Kring Kulturen

Historik

Det oregelbundna gatunätet i detta område har uppkommit på grund av de mycket få öppningar som fanns i den medeltida stadsvallen. Både Tomegapsgatan, Adelgatan och Stora Tomegatan leder fram till Sankt Thomas gap, den nordöstra utfarten ur staden, belägen på det ställe där Östra Vallgatan byter namn till Biskopsgatan, De flesta gatorna i det här avgränsade miljöområdet har samma sträckning som vid medeltidens mitt trots att området då till största delarna var obebyggt och kvarteren strax innanför vallen utgjordes av lyckor och hagar.

I slutet på 1600-talet var bebyggelsen koncentrerad till Stora Tomegatans mitt. Lilla Algatan, Adelgatans övre del, västra delen av Tomegapsgatan och Sankt Annegatan. I övrigt förekom endast mycket spridd bebyggelse på stora tomter. Under 1700-talet och början av 1800-talet skedde inga större förändringar i bebyggelsestrukturen. De gamla husen ersattes i de flesta fall av nya i ungefär samma storlek och av ungefär samma karaktär, på samma plats. Mycket få nya tomter styckades av och bebyggdes.

Först vid 1850-talets mitt förändrades bilden påtagligt. Åtskilliga nya hus uppfördes och denna utveckling fortsatte under 1860-talet då bl.a. tomterna utmed Hjortgatans östra sida och Magle Lilla Kyrkogatas östra del i kvarteret Garvaren, bebyggdes. Sigridsgatorna lades ut far att bebyggas 1866 då dessa tomter styckades av från en stor trädgårdstomt. Under 1870-talet är uppstyckningen av nya tomter inte lika omfattande. Kvarteret Maria Magles västra del bebyggdes med småhus under denna tid men på andra ställen, t.ex. Hjortgatans västra sida börjar man istället ersätta de äldre envåningshusen med större hyreshus i två våningar. Under återstoden av 1800-talet och 1900-talets första decennier var det endast enstaka nya tomter som togs i anspråk.

Bebyggelse

Den övervägande delen av husen inom detta område är byggda under perioden 1850—80. Inslagen av hus byggda före eller efter denna tid är relativt få. På några få ställen förekommer 1900-talshus som genom sin främmande karaktär stör gatubilden. Av de 1700-talshus som förr fanns inom området återstår inte något. Deras läge kan dock avläsas genom att bebyggelsen där har en betydligt mer skiftande och högre ålder än området i övrigt. Under 1800-talet och ända in på 1950-talet utgjordes det helt dominerande inslaget i befolkningen av hantverkare, "arbetskarlar" och studenter. Husen var små men rymde ursprungligen minst två lägenheter, Den vanligaste lägenhetstypen utgjordes av två rum och kök och ofta fanns det ett eller flera uthyresrum på vinden. Mot gatan fanns en eller flera trappor där man satt och pratade med grannarna på kvällarna.

Fasaderna upptog ofta inte hela gatulinjen utan höga plank med granskande trädgårdar bakom var vanliga. På nästan alla gårdar fanns gårdshus. Dessa kunde inrymma verkstäder, uthyresrum, stallar och avträden. Medan gathusen för det mesta är byggda i tegel var många gårdshus uppförda i korsvirke. Trots att många gamla hus ligger kvar till synes oförändrade har området liksom staden i övrigt genomgått stora förändringar under 1900-talet. Hur stora delar av staden tedde sig under 1800-talet och ännu en bit in på 1900-talet kan man få en uppfattning om på Tomegapsgatan. Här finns på tomterna 4—7 i kvarteret Kulturen den enda sträckning av småfolksbebyggelse med någorlunda genuin 1800-talskaraktär som ännu är kvar i Lund. Färgsättningen är modern, men stänkputsen, de små lågt sittande fönsterna, de höga sadeltaken och de gamla dörrarna är karaktäristiska detaljer som skiljer dem från de hus som är byggda senare eller vilka har renoverats och anpassats till nutidens krav. På den norra sidan av Tomegapsgatan låg förr ett antal stora hantverksgårdar. Den Stenebergska gården på Thomander 16 har fortfarande en välbevarad gårdsmiljö, Där fanns tidigare ett korgmakeri och en måleriverkstad med gesäller och lärpojkar och ett hundratal personer kunde passera dagligen genom porten in och ut på gården. Den svagt böjda Tomegapsgatan med de omväxlande gatuperspektiven har länge varit i blickpunkten för bevaringssträvandena och det var 1950 i efterdyningarna av rivningen av den Månssonska gården där, som Lunds första bevaringsprogram kom till. Förutom den Månssonska gården och de ovan nämnda husen i kvarteret Kulturen har det Fickska korsvirkesstallet i gatans västra fond brukat nämnas som speciellt värdefullt. Genom ett par mindre lyckade nybyggnader och ombyggnader erbjuder Tomegapsgatan idag en något splittrad bild, vilket gör att gatan är mycket känslig för eventuella nya ingrepp.

Adelgatan har på sin norra sida en enhetlig rad av putsade hus som domineras av ett par låga envåningshus från 1823 medan gatans södra sida har en mera heterogen bebyggelse. Fonden vid Stora Tomegatan sluts på ett välgörande sätt av tre småskaliga putsade hus.

Adelgatan var den väg folk som kom in i staden genom Sankt Thomas gap — "Tomegap" — brukade ta när de skulle vidare ner i staden. Husen som ligger där var när de uppfördes relativt påkostade och underhölls nogsamt av sina ägare. Kreaturen som kom in från stadens utmarker drevs däremot över Hjortgatan och Själbodgatan. Hjortgatan, eller Kosträtet som den hette förr, var länge en bakgata och blev först på 1860-talet helt bebyggd. Längst i söder uppfördes på dess östra sida en rad små enkla envåningshus. Vid gatans mitt ligger några små tvåvåningshus uppförda i gult tegel. Det är en typ av hus, oftast med två små lägenheter på varje plan, som kom att bli vanlig i denna del av staden vid slutet av 1860-talet. Vid Sigridsgatorna, vilka bebyggdes helt på 1860- och 70-talen finns en enhetlig bebyggelse av detta slag. Husen kom att växa i storlek och omkring 1880 uppfördes tre stora tvåvåningshus på håg sockel i hörnet Hjortgatan / Stora Algatan. Även dessa fick tämligen enkla fasader i grågult tegel.

Området blev tättbefolkat och en intensiv verksamhet rådde på gator och gårdar. Ännu i början på 1960-talet fanns vid Adelgatan och Stora Tomegatan en mängd små affärer och hantverkare, som kaffehandel, mjölkaffär, skomakare, blomsterhandel, kafé, begravningsentreprenör, smedja o.s.v. Under 1950- och 60-talen genomfördes på ett par ställen omfattande rivningar och den småskaliga bebyggelsen kom att ersättas av stora studenthus. Under 1960-talet växte dock områdets attraktionskraft. Hantverkarna, arbetskarlarna och studenterna har ersatts av en betydligt kapitalstarkare skara och husen med de små tvårumslägenheterna har nu i många fall byggts om till enfamiljshus. De många affärerna har försvunnit och kvar finns nu en specerihandel som fungerar som jourbutik och en specialaffär för tröjor i den tidigare blomsterhandeln.^{[nutidsuppdateras]}

Bevaringssynpunkter

Ingen breddning eller uträtning av det irreguljära gatunätet får ske. Byggnadslinjerna får ej dras in. Kompletteringsbebyggelse bör uppföras på avrivna tomter.
Resterna av den ålderdomliga tomtstrukturen bör bevaras och komma till uttryck i gatubilden genom en varierad fasadutformning.
Grönskan liksom gårdshusen i kvarterens inre är av stort miljömässigt värde och bör bevaras.
Ombyggnader liksom nybyggnader skall i skala, fasadutformning, takvinkel, färgsättning och

material anpassas till äldre befintlig bebyggelse.

Dörrarna ut mot gatan liksom valet av puts- och färgsorter är av stor betydelse och bör ägnas speciell omsorg så att den levande gatubilden bibehålles, och husens

ursprungliga karaktär bevaras.

Skyltar och reklamanordningar bör endast i undantagsfall tillåtas.
Gatunamnsskyltar bör i de fall de måste nytillverkas, utföras på samma sätt som de gamla.
Befintliga gat- och kullerstensbeläggningar på gator och trottoarer bör bibehållas, liksom de gamla breda kantstenarna. Trottoarer och vattendalar skall bibehållas även vid eventuellt utläggande av gågator.