Renhållning historik - Kommunaltekniska verk i Lunds kommun
1892 fattade fullmäktige ett beslut om att kommunalisera renhållningen i dåvarande Lunds kommun (Lunds stad). Broläggningar i Lund finns sedan 1100-talet men enligt skriftliga källor kan man konstaterat att städernas gator var mycket orena under 1500-talet, varför borgmästare och råd i var köpstad befalldes att låta brolägga gatorna och hålla dem rena. I ett brev 1548 uppmanade kung Kristian III borgarna att håll sina städer rena. Att varje lördag låta feja och rengöra alla sträten och gator så långt hans hus och gård räcker och föra ut orenligheter till lämplig plats utanför staden. I brevet uppmanas vidare borgarna att stensätta ordentligt både inne i staden och utanför. Det förefaller dock som om problemen kvarstod. Åter 1586 befallde konungen borgmästare och rådmän att se till att alla i Lund som hade hus och egendom ut till gatan skulle på nytt låta stensätta gatan framför sitt hus. Gaturenhållningen fortsatte att vara ett problem. Tidvis låg orenligheter tjockt på gatorna och försvårade framkomligheten. Den gamla regeln att varje gårdsägare skulle hålla rent utanför sin tomt, var det inte många som rättade sig efter. Universitetets tillkomst gav dock anledning till olika försök att förbättra situationen. Till ledning för dem som skulle köra orenligheterna ut ur staden uppsattes en visare utanför Bredgatans port, Söderport och S:t Martins port ”hur långt möget skulle utköras”.
1692 antogs en renhållningsordning, enligt vilken renhållningsarbetare sysselsattes. 1696 upplästes på rådstugan en förordning om gaturenhållning. Gårdarna skulle sammanföras i rotar och varje rote skulle ha en tät vagn för i vilken orenligheterna skulle köras bort. Men det är obekant om någon brytt sig om förordningen. 1700 ackorderade man en person som skulle hålla torget rent. Även nattmannen som skulle forsla bort kadaver var viktig person.
Tiden gick och renligheten i staden var väl inte den allra bästa. Detta ledde till att man 1892 fattade ett beslut om att kommunalisera renhållningen i Lunds stad. Stadens renhållningsverk började sin verksamhet 1893, nu hämtades och omhändertogs soporna av staden. Man befarade att en koleraepidemi var i antågande och var därför måna om att så snabbt som möjligt förbättra stadens sanitära förhållanden. År 1898 fick Renhållningsverket lokaler i skjutsstallarna, Kung Oscars väg 4. Vid sekelskiftet 1900 fanns 35 hästar, den sista såldes 1942. Området kring skjutsstallarna byggdes ut efterhand. Där fanns mottagning av såkallad pudrett, en blandning av latrin och torvmull. Där fanns även kokanläggning för att framställa svinfoder ur matavfallet.
Redan 1922 hade Kungl. Maj:ts befallningshavare fastställt att man skulle separera sopor i gödselgropar, matsopor och skräpsopor för att möjliggöra en resursvänlig hantering av avfallet. Lunds Renhållningsverk anpassade sig till dessa tiders stränga krav och flyttade till toppmoderna lokaler vid stadens nordvästra gräns. Stadens nya renhållningsverk öppnade 1926. Där hade byggts mottagningsanläggningar för latrin, förbränningsanläggningar för torrt avfall, ånganläggningar och kokanläggningar för framställning av svinfoder ur matavfallet. Latrinavfallet var ett eftertraktat gödsel och intäkterna från försäljningen bekostade nästan hela Renhållningsverkets verksamhet. I 1922 års stadga framgick även anvisningar om var stall, fähus och svinhus fick byggas i förhållande till byggnader, gata, allmän plats, källa eller brunn. Även skyldigheten att besörja renhållning av gata, torg och öppen plats framgick och att orenligheterna inte fick sopas ner i kloakerna. Det är tydligt hur stolt man var i staden över utvecklingen och motoriseringen av det nya verket. I Historik över staden Lund och dess stadsfullmäktigeinstitution står att läsa: ”Med det nya renhållningsverket ryckte Lund upp i de propra städernas led och har på inget sätt anledning att längre ha skamkänslor för sin renhållning. Tvärtom.” År 1961 flyttades mottagningen av latriner till reningsverket i Källby.
Sedan 1910 hade Pålsjö lergrav använts som avstjälpningsplats för Lund. Denna var uttjänat cirka år 1947. Även förbränningsugnarna beräknades bli otillräckliga. Avstjälpningsplatsen ersattes med en ny vid nuvarande Sankt Hans backar. Soptippar har funnits på flera platser i kommunen, bland annat vid Rögle dammar och nordost om Dalby vattentorn.
Under 1980-talet började vi bli mer medvetna om att avfallsberget är ett miljöproblem. På 1970- och 1980-talen gjordes de första försöken med att utvinna användbart material ur blandade sopor. Mängden miljöskadliga ämnen gjorde att återvinningen inte blev framgångsrik. Detta ledde fram till källsortering.
