Hasslemölla 1:1

	Hasslemölla 1:1
	Hasslemöla 1:1
Information
Namn	Hasslemölla
Adress	Hasslemölla 631
Byggnadsår	1800-talet (gården bebyggd åtminstone sen 1600-talet)
Byggherre	Ev. Sven Larsson
Arkitekt	Traditionell bebyggelse
Kulturhistorisk värdering	Kulturhistoriskt värdefull byggnad

Miljöbeskrivning

Hasslemölla ligger intill bäcken som flyter norrut från Romeleåsen. Möllan har ett gammalt läge och Dammen ligger söder om gårdsbyggnaderna och ett större område har förmodligen varit översvämmat tidvis och gjort dammen större. Mellan landsvägen och bostadshuset ligger en traditionell trädgård med plymspirea, liljor, fruktträd, pioner, rosor, rododendron, ormbunkar, schersmin, en stor blodbok, grusgångar och gräsmatta. I östra delen köksträdgård. Allt inramat av trådstaket på betongstolpar. Gårdsplanen är täckt med ljus singel men det ligger förmodligen stenläggning under åtminstone partier av gårdsplanen. En vattenkvarn förde med sig många tunga transporter vilket krävde god vägbana. Dammområdets kanter är beväxt med rik lövskog och ger en särpräglad ålderdomlig karaktär till miljön. Uppströms ligger ytterligare en f d mölla, Skogsmöllan. Även här finns byggnader på samma läge som på Skånska rekognosceringskartan.

Gårdsmiljö, landskap och bebyggelsen med i synnerhet möllan och bostadshuset och korsvirkeslogen har mycket höga kulturhistoriska värden och är att betrakta som omistliga

Byggnadsbeskrivning

Byggnad 1 (ca 1890) bostadshus med putsad sockel i svart och putsade fasader i vitt. Takfotsgesims profilerad. Sadeltak belagt med sinuskorrugerad eternit åt söder och facettlagt eternit åt norr. Skorstenar i rött tegel, raka krön av 1900-talstyp. Gårdssidan moderniserad på mitten av 1900-talet med ospröjsade tvåluftsfönster, två entréer på traditionellt vis men med senare dörrblad med glas i överdel och överljus. Profilerade vindskivor. Norra långsidan med frontespis och veranda med dekorsnickeri.

Byggnad 2 (ca 1800) loge senare ändrad till vagnslider/garage. Sockel av natursten. Äldre korsvirkesbyggnad där stora delar av fasaderna är inklädda i eternit vilket förmodligen skyddat den ålderdomliga stommen i ek bra. Kalkade fyllningar vilket indikerar att lersten eller kline utgör fyllningar. Gavelrösten klädda med eternitskivor. Sadeltak belagt med sinuskorrugerad eternit. Östra fasaden innehåller utskjutande stickbjälkar och timran är mycket gles, inslag av kransågat virke. Lejd med spår efter stakaväggar. Västra fasaden innehåller ett stort antal grönmålade träportar från 1900-talets mitt, södra delen av rött bränt tegel. Stort småspröjsat fönster troligen till hönshus. Södra gaveln klädd i rött bränt tegel, spröjsat tvåluftsfönster, gavelröste klätt i eternit.

Byggnad 3 (Ca 1890/1900) stall rött tegel med åsfog på sockel av natursten, 1800-talets slut, norra delen möjligen drängkammare. Södra delen senare tillbyggd troligen 1930-tal, putsad sockel, södra delen troligen använt som svinhus. Sadeltak belagt med sinuskorrugerad eternit, lastintag på östra sidan, luckor av trä, vid norra gaveln murad skorsten i rött tegel. Stallfönster av trä 1930-40-tal. Gavelröste klätt med eternitskivor. Enstaka gjutjärnsfönster i västra långsidan.

Byggnad 4 (1800-talets första hälft) svinhus, svinhuset är byggt med en stomme i korsvirke med åtminstone delar av fyllningarna av bränt rött tegel, delar av konstruktionen är inklädd i locklistpanel. Den ålderdomliga tekniken syns tydligast i södra fasaden med utskjutande stickbjälkar och en bred handhuggen lejd. Det tekniska skicket är dåligt men svinhuset har ett stort kulturhistoriskt värde på grund av knytningen till den verksamhet som bedrivits här, jordbruk och vattenkvarn, samt det ålderdomliga byggnadsskicket. En restaurering av stommen är eftersträvansvärt.

Byggnad 5 (ca 1800) mölla är byggt med en stomme i korsvirke med åtminstone delar av fyllningarna av bränt rött tegel, delar av konstruktionen är inklädd i locklistpanel. Ett sadeltak belagt med sinuskorrugerad eternit. Möllan har ett stort kulturhistoriskt värde och utgör en mycket tydlig byggnad med högt pedagogiskt värde. Genom att det invändiga ålderdomliga maskineriet är välbevarat utgör det en av de bättre bevarade vattenkvarnarna i länet. Många kvarnar av liknande karaktär har helt eller delvis utrivet maskineri. I detta fall har även kvarnhjulet nyligen restaurerats vilket höjer det kulturmiljövärdet ytterligare. Västra fasaden putsad vit, gavelröste med eternitskivor, östra fasaden locklistpanel på fasad och i gavelröste. Södra och norra fasaderna av ekkorsvirke med tegelfyllningar. Sadeltaket belagt med sinuskorrugerad eternit. I norra takfallet en liten murad skorsten i rött tegel. Enkla äldre bräddörrar målade i brunt. Nyligen restaurerat vattenhjul i ek på upplag av natursten.

Historik

Redan 1684 finns Hassle möllan vid Veberöd angiven på Gerhard Buhrmans Skånekarta. I fornlämningsregistret anges Veberöds mölla omnämnd första gången i Palteboken år 1514 och Hasslemölla som omnämnd första gången i 1546/47 års jordebok. Gården ägdes i början av 1700-talet av nämndemannen Anders Pålsson. Hasslemöllan stannade kvar i samma släkt till omkring 1860 då den köptes av åbon Sven Larsson. Ägaren därefter blev lantbrukaren Otto Nilsson som 1956 överlät den till sin son Gunnar som blev herre till Hasslemölla gård och vattenkvarn. Möllan var i bruk in på 1920-talet men kom därefter att förfalla till stor sorg för hembygdsintresserade Veberödsbor. Den 1 april 1968 ingicks ett avtal mellan ägarna och Torna Härads Hembygdsförening som innebar att föreningen fick arrendera vattenmöllan på en tid av 49 år utan kostnad, under förutsättning att föreningen påtog sig ansvaret för dess underhåll och att ägarna håller möllan tillgänglig och öppen för turister. En relativ omfattande renovering genomfördes på 1970-talet. En ny axel blev tillverkad av ek från Övedskloster och lagd på plats på förstärkta och delvis nymurade fästen. Arbetet utfördes med stor skicklighet av Johan Jönsson och Albin Persson, båda yrkeskunniga trotjänare från tegelbruket. Snickarmästare Johan Olsson åtog sig att tillverka ett nytt vattenhjul av lärkträ. Allt blev gjort med största precision och det stora vattenhjulet välvde sig runt sin axel utan minsta slagsida. Grunden till möllehuset förstärktes, tegelväggarna fogades om och nytt golv blev lagt av kvarnstensbitar och tegelplattor. Ett hemlighus som inrymts i möllan avlägsnades och den spjälförsedda dörren ersattes av en tjärstruken bräddörr. Även dämmet och dammluckorna renoverades.

Vattenkvarnen har restaurerats av Torna häradshembygdsförening 2015 efter en större donation av en medlem. Källa: Kaj Wirenbook och Anders Larsson, Torna Härads Hembygdsförening

I Lunds kommuns kulturmiljöprogram, i den del som har titeln Landsbygdens landskap och producerats av kulturgeograf Lars B Persson, skrivs:

C.7. Ljungen och Hasslemölla Historik: Området utgör den östligaste delen av byn Veberöds mark samt mark till vattenkvarnen Hasslemölla. På 1600-talet benämndes Veberöds östligaste vång Ljungen eller Ljungvången. Hasslemölla var redan då en egen bebyggelseenhet med huvuddelen av sina ägor separerad från Veberödsgårdarnas. Inom Ljungen fanns trädbeväxt ängsmark samt åkermarksområden som även de innehöll spridda lövträd (främst ekar). Åkermark i vilken man lät ekar få växa var en ovanlig företeelse och Linné kommenterade den speciella markanvändningen när han passerade här på sin Skånska resa år 1749. Genom området sträckte, och sträcker sig fortfarande, landsvägarna Veberöd-Sjöbo och Veberöd-Blentarp. Bebyggelsen i Hasslemölla är belägen där landsvägen korsar den bäck som utnyttjats för att driva kvarnen. Efter skiftet i Veberöd flyttades flera gårdar ut till nya ägor inom Ljungen. Några hus fanns dock redan före skiftet inom området och vid vägen Veberöd-Blentarp. Under 1800- talet utökades åkerarealen något och på 1910-talet fanns äng främst invid Klingavälsån och den bäck som utgör gräns åt öster för området. Ekar fanns fortfarande i små dungar och som enstaka kringodlade träd i åkermarken. I Hasslemölla fanns ett långsmalt sankmarksområde utmed bäcken söder om kvarnen. Även Hasslemöllas ägor dominerades i övrigt av sandig åkermark. Genom området sträckte sig järnvägen Veberöd-Sjöbo och invid densamma fanns en banvaktsstuga. Mellan 1910-talet och idag har en hel del tidigare åker i Ljungen blivit permanent betesmark. Mycket åker i främst östra delen av området har även överförts till skog, inte minst till barrskog. En stor del av områdets betesmarker har stora natur- och kulturmiljövärden. Bebyggelsestrukturen har inte ändrats i någon större omfattning sedan 1910-talet, men den östligaste gården i området har tagits bort. Landskapskaraktär: Den norra delen av området har en mycket speciell karaktär genom de spridda, vidkroniga ekar som växer i den ganska magra betesmarken och åkern. Vid Hasslemölla finns en fin bebyggelsemiljö med gård och vattenkvarn. Barrskogsplanteringarna har tyvärr medfört en betydande landskapsförändring i främst områdets sydöstra del. Bebyggelseenheter: Veberöd och Hasslemölla. Riksintresse för kulturmiljövården: Området berörs ej av riksintresseområde. Norra delen av området utgör däremot naturreservat. Särskilt värdefullt område i Kulturmiljöprogram för Skåne: En stor del ingår i sådant område.

Byggnad 1
Byggnad 2
Byggnad 2
Byggnad 3
Byggnad 3
Byggnad 4
Byggnad 5
Byggnad 5
Interiör Byggnad 5
Gården
Tidningsurklipp från 1971
Detalj
Detalj