Kråkelyckan 3
Fasad i rött maskinslaget tegel med släta putsband och profilerade fönsteromfattningar. Bottenvåning i bandrustik med spritputsstruktur och dekorativa slutstensmarkeringar ovan fönsterna. Över fönsterna på andra våningen gavelfält och på tredje voluter. Svagt markerade sido- och mittrisaliter som avslutas med frontespiser, ursprungligen krönta med små plåtobelisker. Konsolburet hörntorn med kupol och spira. Under gesimsen slätputsad fris med rosetter i risaliterna. Ovan den helfranska ytterdörren ett fält med eklöv, årtal och byggherrens initialer. Skifferklätt sadeltak. Moderna brunlaserade fönster sattes in i slutet av 70-talet. Den ursprungliga planlösningen med en sjurums- och en femrumslägenhet per plan är i stort sett bevarad. Sjurummarna hade från början bad och WC, medan de andra lägenheterna fick utnyttja TC:n i gårdshuset. Enstaka kakelugnar och målade takbårder är bevarade. Välbevarat, påkostat trapphus. Gårdshuset innehöll från början avträden, "pissoir", gödselkammare, stall, tvättstuga och vagnskammare. Där har sedan inretts kontorslokaler.
Gathuset är uppfört i holländsk nyrenässansstil och har getts en utformning som ligger mycket nära det ett par år äldre grannhuset på andra sidan gatan. I ett brandförsäkringsbrev beskrivs det som "synnerligen omsorgsfullt uppfört". Längs S:t Laurentiigatan avgränsas en förgård av ett järnstaket från 1897. I 1874 års byggnadsstadga föreskrevs det att förgårdarna skulle hållas planterade och i ett prydligt skick.
Då byggherren mest färgade i blått kallades huset skämtsamt för Blåkulla.