Kulturhistoriskt värde Här bor man
”Lunds stadsmiljö utgör ett unikt kulturarv som ska värnas och vårdas. Tidsskikt från alla tidsåldrar ska finnas representerade i staden. Byggnader och miljöer från olika tidsåldrar respekteras utifrån sina värden. Vid förändringar ska platsens historia tillmätas en särskild betydelse.” Detta är hämtat från inledningen till Värna och vinna staden: fördjupning av översiktsplanen för staden Lund och visar hur det vi i dag betraktar som kulturmiljöer har skapats ur olika socialhistoriskaoch kulturhistoriska processer. Kulturmiljöarbetet innebär med andra ord att förvaltaden historia som finns avspeglad i platserna omkring oss. Många av dessa miljöer kan också inrymma stora estetiska värden. Andra är kanske mindre anslående, men kan ändå vara viktiga att bevara eftersom de speglar viktiga historiska skeenden.
Med kulturhistoriskt värde avses all den information som finns lagrad i miljön runt omkring oss. Dessa miljöer fungerar som ett historiskt källmaterial där man kan studera exempelvis olika tekniska, ekonomiska, sociala och kulturella aspekter. Varje tid producerar sina särskilda miljöer, sina kulturarv, vars utformning präglas av rådande samhällsförhållanden. På så vis skapar varje tidsepok sina specifika karaktärsdrag. Mängden information som en miljö har är därför beroende av hur välbevarade dessa karaktärsdrag är. Dessa karaktärsdrag framträder tydligare i hela miljöer än i enstaka objekt och detta underlag är därför fokuserat på sammanhängande, bebyggelseenhetliga områden. Av de områden som valts ut som särskilt kulturhistoriskt värdefulla har en främre gräns satts vid 1975, det vill säga det år då miljonprogrammet avslutades, för att få ett tillräckligt historiskt perspektiv. Bebyggelse tillkommen efter 1975 har således inte värderats utifrån ett kulturhistoriskt perspektiv, vilket innebär att denna vid en framtida översyn kan komma att klassificeras som värdefull. Uppfattningen om vad som är kulturhistoriskt värdefullt präglas av strömningar i den egna tiden och är på så vis tidsbunden. Framtiden kommer att se annorlunda på 1980- eller 90-talets bebyggelse. I detta underlag redovisas bebyggelseområden som bedöms vara särskilt värdefulla från kulturhistorisk synpunkt. De värdefulla områdena
- är sammanhängande och enhetliga med likartad bebyggelse
- är representativa eller typiska för sin tid eller sin byggnadstyp
- är välbevarade eller i ursprungligt skick
- har ett högt konstnärligt egenvärde
- berättar något om sin tid.
De krav som ställts är att områdena och dess byggnader har kvar sin ursprungliga karaktär. Det innebär bland annat att byggnaderna inte tilläggsisolerats, omfärgats, försetts med oproportionerliga tillbyggnader, att ursprungliga byggnadsdelar och detaljer finns kvar, att taken har kvar sin originalform, att gårdarnas och trädgårdarnas disposition och material har bevarats. Dessa områden skall illustrera de viktiga dragen i bostadsbyggande under tidsperioden 1945–75:
- folkhemmets och rekordårens byggande
- grannskapstanken
- stadsplaneideal och trafikplanering
- grönytor och service
- arkitektur som speglar periodens estetik och materiella förutsättningar
- olika typer av konstruktioner och material.
Bebyggelsen är dokument som berättar om samtidens bostadsbyggande och stadsplanering, bostadspolitiska målsättningar och välfärdssamhällets ideal. Detta är modernitetens kulturarv. Om ett områdes kulturhistoriska värde har identifierats och redovisats finns ökade möjligheter att hävda dessa i den kommunala planeringen och bygglovshanteringen genom tredje kapitlet Plan- och bygglagen (PBL). Den är ett kommunalt redskap som reglerar hur samhället skall planeras och bebyggas på ett sätt som tillgodoser såväl det allmännas som den enskildes intressen. PBL ger även skydd åt kulturmiljöer, huvudsakligen genom följande tre paragrafer:
Varsamhetskravet enligt PBL 3:10 gäller alltid och skall beaktas vid all bygglovsprövning. Genom att lägga in konkretiserade varsamhetsbestämmelser i detaljplan kan man från kommunens sida tydliggöra vad det är i ett områdes särprägel och kulturhistoriska värde som skall bevaras. Det är även möjligt att styra så att kommande förändringar bidrar till att återställa byggnad i ursprungligt skick. I en plan kan även skyddsbestämmelser enligt PBL 3:12 skrivas in för bebyggelse som klassats som särskilt kulturhistoriskt värdefull. Lagstiftningen är inte ett förbud mot förändringar, men de ändringar som görs ska utgå från byggnadens förutsättningar.
