Prosten 1
Före detta prästgården är uppförd i ett och ett halvt plan i inredd vind och med källarvåning. Den var ursprungligen indelad i 10 rum och en trädgård på ett halvt hektar. Byggnaden står på en slätputsad och gråmålad sockel samt har vitmålade enluftsfönster i trä. Fasaderna är slätputsade och vitmålade. Sadeltaket är täckt med enkupiga och falsade lertegelpannor samt har tre plåtklädda och vitmålade (alt. Omålade) kupor i söder. I nock finns en murad tegelskorsten med gjuten krona placerad. Tvåluftsfönstren är gråmålade och i trä med sidohängning, och i bottenplanet troligtvis original. Huvudentrén är centralt placerad i byggnaden och har en betongtrappa med granit (alt. Sjöstens) skivor som slitskikt. Dörren är en lackad trädörr med glasparti och sidoljus och förmodligen original.
Lägenheterna för äldre tillkom under 1990-talets början och är alla i ett plan och med två lägenheter i varje. De står på gjutna betonggrunder med synliga, låga socklar. Fasaderna är slätputsade och målade i gult eller rött. Sadeltaken är täckta med rödfärgade, tvåkupiga betongpannor. Fönster och dörrar är vitmålade. Fönstren är i en till två lufter och i aluminium och dörrar har glasparti med spröjs och är av trä.
Fastigheten är omgärdad av lövbuskehäckar och nätstaket. Varje lägenhet har uteplatser mot innergården som har en stor äldre bok bevarad och i övrigt är till största delen grästäckt. Trädgården i söder, framför före detta prästgården, är även den till största delen grästäckt samt omgjord till parkeringsyta. Gångar och uppfarter är tillgänglighetsanpassade och asfalterade eller plattsatta med betongsten.
Gert Nilsson berättar så här om huset: ”När prästgården var ny fick den utstå mycken kritik. Den såg inte ut som prästgårdar brukade göra, varken nya eller gamla. Omkring 1950 spelade en del välsjungande och humoristiska Veberödsungdomar en revy där de, som sig bör, gisslade både kyrkliga och kommunala makthavare. I en av sångerna, som etsat sig kvar i minnet, lät dart så här: ”En prästgård har vi som kostat pengar, men liknar mest rent ut sagt en lagårdslänga”. Kritiken lade sig så småningom.
Tre kyrkoherdar har där haft sin tjänstebostad: Hugo Löfberg med hustru Ebba 1942–1968, Sven Ängeby med hustrun Anna-Greta 1968-1974, Karl-Axel Björnryd med hustru Birgitta 1974-1979. Jag nämner prästfruarnas namn eftersom dessa på den tiden förutsattes ta aktiv del i församlingsverksamheten som någon slags oavlönade församlingsassistenter, om än på deltid.
I Prästgårdens källare upplät kyrkoherde Löfberg ett par rum för de båda scoutkårernas verksamhet och scouterna fick även disponera en del av trädgården för sina utomhusaktiviteter. I mitten av 1950-talet inköptes en fastighet i utkanten av samhället som scoutgård. Eftersom det under Löfbergs och Ängerbys tjänstgöringstid, inte fanns något församlingshem hölls en del samlingar i Prästgården, alltså inne i prästbostaden. Bland annat hölls där samlingar för ungdomsgruppen. Ett av prästgårdens rum tjänstgjorde som pastorsexpedition och där var även kyrkoarkivet inrymt. Större samlingar, som syföreningsauktioner, luciafester m m hölls i skolans gymnastiksal. (Källa Gert Nilsson).