Planetstaden

Gata i Planetstaden.

Ur Gamla Sparbankens årsredovisning 1957.

Husplan.

Gata i Planetstaden.

Trädgård.

Vad som menas med "Planetstaden" kan diskuteras då det inte är något officiellt namn med en fastslagen avgränsning. Många anser att "Planetstaden" omfattar i stort sett hela Stampelyckan. Här får dock namnet beteckna ett enhetligt grupphusområde vid Planetgatan-Stjärngatan. Där ligger 45 snarlika radhus i gult tegel uppförda 1957-58 av Bostadsstiftelsen Sparkronan.

Skånska hustyper 1953

Utgångspunkten för Planetstaden var den idétävling "Skånska hustyper" som anordnades av Skånska Sparbanksföreningen 1953 i samarbete med bl a länsbostadsnämnden. Man ville motverka "för skånska förhållanden främmande tendenser [som] fått en alltför bred spridning" och istället återknyta till en skånsk byggtradition med dess anpassning till landskapets natur och klimat, samtidigt som byggforskningens och rationaliseringssträvandenas framgångar skulle utnyttjas. Tävlingen skulle vara "ett debattinlägg i den villrådighet inför nya former och material, som länge konstaterats i byggandet inom landsändan, där de naturliga förutsättningarna, livsformerna och traditionerna tidigare starkt påverkat byggnadstypen."

Tävlingen fick ett stort gensvar med 74 inkomna bidrag. Av de 14 publicerade var mindre än hälften ritade av skånska arkitektkontor. Ändå, eller kanske just därför, bestod de flesta förslagen av en variant av den traditionella skånska längan. Vann gjorde dock det kanske minst traditionella förslaget: "Privatliv" av de danska arkitekterna Ib Møgelvang och Jørn Utzon, den senare nu berömd som Sidneyoperans skapare. I motiveringen tryckte tävlingsjuryn på möjligheten att låta huset utveckla sig efter familjens behov och lättheten att variera byggnadstypen. Dessutom vittnade projektet om en "rationell syn på industriell framställning av huset".

Det vinnande förslaget har kommit till utförande på inte mindre än fyra olika orter. Planetstaden i Lund, Kingohusen i Helsingör och områden i Fredensborg och Bjuv är alla bearbetningar av samma projekt, där dock de danska lär ligga ursprungsförslaget närmast.

Bostadsstiftelsen Sparkronan

Sparkronan var Gamla Sparbankens bostadsstiftelse. Den köpte in tomtmarken och svarade för hela byggprocessen, varefter husen såldes till folk som bosparat i banken.

En första stadsplan för Planetstaden upprättades 1954. Huruvida området redan då var tänkt för Sparkronan är ej känt, men med sin karaktäristiska utformning påminner planen i mycket hög grad om ett annat av idétävlingens förslag ritat av Göteborgsarkitekten Birger Jansson. Det är dock inte hans hus som planen är illustrerad med.

Planen genomgick 1957 en mindre justering sedan stadsarkitekten konstaterat att området ställts till Gamla Sparbankens förfogande för uppförande av egnahem i större skala, men att sparbankens arkitekter hade begagnat sig av en sammanbyggd hustyp, grupperad på ett sådant sätt att stadsplanen inte kunde ligga till grund. Det var även i det sammanhanget som Stora och Lilla Björnens gränd tillkom. (Stadsarkitektens förslag var att de skulle heta Sparare- och Slösaregränd för att påminna om bankens byggande.)

Planen

Planen är uppbyggd kring två bredare öst-västliga gator. De böjer sig mjukt mot varandra med formen av en parentes, vilket ger ett omväxlande gatuperspektiv. Husens utformning medger en stor frihet i grupperingen vilket gör att husraderna obehindrat kan ta upp gatornas form. Det lite "bulliga" området som bildas i mitten delas upp av smalare gator. På tre sidor omges området av stora grönytor, som dock i norr och väster består av aldrig utnyttjade vägreservat.

Karaktäristiskt för planen är den tydliga graderingen av rummet i tre nivåer. Gatan är den offentliga platsen, öppen för alla. Inuti kvarteren och på baksidan av husen ligger de lite halvprivata grönområdena, avsedda för de boende även om allmänheten har tillträde dit. (Områdena ägs också av en samfällighetsförening.) Det helprivata området slutligen, det egna huset och tomten, avgränsas tydligt av slutna gatufasader och murar.

Husen

De små tomterna innesluts av murar som även utgör husens ytterfasad. Gatufasaden är sluten med få fönster och en liten, djupt indragen dörr. I såväl tävlingsförslag som i bygglovsritningar är dessutom badrums- och köksfönsterna på ömse sidor om entrén försedda med utanpåliggande vertikala spjälor, som dock aldrig kom till utförande. Gavelmurarna är fönsterlösa så att husen obehindrat kan fogas samman i rader. På baksidan sänker sig trädgårdsmuren och öppnar för utblickar mot de gemensamma grönområdena. Bostaden utgörs av två flyglar eller rumsfiler i vinkel längs två av gårdens murar. Idén var att man utifrån en kärna i det ena hörnet skulle kunna låta bostaden expandera längs gårdens fyra sidor. In mot gården öppnar sig husen med stora fönsterpartier och mellanliggande fasadpartier utförda i brunlaserad brädpanel.

Husen är uppförda av enkla, naturliga material med kraftig färgverkan. Gult fasadtegel med "vertikalt räfflad yta", enligt uppgift från Högs tegelbruk, rött taktegel, brunsvartlaserade fönster- och dörrsnickerier samt i sockel och balkar över dörrar och portar omålad slätputs. Gårdens murar går upp och döljer de innanförliggande längorna. Murkrönen täcks av inåtlutande taktegel och i hörnen möts murarna på olika nivåer så att takpannorna inte behöver skäras. För att undvika monotoni är alla murarna, utom gatufasaderna, trappade. "Gavelsidorna" som är motbyggda med en länga har bara två nivåer, medan de fristående har fyra. Mot gården trappas muren ned till en dryg halvmeters höjd så att fri utblick fås. En karaktäristisk accent är de speciellt utformade skorstenarna.

Interiören

I vinkeln mellan de bägge flyglarna ligger en hård kärna med wc, badrum, oljepanna etc. Där ligger också entrén, placerad så att en visuell korridor skapas utmed fönsterväggen i vardagsrummet i den ena flygeln. I den andra flygeln ligger köket, ett litet laboratoriekök, utmed gatufasaden. Innanför det, in mot trädgården finns en matplats/lekrum. I vardagsrummet följer innertaket yttertakets lutning och fönsterna mot gården har gjorts stora med lågt sittande fönsterbänkar.

Östberlin

När de 45 husen uppfördes 1957-58 var det inte Ib Møgelvang och Jørn Utzon som stod för bygglovsritningarna utan helsingborgsarkitekten Henry Andersson. Vissa avvikelser från det tämligen skissartade tävlingsförslaget kan också noteras, framför allt i planlösningarna. Vem som stod för den slutgiltiga detaljutformningen låter sig inte här utredas. Det har dock påståtts att Utzon inte skulle ha varit helt nöjd med slutresultatet.

Husen uppfördes i tre olika storlekar med en bostadsyta om ca 87, 97 respektive 110 kvm, benämnda A, B och C. Viss storleksvariation fanns inom de olika grupperna och därtill kom 30-40 kvm biutrymmen. Husen innehöll 3-4 sovrum, dagligrum och kök och skillnaden bestod i längden på flyglarna. De mindre A-husen återfinns i de bägge södra kvarteren, medan kvarteren i norr och väster bebyggdes med C-hus.

Husen gick till en början under namnet "Sparbankshusen". De lär också ha kallats för arabsta'n. Det vore tämligen naturligt då inspirationen från arabiskt byggande är uppenbar såväl vad som gäller utformningen av murarna mot gatan som uppbyggnaden av de enskilda husen kring privata gårdar. Betydligt mera spritt blev dock namnet Östberlin som anspelar på att sparbanksdirektören hette Helge Berlin, den tydliga murkaraktären och att husen ansågs vara dåligt byggda. Till undertak hade använts ett nytt material, Internit, som pga felaktig läggning hade blivit otätt. Vid ett häftigt skyfall den första sommaren lär det ha regnat in i alla husen, utom ett där en av bankens tjänstemän bodde, och alla taken fick läggas om. Även med dräneringen lär det till en början ha varit problem.

Invånare och förändring

Områdets invånare hade från början en stor social spridning. Flertalet av köparna var visserligen olika sorters tjänstemän, men en niondedel var arbetare, och där fanns också ett tydligt inslag av läkare och högre akademiker. Fuskbygge eller ej så tycks folk ha trivts i området. Omflyttningen var liten och ännu efter 20 år bodde ca 60% av de ursprungliga invånarna kvar i sina hus.

Husen var med dagens mått mätt små och i själva idén med husen låg att de skulle vara möjliga att bygga till utan att fördärva området. Flera av husen har också förändrats under årens lopp. Inte alltid har det skett efter de anvisade utbyggnadsriktningarna, men i flertalet fall har förändringarna skett med en stor respekt för den ursprungliga arkitekturen.

Följande genomgång av skedda förändringar är endast översiktligt gjord.

Capella 5 Förlängning gårdsflygel 1964.
Karlavagnen 2 Ny västflygel, ritad av Nils Ernstsson 1963.
Karlavagnen 4 Förhöjning av trädgårdsmur 1962. Ändring av garage till rum 1974.
Lilla Björn 2 Förhöjning av trädgårdsmur 1959.
Lilla Björn 6 Förhöjning av trädgårdsmur 1960.
Planeten 1 Nybyggda förråd.
Planeten 6 Separat kallförråd och förhöjning av trädgårdsmur 1992.
Planeten 8 Nytt förråd och ändring av befintligt till sovrum 1989.
Planeten 9 Ny sydflygel, ritad av Allan Nilsson 1972.
Stjärnan 6 Tillbyggnad utmed gårdsfasad. Ritning Aage Harald Rump 1970.
Stjärnan 8 Förlängning av gårdsflyglarna, ritning Stig Pålsson 1962. Tillbyggnad av östra flygeln, ritning Bengt Lundblad 1975. Cykelskjul mot gatan 1979. Trädgårdsmuren riven.
Stjärnan 9 Förlängning av östflygel och trädgårdsmur ersatt av plank. Ritning Leif Lindstrand 1991.
Stjärnan 11 Östflygel tillbyggd med veranda 1974.
Stjärnan 14 Tillbyggnad västflygel. Ritning Folke Lundberg 1963.
Stora Björnen 1 Tillbyggnad längs norra gatufasaden. Ritning Belfrage, Engwall & Haremst 1983.
Stora Björnen 2 Ny västflygel ritad av Henrikson & Rosenlund arkitekter 1981.
Stora Björnen 3 Tillbyggnad längs östra gatufasaden. Ritning Tomas Laszlo 1976.
Stora Björnen 5 Ny sydflygel, förhöjning av trädgårdsmur och nytt förråd mot gatan, ritat av Allan Nilsson 1976.
Vågen 1 Ny sydflygel och flyttning av trädgårdsmur österut, ritning Allan Nilsson 1975. Nytt fönster gatufasad 1981 och ny glasveranda 1988.
Vågen 2 Påbyggnad trädgårdsmur 1969. Inredning av garage och flyglarna förlängda med förråd och carport, samt nytt uterum och trädgårdsmur, ritat av Jan Wahlstein 1991.
Vågen 3 Ändring trädgårdsmur 1969.

Bevaringssynpunkter

Området präglas av en vacker enkelhet och mycket av värdet ligger i en variation inom fastställda ramar. Vid förändring av husen skall man därför hålla sig till de ursprungliga materialen och ytbehandlingarna: gult tegel med vertikal räffling, rött enkupigt taktegel, brun- eller svartlaserat trä samt omålad puts i socklar och över dörrar.
Volymerna skall bibehållas. Taken bör utformas som flacka pulpettak och tillbyggnader mot gatan kan inte accepteras.
Karaktäristiska detaljer skall bevaras. Dit räknas att murarna i hörnen möts på olika höjd, trappningen av murarna och speciellt de särpräglade skorstenarna.
Den enkelhet som präglar husen bör också eftersträvas i gaturummet.
Gatlyktor och andra gatumöbler bör ges en vårdad utformning och stadsplanens förbud mot staket i gräns mot förgårdsmark skall upprätthållas.
Den omgivande grönskan och grönytorna inom kvarteren är väsentliga för områdets karaktär och bör bibehållas i sin nuvarande omfattning.
Den utvidgning av trädgårdarna som har skett inom de södra kvarteren manar inte till efterföljd.

Litteratur

Arkitekttävlingen Skånska hustyper 1954.