Personalbostäder - Järnvägens och bilens miljöer i Lunds kommun
Varje stationshus innehöll minst en bostad för stationsinspektor eller stationsmästare. Om möjligt placerades bostaden på ovanvåningen och olika trafiklokaler på bottenvåningen. Ett annat sätt att skilja på lokalerna var att bygga en vinkelstation där trafiklokaler respektive tjänstebostad förlades i olika huskroppar, så var exempelvis LKJ:s stationshus ordnade. För de minsta stationerna på MSJ fanns bara gavelrum på vinden, men här löstes problemet med två rum i två filer på bredden. Stationshusen hade det gemensamt att de var uppförda så att de vid behov var möjliga att bygga till.
Stationshusen räckte dock inte till som bostad för alla anställda på en station. På en större station som Dalby eller Veberöd arbetade säkert ett 20-tal personer i början av 1900-talet och mångfaldigt fler på en SJ-station av Lunds storlek. För att något komma till rätta med bostadsproblemet för SJanställda i Lund byggde SJ i början av 1900-talet stationskarlshusen vid Fjelievägen på Väster, där det redan bodde många ”järnvägare”. Dessa båda hus ritades av Folke Zettervall och innehöll 8 tvårumslägenheter för förmän och 38 enrummare för stationskarlar. Husen ägdes av SJ-personalens Änke- och pupillkassa, som bland annat finansierades med de löneavdrag som utdömdes för fylleri, försovning och andra förseelser.
På Lunds S användes en befintlig trädgårdsmästarbostad till banbyrå med administrativa lokaler i ena halvan av byggnaden och banmästarbostad i den andra halvan. Det var annars inte vanligt med särskilda lokaler för administration. Stationsinspektorn hade sin bostad i stationshuset.
En bit in på 1900-talet uppfördes flertalet stationsbyggnader med en tydligare funktionell uppdelning mellan bostad och trafiklokaler. SJ började så småningom bygga stationshus helt utan bostadsdel och istället uppfördes särskilda boställshus intill stationshuset. Denna lösning användes i Stångby när SJ anlade en station där kring 1910.
Efter det stora järnvägsförstatligandet under 1940-talet förfogade SJ över närmare 12 000 lägenheter, 28 procent av dem utgjordes av bostäder på ett rum och kök. Under 1940-talet debatterades det om personalen verkligen behövde bo i tjänstebostäder i den omfattning som skedde. En utredning ledde fram till tjänstebostadsreformen 1956. I denna fastslogs att tjänstebostadstvång endast skulle föreligga om det var av vikt för de med tjänsten förenade arbetsuppgifterna. Tjänstebostadstvånget avskaffades helt vid årsskiftet 1964-65.
Särskilt kulturhistoriskt värdefulla personalbostäder
- Stationskarlshusen, Lund
- Boställshus, Stångby
- Banbyrå med banmästarbostad, Lund S