Inledning till reviderat bevaringsprogram Clemens och Drottens rote

Under 2006-2009 reviderades Bevaringsprogrammen för Lund innanför vallarna. I Clemens och Drottens rotar valdes 171 byggnader eller delar av byggnader ut och markerades som kulturhistoriskt värdefulla (röd) eller del av kulturhistoriskt värdefull miljö (svart). Urvalet gjordes av Björn Magnusson Staaf och Pia Laike. Man presenterade materialet för Bevaringskommittén och reviderade urvalet efter beslut från kommittén. Det färdiga materialet har presenterats som färgmarkeringar på Stadsbyggnadskontorets intrakarta. Under 2010 har Henrik Borg och Gertie Ericsson, inventerat de utvalda miljöerna, fotograferat och gjort byggnadsbeskrivningar, vilka presenteras nedan. I de fall byggnaderna presenterats utförligt i tidigare Bevaringsprogram, har vi valt att beskriva om byggnaderna exempelvis har ursprungliga fönster eller dörrar. Vår uppgift har inte varit att problematisera eller ifrågasätta urvalet men i något fall har förslag till komplettering gjorts så som den ateljé Klas Anshelm ritat åt Ulf Trotzig på Myntet 28 eller det flerbostadshus på Södertull 14 som speglar byggnadstiden väl men även utgör ett tydligt exempel på den modernistiska stadsplaneringen med fem våningar åt väster och fyra åt norr.

Björn Magnusson Staaf om urvalet

Björn Magnusson Staaf som ansvarade för urvalet har kommenterat urvalet i en text vilken refereras nedan:

Rotar, kvarter och gatunät - bevaringsprogrammets rumsliga ramverk

De olika delarna i bevaringsprogrammen för Lunds innerstad som publicerades på 1980-talet tog sin utgångspunkt i stadens rotar: Vårfru rote (1980), Clemens och Drottens rotar (1981) och Krafts rote (1983). Detta val av struktur för redovisningen av materialet är både praktisk och logisk. De fyra rotarna delar in staden i fyra ungefär lika stora delar - Krafts rote (nordost), Vårfru rote (sydost), Drottens rote (sydväst), Clemens rote (nordväst). Rotarna karaktäriseras av olika sorters bebyggelse, men detta var inte något som lyftes fram eller uttrycktes direkt i bevaringsprogrammen från 1980-talet. Dessa skillnader kommer emellertid i fokus och diskuteras inom ramen för den nu aktuella uppdateringen av Lunds bevaringsprogram för innerstaden.

Orsaken till att bebyggelsemiljöerna skiftar mellan de olika rotarna beror främst på att varierande verksamheter varit knutna till de skilda rotarna under historiens gång. Bebyggelsens status har därmed också varierat mellan de olika rotarna. Det är dock inte roteindelningen i sig som har bidragit till differentieringen av bebyggelsen och verksamheterna. Stadens infrastruktur och lokaliseringen av vissa särskilt betydande institutioner har varit den viktigaste bestämmande faktorn för Lunds sociala och ekonomiska topografi. Stambanans dragning i ytterkanten av Drottens och Clemens rotar har givetvis varit bidragande till placering av större industrianläggningar till denna del av staden. Koncentrationen av akademiska institutioner till Krafts rote kan härledas till närheten av domkyrkan.

Bebyggelsen innanför vallarna bildar således en komplex väv där man kan urskilja tydliga skikt som berättar om stadens historia. Det bör också understrykas att bebyggelsernas inbördes relation i staden bildar en betydelsebärande dimension för förståelsen av stadens historia. De topografiska element som bildar ramverket för de rumsliga gränser inom vilken staden utvecklats har också utgjort utgångspunkt för arbetet med revideringen av bevaringsprogrammet. Miljöerna presenteras alltså efter en geografisk indelning, vilket främst beror på att det reviderade bevaringsprogrammet är tänkt att fungera som arbetsredskap och verktyg i stadsplanering. De olika bebyggelserna redovisas också i resonerande partier kronologiskt, så att man som läsare skall få en förståelse för det historiska sammanhang kulturmiljöerna anses relatera till. För att kunna förstå varför en byggnad fått bevarandestatus, är det nödvändigt att se dem i en historisk kontext.

Clemens och Drotten rotar

Bebyggelsen i Clemens och Drottens är synnerligen varierad vilket bland annat speglar edet faktum att flera av stadens större industrier under senare halvan av 1800-talet var lokaliserade till denna del av staden. Orsaken till detta var närheten till järnvägen. Det närmast maximala utnyttjandet av ytorna i kvarteret S:t Jakob visar till exempel på hur järnvägen och industrin bidrog till att skapa en täthet och särskild kommersiell koncentration i västra Lund. Här finns mer tättbebyggda kvarter och generellt sett fler högre byggnader än i den östra delen av innerstaden. Samtidigt finns här även flera kvarter som präglas av samma låga gatuhus bebyggelse som påträffas på så många andra ställen i staden.

Denna mångfald speglas även i revideringen av bevaringsprogrammet. Gårdshusbebyggelsen kan i vissa kvarter, såsom i kvarteret Gråbröder, vara sammanbyggd på ett mycket komplicerat sätt. Här kan mycket väl finnas fragment av 1700-talsbyggnader vilka inkorporerats i hus från 1800- och 1900-tal. På innergårdarna finns också flera byggnader som tidigare rymt fabriker, såsom den smedja som inrymdes på gården till Fiskaren 7 på 1870-talet. Fram till 1914 hade de större husen ofta mer påkostade fasader ut mot gatan. I bevarings-programmet 1980-1983 tog man ofta mindre hänsyn till dessa enklare gårdsflyglar. I revideringen har även dessa byggnaders antikvariska värden kommit att beaktas. Ett exempel på detta är de trevåningar höga gårdshuskomplexen i kvarteret Gråbröder 14. I denna del av staden byggdes efter kriget även omsorgsfullt utformade affärs-, kontors- och bostadskomplex, kvarteret Carl Holmberg 1, och kommunala prestigebyggnader såsom stadsbiblioteket, kvarteret Sankt Peter 27.

Henrik Borgs kommentarer

I Clemens och Drottens rotar uppgraderades 171 stycken gatuhus, gårdshus eller flyglar och uthus. I antalet ingår även en del förslag till byggnader som skulle kunna uppgraderas. Av de 171 är mindre än en tredjedel, 48 stycken rödmarkerade. Den i rotarna befintliga bebyggelsen innehåller flera miljöer med stora kulturhistoriska värden, här finns också fler av Lunds byggnadsminnen såsom Hypoteksföreningen, Ekska huset, korsvirkeshusen i kvarteret Glädjen och fru Görvels gård. All gatumiljö och alla torg och platser i de två rotarna har redan tidigare bedömts som kulturhistoriskt värdefull. Längs en del gatusträckningar är all äldre bebyggelse rödmarkerad i det äldre bevaringsprogrammet. Det gäller exempelvis Klostergatan och Stora Gråbrödersgatan. Längs den nordsydliga axeln från Norrtull till Södertull är nästan all bebyggelse rödmarkerad i det äldre programmet. I det äldre programmet finns några iögonenfallande luckor det vill säga bebyggelse som idag känns fullkomligt självklara att rödmarkera men som av olika anledningar inte togs med då. Mest uppseendeväckande kanske är kvarteret Södertull där både en del av gatuhusen och några av gårdsmiljöerna är omistliga för Lund. Den bebyggelse som valts ut i revideringen rör i många fall gårdsbebyggelse vilket gör att det inte figurerar särskilt många kända arkitekter som upphovsmän/kvinnor till bebyggelsen utan den speglar istället en mer enkel nyttobebyggelse. I de bostadspräglade kvarteren är flera gårdsflyglar och gårdshus uppdaterade, i kvarteren Rosengården, Billegården, Myntet och Västertull. I några av de mer centrala kvarteren har gårdsbebyggelsen också inrymt verksamheter som i kvarteren Fiskaren, Winstrup, St Jacob, Gråbröder, Glädjen och Carl Holmberg.

De två rotarna genomgick stora förändringar på 1960- och 70-talen men efter bevaringsprogrammens antagande har inga större förändringar skett. Det som hänt är att gårdsbebyggelse rivits och nya bostadsområden skapats exempelvis i kvarteren Billegården och Sankt Peter. Vid rivningarna i det som tidigare utgjorde kvarteret Färgaren men nu ombildats till Färgaren och Drotten revs en rödmarkerad industribyggnad.

För den uppgraderade bebyggelsen kan noteras en stor andel tillkommen under 1800-talets slut men också en del, visserligen ombyggda men med ursprung i 1700-talet som i Gråbröder 16. Den senaste byggnaden är tillbyggnaden av Katedralskolan som ritades 1999 av Björn Hegelund och Viggo Marsvik. Andra mer sentida byggnader är Fleming Lassen stadsbibliotek från 1968 och Bytarebacken 32 till HSB från Backström & Reinius 1965 vid Knut den stores torg, norrsidan. En stor andel uppgraderade hus finns i Södertull där tidigare endast husen längs norra sidan, dvs längs Magnus Stenbockgatan var markerade.

Kv Apotekaren är det kvarter som har högst kulturmiljövärden med individuellt betydelsefulla och välbevarade byggnader som bildar flera omistliga gårdsrum. Även i kvarteret Södertull finns värdefulla miljöer. Då planerna är gamla och speglar ett helt annat synsätt på kulturvärden bör man sträva efter att säkerställa kulturvärdena i dessa två kvarter genom nya detaljplaner.