Nöbbelöv - Här bor man - Bostadsområden i Lunds kommun 1945-2005
Stadsdelen Nöbbelöv gränsar i söder till Oscarshem, i väster till Västkustbanan, i öster till Kävlingevägen och i norr till åkermark. Norr om bostadsbebyggelsen ligger också den gamla bondbyn Norra Nöbbelöv med kyrka, skolhus och två gårdar. Även längs Kävlingevägen, på dess östra sida, finns en äldre bebyggelse, Prästahusen, som först var det föreslagna namnet på det nya bostadsområdet. När den nya stadsdelen byggdes på 1970-talet drogs den in en bra bit från Kävlingevägen och namnet blev istället Nöbbelöv. Några ambitioner att koppla samman den befintliga bebyggelsen med den nya fanns inte.
Nöbbelöv byggdes ut på tidigare jordbruksmark efter en generalplan från 1969. Denna hade upprättats av arkitekterna Yngve Lundquist och Hans Rendahl på uppdrag av markägaren Sulcus (ett dotterbolag till Skånska Cementgjuteriet). Stadsarkitektkontoret var också med i planarbetet och generalplanen låg sedan till grund för de stadsplaner som upprättades för stadsdelen 1971 (södra delen) och 1973 (norra delen). Stadsdelen byggdes ut på samma sätt som Norra Fäladen och Linero: som ett separat område med inbördes skilda bostadsenklaver, generösa grönstråk utan biltrafik och eget centrum, vilket förvisso blev rätt mycket mindre på Nöbbelöv, och utan någon direkt kontakt med befintlig bebyggelse. Stadsdelarna ligger delvis avskilda av stora trafikleder.
Vid planläggningen av Nöbbelöv sågs järnvägen som en avskiljande barriär, även om man redan då räknade med bostadsbebyggelse också på andra sidan Västkustbanan – det som senare skulle bli stadsdelen Gunnesbo. Det fanns inga tankar på att koppla samman stadsdelarna kring en gemensam pendeltågsstation och med ett större gemensamt centrum. När en pågatågshållplats öppnade i slutet av 1980-talet kom den således att befinna sig på baksidan av båda stadsdelarna. Det saknas vägförbindelse mellan de två stadsdelarna och de är knutna till skilda busslinjer med helt olika orientering.
Utbyggnaden av Nöbbelöv startade 1972. I öster byggdes flerbostadshus från två till åtta våningar samt stadsdelscentrum med bland annat affärer, dagis, skola och stort parkeringsdäck. I norr och väster byggdes enklaver av tät småhusbebyggelse. Bebyggelsen grupperades runt det centrala grönstråket Nöbbelövsparken-Jaktparken där också skolan, biblioteket och fritidsgården placerades.
Småhusområdet i väster består av tätt liggande småhus längs angöringsgator och ett trafikseparerat radhusområde där all biltrafik stannar vid de gemensamma garagelängorna. Dessa områden är utbyggda 1972-74. I norr finns dels ett område med lite större gruppbyggda villor och kataloghus, dels ett tättbebyggt område med olika hustyper, lagda vid slingrande gångstråk och små öppna platser. Husen är varierande till material och har traditionella tak och spröjsade fönster. Konceptet kan ses som en reaktion mot miljonprogrammets bostadsbyggande och som ett försök att bygga ytsnålt för att bevara värdefull jordbruksmark. Detta område stod färdigt 1977 och uppfördes av LKF med Brunnberggruppen som arkitekter. LKF sålde husen så fort de var klara; det var aldrig menat att de skulle ägas och förvaltas av LKF.
Stadsdelscentret, som byggdes av Sulcus, markeras av ett högt skivhus i åtta våningar. Detta sätt att markera en centrumanläggning hade minst 20 år på nacken när det användes på Nöbbelöv och är väl det sista exemplet på dylikt stadsdelscentrum i Lund. Det märkliga är att man från stadens sida arbetat extra noga med denna centrumanläggning och en särskild utredning om dess innehåll och dimensionering gjordes av Institutionen för byggnadsfunktionslära vid LTH i samråd med stadsarkitektkontoret. Ett stort parkeringsdäck i två våningar och en särskild bussgata var dock nyheter för Lund.
Stadsdelen är uppbyggd med yttre matargator och med angöringsgator som går in till bostadsenklaverna. Matargatorna har dock inte genomfartstrafik och ingen passage finns över/under Västkustbanan till Gunnesbo. Hela området trafikmatas från Kävlingevägen, vilket innebär långa köravstånd från bebyggelsen närmast järnvägen.
Arkitektoniskt och stadsplanemässigt illustrerar Nöbbelöv utvecklingen från den produktionsrationalistiska modernismen till 1970-talets mer traditionella ideal med inspiration från äldre småstäder och byar. De delar som uppfördes under första hälften av 1970-talet och efter den första stadsplanen är tydligt förankrade i miljonprogrammets bostadsbyggande, bortsett från att radhusen mer ser ut som bruksbostäder tillkomna före 1930. Den norra delen, som bebyggdes under senare delen av 1970-talet, är till stor del utformad som en tydlig reaktion mot miljonprogrammets enhetliga bostadsområden. Särskilt kvarteret Ståndskallet är tydligt inspirerade av äldre småstadsbebyggelse medan kvarteret Hubertus är ett exempel på tätt och lågt-principen och där huskropparna är placerade för att skapa variation.
Sedan Nöbbelöv färdigbyggts i slutet av 1970-talet har den största förändringen sannolikt varit hur mycket grönskan i Nöbbelövsparken-Jaktparken tilltagit. I LKF:s lamellhusområde i söder har ett daghem byggts om till äldreboende, vilket väl speglar hur befolkningsstrukturen ändrats på 30 år. Nyligen har detta område förtätats med några tvåvåningshus som fogats in i planstrukturen och följer den befintliga skalan.
Bebyggelseenhetliga områden
Kvarteret - Jägaren
Lamellhusområdet består av tvåvånings lamellhus byggda av LKF och HSB 1972-74. Det är det enskilt största området på Nöbbelöv. Huskropparna är huvudsakligen grupperade i parallella rader med något hus lagt på tvären för att skapa viss gårdsstruktur. Området är helt bilfritt och kantas av garagelängor och parkeringsplatser.
Rakt genom kvarteret går i östvästlig riktning en trädkantad gång-cykelväg med LKF:s bebyggelse söder om vägen och HSB:s norr om densamma. LKF:s hus är uppförda i rött tegel och med gavelrösten och balkongfronter i grönmålad plåt. HSB-husen har fasader av betongelement med frilagd ballast av något olika kulör och med gavelrösten, entréer, trapphus och balkongfronter i rödmålad träpanel. HSB-husen ingick i HSB:s så kallade Skånepaket, som var ett samarbete med Hermanssons Betonggjuteri (senare SIAB) med stora serier av förtillverkade stommar och fasadelement för att få ner kostnaderna. Man kan notera att båda husgrupperna är ritade av HSB:s arkitekter.
Karaktärsdrag
Tidstypisk miljonprogramsbebyggelse med 15-20 identiska hus per byggherre. Viss variation skapas av huskropparnas placering, att några är kopplade och att de delvis är olika långa. Mellan huskropparna och på gårdarna går asfalterade gångcykelvägar, övrig mark upptas till stor del av gräsmattor utan allt för mycket planteringar. Det skulle vara lättskött. I LKF:s område har viss förtätning ägt rum med några tvåvåningshus, men utan att ändra planstruktur eller skala.
HSB
HSB
HSB
HSB
LKF
LKF
LKF
LKF
LKF
LKF
Kvarteren - Bösshanen, Skallet, Jägarhatten, Drevkarlen, Jaktdolken, Kruthornet, Rävsaxen, Jägarhatten, Andjakten, Fasanjakten, Klappjakten, Harjakten, Småviltet, Högviltet, Jakttiden, Jaktkortet.
Detta stora område i sydvästra delen av Nöbbelöv är bebyggt med fyra olika typerna av småhus 1972-74 samt med tre villor i kvarteret Andjakten byggda i ett senare skede, men efter den ursprungliga planen. Längst i söder är det byggt enplans vinkelhus och 1½-plans villor längs fyra angöringsgator. Varje gata kantas av en rad vinkelhus och en rad villor, omväxlande i rött eller gult tegel. Bostadsenklaven avslutas mot Nöbbelövsparken med tre radhuslängor i kvarteret Andjakten av samma typ som i kvarteret Jaktkortet.
Nordväst om dessa är ett område med gruppbyggda villor i 1½ plan. Husen har gula tegelfasader och tak lagda med mörka betongpannor. Dessa villor har i jämförelse ganska stora trädgårdar som till största delen upptas av gräsmattor, på framsidan täta buskplanteringar. Marken sluttar åt väster och en del av trädgårdarna har stödmurar av tryckimpregnerade slipersstockar.
Norr om villorna går en gång-cykelväg, vilken är den enda som via en tunnel under järnvägen förbinder Nöbbelöv med Gunnesbo. På andra sidan vägen finns ett område bebyggt med tvåvånings radhus i kvarteret Jaktkortet. Detta område är helt trafikseparerat med parkering utanför bostadsbebyggelsen. Husen har putsade fasader, sadeltak och små trädgårdar med förrådsbyggnader i tomtgränsen.
Jaktdolken
Jaktdolken
Jaktdolken
Jaktdolken
Jaktdolken
Jaktdolken
Jaktdolken
Högviltet
Högviltet
Högviltet
Karaktärsdrag
Området utgör en sinnebild för 1970-talets småhusbyggande med källarlösa grupphus längs angöringsgator som slutar med en liten vändplan. I bebyggelsens bakkant fanns Nöbbelövsparken med skola och fritidsgård med mera. Detta var barnvänliga miljöer och villan eller radhuset sågs från 1970-talet nästan som det enda logiska boendealternativet för en barnfamilj ur medelklass. Något avvikande är radhusen i kvarteren Jaktkortet och Andjakten, som förvisso är gruppbyggda men stilmässigt avviker från gängse estetik. Dessa hus med spritputsade fasader i ljusa pastellfärger, slätputsade fönsteromfattningar och hörnkedjor, spröjsade fönster och utkragade sadeltak ser mer ut som bruksbostäder tillkomna före 1930. Små trädgårdar med förrådshus och likadana staket förstärker bilden.
Särskilt värdefull bebyggelse
- Radhus i kvarteren Jaktkortet, Andjakten.
Jaktkortet
Jaktkortet
Jaktkortet
Jaktkortet
Jaktkortet
Jaktkortet
