Mellan Stortorget och Bantorget
Historik och karaktäristik
Järnvägens ankomst till Lund lade grunden för en kraftig utveckling av stadskärnans västra del. Mellan det medeltida Stortorget och Bantorget, järnvägsepokens nya miljöbildning, ligger några centrumkvarter som präglas av livlig kommersiell verksamhet.
Lund följer inte det traditionella schemat för stadsplaneidealen under 1800-talets järnvägsepok. Stationen förbands ej med stadens centrala delar genom breda allékantade gatustråk och kom darigenom inte att bli fondbildande i ett större esplanadsystem, vilket annars var vanligt. Till gestaltning och skala blev emellertid den 1857-59 uppförda stationsbyggnaden helt anpassad efter dåtidens kontinentala förebilder, ett mönster som blivit allmängiltigt även för landet i övrigt.
En viktig komponent i stationsmiljön har allt sedan anläggningstiden de till stationsområdena hörande järnvägsparkerna varit. Dessa var inte från begynnelsen enbart ämnade att fylla en representativ och förskönande funktion utan uppbar dessutom en viktig roll som skydd för brandfarliga gnistor från järnvägsloken.
Bantorget
Istället för området omedelbart invid stationen formades Bantorget strax söder därom till att bli en värdig platsbildning, en prydlig entré får de tillresande. Torget anlades och trädplanterades några år efter det att järnvägslinjen öppnades 1856 och under århundradets sista decennier fick det även en representativ omgivande bebyggelse med Grand Hotel från 1899 som monumental tyngdpunkt. Torgets norrsida har i kvarteret Bytarebacken en rad arkitektoniskt intressanta byggnader i skilda historiska stilar och jugend. Inom planteringen väster om torget restes 1954 en staty, De lekande barnen, av Jonas Fröding.
Klostergatan
Till skillnad från Bantorgets medvetna planering är Klostergatans och Lilla Fiskaregatans gestaltning fritt framvuxen.
Klostergatan ar en av Lunds mest utpräglade affärsgator med kompakt och storstadsmässig bebyggelse. Under perioden ca 1875—1935 bytte gatan helt ansikte. Från en obetydlig hantverkaregata omvandlades den till ett livligt affärsstråk med fastigheter i tre till fem våningar och starkt utnyttjade gårdar. I bottenvåningens skyltfönster exponerades industrisamhällets nya varor, medan husens övre våningar inreddes till hyreslägenheter av i regel hög standard.
Klostergatan blev för lundaborna "Bullis", boulevarden där man flanerade om kvällarna. Men någon boulevard i egentlig bemärkelse var gatan inte — vare sig bred, trädplanterad eller inlemmad i en stadsplan med monumentala ambitioner. De nya husen uppfördes i en gammal stadsdel, där gällande tomtgränser och ett oregelbundet gatunät utgjorde begränsningar. Trots att gatulinjen rätades ut allteftersom nya hus ersatte de gamla, blev resultaten inte någon fullständig regelbundenhet.
Just denna kombination av ett trångt och oregelbundet gaturum och en hög, omslutande bebyggelse med ständig växling i fasadlinjen, gör Klostergatan till en särpräglad gatumiljö av speciell kvalitet.
Lilla Fiskaregatan
I Lilla Fiskaregatan blev omvandlingen mindre fullständig än i Klostergatan. En rad låga envåningshus från första delen av 1800-talet ligger ännu kvar vid gatans södra sida, och ger en antydan om hur bebyggelsen i området såg ut före järnvägsepoken.
Periodens olika arkitekturstilar är väl företrädda utmed gatan. Nyrenässans och nyklassicism dominerade under 1870- och 1880-talen, för att mot slutet av 90-talen ersättas med en medeltidsinfluerad fasadarkitektur. Stilen, ibland kallad rohbau, arbetade med natursten i kombination med slätt rött eller gult fasadtegel. Naturstenen kunde ibland ersättas med cementputs eller konststen. Efter sekelskiftet 1900 finns även exempel på jugend och nationalromantik med användning av natursten och handslaget rött tegel.
Stora Gråbrödersgatan
Gatusträckningen synes under äldre tid haft en relativt sett större betydelse än idag. På 1600- och 1700-talet fanns en sammanhängande bebyggelse på ömse sidor om gatan. All trafik som skulle passera staden i nord-sydlig riktning fick ta omvägen vid Gråbrådersgatorna. Först 1702 skedde gatugenombrottet framför domkyrkans västfasad. Förskjutningen tycks ha påverkat bebyggelsen, och Stora Gråbrödersgatan miste något av sin forna betydelse som huvudgata. Gatans västra sida uppvisar idag en rad en- och tvåvåningshus från tiden kring 1800-talets mitt. De uppfördes som rena bostadshus men har sekundärt inretts för affärsändamål. Tegnérhuset är en rest av ett äldre skede; 1700-talets stadsgårdsbebyggelse i korsvirke.
Det Berlingska huset på hörnet av Stora och Lilla Gråbrödersgatorna har allt sedan uppförandet vid 1800-talets mitt varit inrett för boktryckerirörelsens behov.
I Stora Gråbrödersgatans fond mot norr ligger den monumentalt utformade Televerksbyggnaden, ritad av Aron Johansson och uppförd 1914—15.
Bevaringssynpunkter
Kloster- och Lilla Fiskaregatorna bör bevaras som livfulla affärsgator. Den täta växlingen mellan olika fastigheter med individuell arkitektur skapar variation i fasadlinjen och silhuetten. Samtliga fasadlinjer utmed Bantorget ager ett arkitektoniskt värde och är av största betydelse för miljön vid torgplatsen. Det varierande inslaget vid Stora Gråbrödersgatan av byggnader från skilda tidsskeden utgör viktiga komponenter för att belysa områdets historiska framväxt.
- Det är av vikt att bevara kvarterens slutna karaktär mot gatan och att ersättningsbebyggelse på avrivna tomter i skala, fasadutformning, takvinkel, färgsättning och material anpassas till äldre befintlig. *Ingen breddning eller uträtning av gatunätet bör ske.
- Ingen indragning av byggnadslinjen företages.
- Befintlig gatstensbeläggning på gator och trottoarer bibehålles.
- Skyltar och reklamanordningar bör till form, färg och utförande underordna sig byggnadens fasad samt gatumiljön.
- Parkområdena och planteringarna är viktiga komponenter i miljön och bör ägnas särskild omsorg.