Läsanvisningar till Stora Råby och Värpinge

Att finna en helt konsekvent och välfungerande områdesindelning har inte låtit sig göras då verkligheten inte uppvisar någon sådan konsekvens. En strävan har dock varit att redovisa bebyggelsen områdesvis i den ordning den ligger för att på så sätt ge ett intryck av bebyggelsemiljön. I bägge byarna inleds beskrivningen med själva byplatsen, även om inte heller det begreppet är alldeles entydigt när det gäller Stora Råby. På Värpinge byplats redovisas bebyggelsen moturs med början norr om Trollebergsvägen. Då bebyggelsen har en kvartersstruktur har denna utnyttjais och varje "kvarter" inleds med en hisiorik. Därefter följer de friliggande gårdarna i nummerordning och sist två friliggande bebyggelseenklaver: Kyrkoledshusen och Gammelmark där den senare dock enbart redovisas översiktligt.

Redovisningen av bebyggelsen i anslutning till byplatsen i Stora Råby inleds i hörnet Prästavägen/Stora Råby byaväg. Av topografiska skäl följs bebyggelsen därefter medurs runt bygatan. På motsvarande sätt presenteras bebyggelsen längs gamla Dalbyvägen, som i hög grad präglas av ett antal avstyckningar. Av de friliggande gårdarna redovisas biskopens lönehemman för sig, medan de övriga behandlas för sig i nummerordning, med undantag av Råby räddningsinstitut som har getts ett eget avsnitt.

För äldre fastighetsbildningar redovisas inom parentes normalt den äldsta belagda fastighetsbeteckningen. Även väletablerade gårdsnamn redovisas också ofta i huvudet. Finns en fastställd adress redovisas denna och i de fall landsbygdsadresserade byggnader har ett tydligt läge utmed en namngiven väg anges även denna.

Några beteckningar i texten

• Byggnadsår: Om två årtal anges med skiljande sned-streck - 1883/85 - avses att byggnaden uppförts i två etapper. Två årtal med skiljande bindestreck - 1883-85 - innebär att byggnadens uppförande sträckt sig över dessa år. Omb anger år för betydande ombyggnad. Byggnadsåret kan variera beroende på om det är påbörjandeår eller färdigställandeår som anges. Då byggnader daterats genom ritningar eller byggnadslov kan det angivna året ligga något före det faktiska påbörjandet. Brandförsäkringshandlingar anger ofta färdigställandeår. Den i brandförsäkringar ofta använda termen "nybyggt" kan dock vara något flytande. Källmaterialets karaktär gör att en viss osäkerhet vidlåter flera av de angivna byggnadsåren. En annan osäkerhetsfaktor rör hur man skall bedöma en byggnads ålder. Många av de hus som uppfördes i korsvirke och lerklining fordrade ett successivt utbyte av material. Under årens lopp kan de ha genomgått ett antal så omfattande renoveringar att inget av det ursprungliga byggnadsmaterialet återstår. Om det under hela tiden har stått ett hus på platsen har det dock bedömts som "samma" hus.
• Byggherre: Byggherre är den person som låtit uppföra en byggnad. För arrendegårdar har detta ansetts vara arrendatorn vid given tidpunkt. Motsvarande gäller torp och husmanshus på ofri grund. För självägande fastigheter har normalt fastighetsägaren ansetts vara byggherren. Var personen gift ägdes fastigheten vanligtvis gemensamt av makarna. I byggnadsbeskrivningarna har dock "och hans hustru N.N." uteslutits om det inte är känt att hustrun tagit aktiv del i byggandet.
• Arkitekt: Benämningen står för den person eller det arkitektkontor som utfört byggnadsritningen. Om inte annat kunnat utrönas har detta ansetts vara liktydigt med den som signerade ritningen. Under 1800-talet ritades många byggnader av den byggmästare som ansvarade för byggnadsarbetena. På flera moderna ritningar återfinns ofta endast arkitektkontorets namn. Det torde också vara vanligt att ritningarna signerades av kontorets chef, oberoende av vem som stod för den faktiska gestaltningen. Har det kunnat utrönas vilken arkitekt som faktiskt utförde ritningarna anges detta.