Hospitalsgården
Helgeandshuset anlades vid 1200-talets mitt för vård av gamla och sjuka, och låg innanför stadens södra tull vid St Södergatan. Efter reformationen fick Helgeandshuset överta ett antal hemman i Lilla Råby. De sköttes ifrån Hospitalsgården, som låg invid Helgeandshuset. Helgeandshuset och dess egendomar förvaltades sedan 1773 av två serafimerriddare, och 1778 beslutade de att Lunds helgeandshus skulle läggas ned till förmån för Malmö hospital, som även övertog dess egendomar. År 1813 ställdes gården till universitetets disposition för att lasarettets kliniska institutioner "därav skulle kunna ha någon inkomst". Gården skulle också bli en mönsterfarm, till gagn för det skånska lantbrukets utveckling. En djurläkare A Lundgren ville disponera några tunnland till ett "lasarett för kreatur". Från 1823 gick avkastningen till universitetsbiblioteket, men 1854 drogs gården åter in till hospitalsfonden.
Gården hölls utarrenderad och 1846 överlät färgerifabrikör Jöns Petter Borg arrendet på sin son Carl Otto. Under resten av 1800-talet innehades arrendet i huvudsak antingen av familjen Borg direkt eller av de arrendatorer som brukade Borgs egen gård Råbyholm, som låg i direkt anslutning till Hospitalsgårdens marker. Från arrendet avskiljdes 1874/75 den del som låg väster om Malmövägen och området uppläts istället till ett nytt hospital, senare kallat S:t Lars. En starkt bidragande orsak till S:t Lars lokalisering till Lund var säkert hospitalsfondens stora markinnehav här. Snett över markerna drogs 1875 järnvägen Lund - Trelleborg och den trekant, den s k Smedjebacken, som bildades mellan järnvägen och landsvägen styckades 1924 ut till villatomter.
Trots att Hospitalsgården låg innanför den medeltida vallen tillhörde den liksom Lilla Råby i övrigt Lunds landsförsamling. Detta vållade stadens styresmän förtret då man försökte få bort vanprydliga gödselhögar och brandfarliga halmtak. Arrendet av Hospitalsgården och Råbyholm övertogs 1889 av dansken Hannibal Petersen. När det 1904 var dags att förnya arrendekontraktet på Hospitalsgården ålades Petersen att flytta ut gården på markerna och uppföra nya byggnader på en anvisad plats där det redan fanns en numera riven loge. Den 17 augusti 1906 förrättades en syn på egendomen och då torde merparten av de nya byggnaderna ha stått färdiga.
Petersen avträdde 1916 anendet till v häradshövdingen F Malmros. Efter arrendets utgång sålde Kungl. Domänstyrelsen, som då förvaltade gården, den 1949 till Lunds stad, som under senare delen av 50-talet lät stycka av mark för bostadsbebyggelse och Tetra Pak.
Gårdsbyggnaderna och den närmaste marken arrenderades ut till Statens Forskningskommitté för Lantmannabyggnader i samband med att den 1951 ombildades till en fast forskningsanstalt. Kommittén hade instiftats 1943 och var tidigare inhyrd hos Lantmännens Byggnadsförening - LBF (senare K-konsult). Byggnaderna med tomt skänktes 1953 av kommunen till staten. Ansvaret för forskningsanstalten överflyttades 1963 från Lantbruksstyrelsen till Lantbrukshögskolan och efter en omorganisation fick den namnet Statens Lantbruksbyggnadsförsök. Rang och värdighet av institution med egen professur fick den 1968 och heter numera Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för lantbrukets byggnadsteknik. Sedan mitten av 80-talet diskuteras det att flytta över institutionen till lantbruksuniversitetets anläggning i Alnarp.