Kemiska institutionen - Ekologihuset
Byggnaden i gult tegel är närmast spartansk i sin utformning, men genom säkra proportioner och en medveten fönstersättning, där fönsterna av liggande format har inplacerats i horisontella band, har den ändå betydande arkitektoniska kvalitéer. Byggnaden har en hög sockelvåning som i fasaden endast avspeglar sig genom lägre fönster. På tredje våningen har fönsterna i mitten sammanförts till större partier som ger ljus åt laboratoriesalarna. I vindsvåningen endast en rad små fönstergluggar. Det flacka sadeltaket döljs av en kraftig hängränna. Indragen, centralt placerad entré som trots sin enkelhet är monumental, och framför den en stort anlagd trappa. Dörren av glas i smäckert järnstativ är inplacerad i ett väggparti av samma utformning. Vitmålade fönstersnickerier och låg fot av granit. Framför entrén står sedan 1940 Nils Möllerbergs skulptur "Sigyn". Sigyn var Lokes hustru och i en skål fångade hon upp det ormgift som dröp ned på den fjättrade maken. Centralt på baksidan en lägre, kvadratisk utbyggnad innehållande hörsal. Utbyggnaden förlängdes 1960 efter ritningar av Klas Anshelm. I sina bägge delar ansluter den i fasadutformningen till huvudbyggnaden.
Behovet av nya lokaler för kemiska institutionen gjorde sig gällande under 1920-talet och 1930 utarbetades ett förslag av A Salomon-Sörensen. Pengar beviljades 1933 men i samarbete med Kungliga Byggnadsstyrelsen upprättades ett helt nytt förslag. Det blev första gången som en av universitetets byggnader uppfördes i Kungliga Byggnadsstyrelsens regi. 1968 flyttade kemiska institution över till då nybyggda lokaler.