Mejeriet
- Kvarteret Mejeriets enda fastighet, Mejeriet 1, behandlas här.
| Mejeriet 1 | |
 Mejeriet | |
| Information | |
|---|---|
| Adress | Stora Södergatan 64 |
| Byggnadsår | 1896 omb 1920-21, 1986-87; stallet 1912 omb 1956; "ishus" 1934 omb 1986; vattenverk 1963 |
| Byggherre | Lunds andelsmejeriför., 1986 Lunds kommun |
| Arkitekt | 1936 Olof Svensson, 1963 Gunnar Talo, 1986 Joanna Heilig, Björn Edström och Ivo Waldhör |
| Kulturhistorisk värdering | Kulturhistoriskt värdefull byggnad |
Lundaortens mejeriförening
Lunds Andelsmejeriförening bildades den 14 juli 1896 av ett antal lantbrukare kring Lund. Avtal om tomtköp hade redan träffats och strax därefter påbörjades bygget med H O Forsberg som byggmästare. Den 21 december samma år kunde mejeriet tas i drift. Förmodligen ritades byggnaderna antingen av byggmästaren eller av Carl Holmbergs Mekaniska Verkstad som levererade maskinutrustningen.
Huvudbyggnaden bestod av tre längor i U-form. Huvudlängan utmed St Södergatan fick en mera representativ utformning med "villakaraktär". Där fanns tjänstebostäder för bl a disponenten och butiksbiträdet, något kontorsrum och förmodligen butiken. Själva mejerihallen inrymdes i nordlängan, medan den kortare västflygeln (parallell med gathuset) var avsedd för ångpannan. På gården i mitten reste sig en hög industriskorsten. Söder därom låg till 1936 ett litet åttakantigt "förrådshus" med tegelsockel, brädöverbyggnad och välvd källare. Väster om huvudbyggnaden uppfördes 1897 ett stall för nio hästar och ett "ishus", en lada av liggande panel mellan stående stolpar. I stallet fanns även drängkammare, hönshus och TC.
Mejeriet var vid starten näst störst i länet och verksamheten utvecklades snabbt. I takt med expansionen skedde om- och tillbyggnaderna. 1904-05 byggdes den inneslutna gården över och ett steriliseringsverk installerades. Nordlängan fick sin längsgående lanternin och väggarna kakelkläddes. En generator för elproduktion installerades 1908 och året därpå ändrades namnet till Lundaortens Mejeriförening för att markera det vidare intresseområdet. Stallet ersattes av ett nytt 1912 och en ny gödselstad byggdes en bit väster därom. För att bereda plats för en ny ångpanna, levererad av Lunds Mekaniska Verkstad, fick västfasaden 1913 en mindre tillbyggnad i sydkanten. Den nuvarande västfasaden tillkom 1921 då huset förlängdes västerut med en del motsvarande det nuvarande caféet. (I nordfasaden kan skiljet anas omedelbart öst om västra nödutgången.) Beslutet hade fattats redan 1919, pga ökande mjölkleveranser, men förverkligandet av det av ingenjör Hultman upprättade byggnadsförslaget fördröjdes av arbetsmarknadskonflikter. Även de övriga lokalerna byggdes om för att åstadkomma en rationell hantering och i görligaste mån övergick man till eldrift. Tidpunkten var illa vald, huset stod klart lagom till 20-talets jordbrukskris och minskade mjölkproduktion.
I slutet av 40-talet var mejeriet ett av Sveriges större. I orterna kring Lund hade ett antal småmejerier tagits över och lagts ned. Genom ett fusionsavtal 1965 uppgick mejeriet i Skånemejerier i Malmö, och den 1 maj 1968 lades driften i Lund ned. Fastigheten som då var i gott skick köptes 1969 av Lunds stad då "det ur stadsplanesynpunkt synes angeläget" och 1972 uppläts byggnaderna till föreningslokaler. Den 10 juni 1979 eldhärjades stora delar av mejerilokalerna, medan delen ut mot St Södergatan klarade sig oskadd.
Kulturmejeriet
Det var i samband med ett par husockupationer 1969 som kravet på ett allaktivitetshus för första gången ställdes mera högljutt i Lund. Under hela 70-talet väcktes frågan med jämna mellanrum, men det var först vid diskussionerna omkring "Magasin Wåhlin" som debatten blev mera livaktig. Drivande var kretsen omkring skivbutiken och arrangörsföreningen Folk å Rock. I december 1982 presenterade tre musikerföreningar ett genomarbetat förslag till ett musik- och kulturhus i mejeriet och i augusti 1983 tillsatte kommunstyrelsen en kommitté för att genomföra förslaget. I slutet av 1985 var projektet färdigt för byggstart, men pga ändrade majoritetsförhållanden efter valet 1985 var projektet ett tag starkt hotat tills det under budgetsammanträdet meddelades att Crafoordska stiftelsen tillsköt 3,5 miljoner kronor. Bygget inleddes i februari 1986 och stod klart september -87.
Huvudbyggnaden är uppförd i rött maskinslaget tegel. Längan utmed St Södergatan har karaktären av ett bostadshus. Mittpartiet markeras av en frontespis, med dekorativa bjälkar i gavelspetsen, och inramas av lisener. Där finns även runda blinderingar och ett fält för firmanamnet. Sadeltak med gråmålad skivplåt och utskjutande takfot med profilerade bjälkändar. På gavlarna trappad gesims. Under takfoten en variant av tandsnittslist och strax därunder en något utkragad fris med tegel i sågtandsmönster med murbruk "i vinklarna". Murade hörnlisener och fönsterbänkar. Verandan på sydgaveln tillkom 1935 efter ritningar av Louis Svensson och samtidigt inreddes ostlager i källaren. De ursprungliga 4-luftsfönsterna byttes troligen ut 1952 när hela huset kontoriserades. I huset finns nu kontorslokaler, verkstäder och Folkets Bios biograf "Södran".
Mejerihallens nordfasad har ett skärmtak buret av profilerade träkonsoler, medan lastkajen togs bort 1986. Motsvarande tandsnittslist och fris som på gatufasaden, men i frisen har mellanrummen helt fyllts ut med bruk. Igenmurade fönster med rundat profil tegel i nederdelen av smygarna. På västfasaden utnyttjades vid ombyggnaden 1986 två runda hål efter mjölktankarna till entré och fönster. Sydfasaden bar tidigare spår av flera om- och tillbyggnader. Där uppfördes 1959 en till större delen glasad pannrumstillbyggnad som åter revs när pannan togs med vid nedläggningen. Vid ombyggnaden 1986 revs sydväggen för att man skulle kunna komma in med grävmaskin och riva ut hela den centrala delen av verksamhetslokalerna. Där restes istället konsertlokalen som likt en zinkklädd låda skjuter upp innanför de gamla murarna. Kvar blev det nuvarande caféet där ett golv av järnplåtar har bibehållits, och liksom i konsertlokalen har kakelbeklädnaden bevarats på de kvarvarande väggarna.
I anslutning till huvudbyggnaden uppfördes 1934 en "ishusbyggnad" i rött maskinslaget tegel med tak av "eternitskiffer". Där fanns lagerrum för bl a is, kol och koks, men även en tvättstuga och ett hönshus! Senare har delar av fasaderna vitmålats för att sänka temperaturen i kylutrymmena. Vid ombyggnaden 1986 inreddes i längan 11 repetitionslokaler. Taket förhöjdes och kläddes med zinkplåt och längs med nordfasaden uppfördes en glasgång.
Stallet är en 1 1/2-planslänga i rött maskinslaget tegel. Sadeltak med utskjutande takfot och profilerade bjälkändar, ursprungligen papp klätt, på 30-talet med eternitplattor och nu korrugerad plåt. På gavlarna trappad gesims. I kanten på ena långsidan ett utskjutande parti, uppåt avslutat med två gavlar med rundbågade fönster. Murade hörnlisener med antydda kapitäl. Ett hörn bärs av en gjutjärnspelare. En del äldre ytterdörrar finns kvar. På övervåningen fanns ursprungligen foderloft, magasin och två bostadsrum. En del av hästarna såldes 1919 sedan bilar börjat komma i bruk. 1934 hade tre bilar fått plats bland hästarna och 1937 hade hela bottenvåningen gjorts om till garage och övervåningen till fem enkelrum. Huset fick sitt nuvarande utseende 1956 då det inreddes till mjölkmottagning och råmjölkslaboratorium. Garageportarna sattes igen, delvis med glastegel och på baksidan byggdes ett stort skärmtak. Huset används nu som syateljé och föreningslokal.[nutidsuppdateras]
Vattenverket är beläget utmed Hardebergaspåret. Det är uppfört i rött fasadtegel med ett uppbyggt pulpettak, skivtäckt med zinkplåt. Tillgången på stora mängder rent vatten var en nödvändighet för mejeriet och försörjningen tryggades genom ett antal egna borrhål. När "kulturmejeristerna" tyckte att arbetet med Kulturmejeriet gick för långsamt inredde de i smyg en inspelningsstudio i huset.
I norra tomtgränsen uppsattes 1987 ett järnstaket som låg på tomten. Stolparna som saknades fick dock nytillverkas.
Litteratur
- Larsson 1946
- Lundaortens 1921
Bevaringssynpunkter
Ombyggnaden 1986-87 är speciell då den på en gång kan karaktäriseras som brutal och mycket varsam. Flera stora ingrepp har gjorts, men där så har varit möjligt har äldre detaljer och ytskikt återanvänts. Det har funnits en strävan att bibehålla en lite sliten industrikänsla. Istället för att komplettera med nya material har enkla men prydliga lagningar gjorts i cement. Igensättningar och andra förändringar har redovisats öppet. Nya tillägg har ofta inte getts någon annan anpassning än den ett gott hantverksutförande utgör.
Sammantaget är mejeriet idag Lunds enda någorlunda välbevarade industrimiljö från 1800-talet.
Mejeriskandalen 1927
Det var under maj-juni 1927 som "mejeriskandalen" blev en följetong i stadens tidningar, sedan det uppdagats att Lundaortens mejeriförening blandade in gammalt härsket smör i sin produktion. I skrubbar och i en källare ute på staden påträffades bortåt 20 ton hårdsaltat, åldrigt smör. I det ena reportaget efter det andra berättades det om grönt, illaluktande smör, centimetertjocka mögellager och maskar. Smöret kokades om, pasteuriserades och blandades ut med skummjölk till "grädde" eller kärnades ihop med nytt smör och såldes under den nyuppfunna benämningen "bagerismör". Det hela hade pågått åtminstone sedan 1924 då bortåt 48 ton undermåligt baltiskt och sibiriskt smör inköptes billigt från Danmark. Disponenten som bar ansvaret för verksamheten och hade provision på försäljningen dömdes till ett halvårs straffarbete och några anställda fick böter. Styrelsen åtalades för delaktighet, men klarade sig då disponenten tog på sig hela ansvaret.
I jubileumsskriften 1946 förbigås historien med tystnad, förutom ett påpekande om att mejeriföreningens ledande krafter sökte med ljus och lykta efter nya vägar och medel att förbättra mejeridriftens ekonomiresultat, fastän detta inte alltid lyckades eller ens kunde lyckas.