Kiliansgatan 13
| Maria Magle 11 | |
 Kiliansgatan 13 | |
| Information | |
|---|---|
| Namn | Kanikresidenset |
| Adress | Kiliansgatan 13 |
| Byggnadsår | ca 1225 och 1969 |
| Byggherre | 1969 Folkets hus |
| Arkitekt | Hans Westman |
| Kulturhistorisk värdering | Kulturhistoriskt värdefull byggnad |
Ett medeltida hus med en våning ovan jord, grå putsad gatufasad med ett rundbågigt fönster, ett rakt tvåluftat, två raka enluftade och en ensten-bred öppning i muren. Detta hus är inbyggt i ett trevåningshus i betong med gatufasaden delvis klädd i koppar, täta rader av enluftsfönster, platt tak och indragen hörnentré i nordväst. Den medeltida delen av gatufasaden är klart markerad, inte enbart genom avvikande material och utförande, utan också därigenom att den skjuter ut ett par decimeter framför den nybyggda delen.
Två av medeltidshusets ursprungligen tre våningar finns bevarade. Den ursprungliga bottenvåningen har genom marknivåns stigning hamnat under jord och ingår nu som ett rum i husets kallarvåning. I detta rum är muren synlig på alla fyra sidor. Den norra, som varit nedriven och av vilken endast fyra skift tegelmur under golvet fanns kvar, är rekonstruerad med nytillverkat munktegel. Vid den södra gavelväggen finns två rekonstruerade tunnvalv vilka ursprungligen hade funktionen att bära upp en murad innervägg i ovanvåningen. Den nedersta delen av pelaren mellan de båda valven är den ursprungliga och teglet är där synligt, medan den rekonstruerade delen är putsad. Bottenvåningen har använts som ekonomi- och förrådsutrymme och denna funktion framgår bl. a. av de förvaringsnischer som finns i väggarna, en i östväggen, två i sydgaveln och en i västväggens norra del. Alla har tak av vinkelställda tegel. I den västra väggen utmed Kiliansgatan fanns ingången till huset med en rundbågig öppning vilken är rekonstruerad på insidan. Rummet används idag som sammanträdesrum.
Den ursprungliga andra våningen ligger idag endast några trappsteg över gatunivån. Den murade innervägg som ursprungligen fanns i husets södra ända är borta och hela ovanvåningen utgör ett rum. Detta ingår i tidningen Arbetets redaktion[nutidsuppdateras] och förbindelse med de nya delarna av huset finns både i den norra och i den östra väggen. Den norra är som ovan nämnts, rekonstruerad, den östra var mycket skadad men spår fanns dock av två ursprungligen rundbågiga fönster, vilka har rekonstruerats. I sydgaveln finns två små fönster vars dageröppningar är mindre än en sten breda och inåt avtäckta med stenplattor. Längst in i det sydvästra hörnet finns en stor muröppning med överliggare av sten och en fyraskift hög tröskel. Denna förmodas vara en dörröppning till ett avträde som suttit som en holk utanpå väggen rakt över en avloppsränna som funnits från bottenvåningen ut på Kiliansgatan.
I västväggen mot gatan finns som ovan nämnts fem fönster. Den smala ljusgluggen längst i söder sitter på ursprunglig plats liksom det rundbågiga fönstret. De övriga tre fönsterna sitter i de öppningar i muren som gjorts senare, Det största är ett 1800-talsfönster och de övriga två sitter i hålen efter en ingång och ett skyltfönster från 1949. De första uppgifter man har om den gård som legat här är från 1346. Då testamenterade kaniken Nils Bunkeflo hela gården till ett altare i domkyrkan. Man har sedan efter honom kallat det kvarstående huset för Kanikhuset. 1649 sålde domkyrkan huset till en privatperson och det har sedan ägts av en rad personer, bl. a. professorn Samuel Pufendorf och professor Andreas Stobaeus. En del ombyggnader gjordes redan i slutet av medeltiden och på 1700-talet revs den tredje våningen. 1863 byggdes sedan det som fanns kvar av kanikresidenset in i en tvåvåningsbyggnad med klassicerande putsfasad. I öster, söder och väster användes de medeltida yttermurarna medan huset förlängdes mot norr. 1948 gjordes en ny entré till Arbetets kontor i bottenvåningen och på varje sida om denna ett stort skyltfönster vilket innebar att en stor del av kanikresidensets västmur togs bort, varvid en del uppgifter om dess ursprungliga utseende gick förlorade.
1968 revs så de delar av huset som uppförts 1863 och en byggnadsarkeologisk undersökning gjordes av Kanikresidensets rester. Förslag väcktes att riva även dessa men efter insatser från antikvariskt håll lyckades man få kanikresidenset byggnadsminnesförklarat. Nybygget 1969 omfattade inte bara gathuset vid Kiliansgatan utan även en överbyggnad av hela den tidigare gården i en våning samt en med denna sammanhängande nybyggnad vid Magle Lilla Kyrkogata i två våningar med fasad i betong och koppar. Entrén till denna är placerad mellan Kanikresidensets sydgavel och huset på Kiliansgatan 13. Överbyggnaden över gården rymmer en teater. I tvåvåningshuset mot Magle Lilla Kyrkogata finns teaterkafé och omklädningsloger.
Byggnadsminne 3/6 1969
- Materialet nedan kommer från en revidering av Bevaringsprogrammet från 2006.
Kulturhistorisk värdering: Kulturhistoriskt värdefull byggnad
Folkets hus rymmer även teater, den medeltida byggnadsdelen är förklarad som byggnadsminne. En lokal variant av arkitekturstilen ”brutalism” med en omsorgsfullt bearbetat möte med intilliggande hus, där takfoten växer in i det äldre huset. Husets fönsterschema är repetetivt men fasaderna tar upp gatans vindling och exponerar de äldre byggnadsdelarna. Fasadmaterial som används är icke traditionella som brädformsgjuten målad betong och kopparplåt, och takfallet syns inte bakom den höga utspringande takfoten. Dörrarna är i aluminium och glas, i huvudentrén sekundära men i sidoentrén troligen ursprungliga. Fönstren är av enluftstyp i trä målade i grön färg.
