sularpsbäcken utgör en viktig grön slinga genom tätorten.
1972 invigdes Södra Sandby centrum med affärer, post, vårdcentral etc – ett modernt förortscentrum. Centrumanläggningen försågs med stor parkeringsplats, bilen var nu i var mans ägo och boende i Södra Sandby var för de flesta liktydigt med arbetspendling. Orter som Södra Sandby kallades ofta sovstäder och bostadsområdena med småhus kallades för villamattor eller hemmafrufällor.
Kring 1980 vände trenden och inflyttningen till Södra Sandby avtog drastiskt. LKF byggde ett tätt radhusområde söder om centrumbebyggelsen i mitten av 1980-talet, men i övrigt tillkom få bostäder under detta decennium. Bostadsbyggandet i Södra Sandby tog fart igen på 1990-talet och har fortsatt in på 2000-talet.
Centrum
Centrum
Bebyggelseenhetliga områden
Kvarteret - Korskyrkan
Området var tidigare jordbruksmark och på platsen låg en gård, som revs vid exploateringen i slutet av 1960-talet. Bebyggelsen består av tolv lamellhus i två våningar med 156 lägenheter uppförda i HSB:s regi. Stadsplanen ritades av VBB 1967. Huslängorna är grupperade tre och tre så att de bildar fyra gårdar. Entréerna är vända in mot gårdarna, som delvis är hårdgjorda med marktegel och i övrigt planterade med tåliga buskar. Ytorna mellan husgrupperna är gräsplanterade. Biltrafiken är utestängd och all parkering är hänvisad till garagelängor längs angöringsgatan. Alla hus har tilläggsisolerats med trapetskorrugerad plåt i olika gula-gulvita nyanser.
Karaktärsdrag
Modernistiska huslameller med indragna balkonger och platta tak byggda efter hus i park-idiomet. Bebyggelsen och stadsplanen som sådan är typisk för perioden, men lite udda i en ort som Södra Sandby dit folk i första hand flyttade för att bo i villa.
Kvarteren - Blomflugan, Husflugan, Dansflugan, Eldflugan, Byxbiet, Knotten, Drottningen, Musbiet, Arbetsbiet, Drönaren, Husspindeln, Lyckospindeln, Grottspindeln, Spindeln, Jungfrusländan, Nattsländan, Sjösländan, Mjölbaggen, Sköldbaggen, Tjuvbaggen, Fröbaggen, Rapsbaggen, Dykarbaggen, Skalbaggen, Snytbaggen, Jättebaggen, Gräshoppan, Syrsan, Vårtbitaren, Alviveln, Ärtviveln, Tallviveln, Fäbromsen, Blålejonet, Harkranken, Jordloppan, Loppan, Hundloppan, Hönsloppan, Nattflyet, Ettermyran, Hästmyran, Rödmyran, Rövarmyran, Myrlejonet, Svartmyran
Fågelsångsområdet är beläget i en nordsluttning väster om Dalbyvägen och söder om den gamla banvallen, numera cykelväg mellan Södra Sandby och Lund. Det var jordbruksmark, som till viss del utnyttjades för fruktodlingar, innan exploateringen. Utbyggnaden startade med 65 radhus i slutet av 1960-talet efter en stadsplan av VBB 1968. 1972 upprättades en ny stadsplan, också den av VBB, för en fortsättning på området med friliggande och sammanbyggda småhus söder om Fågelsångsvägen. Till skillnad från husen norr om Fågelsångsvägen var dessa inte grupperade längs angöringsgator utan längs bilfria gränder och med all bilparkering ordnad utanför bostadsbebyggelsen. I en sista etapp byggdes ytterligare ett område med friliggande villor åt söder. Här hade man delvis återgått till angöringsgator med bilparkering på tomten, möjligen för att markplanet här sluttade så kraftigt åt norr.
Karaktärsdrag
Tidstypiskt område med ”massproduktion” av likadana småhus grupperade längs angöringsgator eller längs bilfria gränder. Bebyggelsen består av två hustyper: envånings radhus med plana tak samt 1½-vånings villor med stora, utkragande sadeltak med den egenheten att ena gaveln utgjordes av balkong. Trädgårdarna upptas till största del av gräsmattor och avgränsas av låga häckar eller trästaket. Utmärkande är också mängden vintergröna buskar och träd, särskilt av olika barrväxter.
Kvarteren - Vattenklövern, Rödklövern
Område är beläget i östra delen av Östervång och var jordbruksmark fram till att det bebyggdes med två kvarter bostadshus i början av 1970-talet. Mellan kvarteren går den gamla Mossavägen, vilken gick ut till Sandbymosse, och som ändrades till gång- och cykelbana när området bebyggdes. Området är byggt efter stadsplan av VBB 1971.
De båda kvarteren är i princip spegelvända och består av 66 identiska 1½-plansvillor i gult borstat tegel och med branta sadeltak lagda med betongpannor. Viss rumslig variation har skapats genom att vartannat hus är placerat med långsidan alternativt gaveln ut mot bilfria entrégränder. All biltrafik är förlagd till matargator utanför området. Angöringsplatser med garagelängor finns centralt i respektive kvarter. Varje villa har en tomt på cirka 700 kvadratmeter, till stor del gräsmatta. En del har massplanteringar av buskar som rododendron eller barrväxter på förgårdsmarken. Häckar av tujor och små prydnadsträd är vanligt förekommande.
Karaktärsdrag
Såväl hustyp, trädgårdar som den trafikskyddade närmiljön är mycket representativ för 1970-talets småhusbyggande. Detta var sannolikt miljonprogrammets mest omhuldade bostad.
Särskilt värdefull bebyggelse
- Villor i kvarteren Vattenklövern, Rödklövern
