Geologiska-mineralogiska och Geografiska institutionerna
Byggnaden i 20-tals klassicism har en sparsmakad karaktär. Fasader i rött, handslaget tegel från Kanik. Regelbundet placerade fönster med murade fönsteromfattningar i specialbeställt mörkbränt tegel. Valmat, tegeltäckt sadeltak. Inslag av granit i den horisontellt utskjutande takfoten, buren av kraftiga konsoler, och den prickhuggna sockeln som avslutas med en kraftig list. Centralt placerad entré med stram portal i polerad granit och moderna aluminiumdörrar. Ursprungliga brunmålade tvåluftsfönster. På taket tre små, halvrunda takkupor och fyra regelbundet placerade skorstenar.
Redan 1912 hade ritningar till en byggnad för Geologiska och Geografiska institutionerna upprättats av domkyrkoarkitekten Th Wåhlin, men inga pengar beviljades till bygget. Trots att Wåhlin ritade ytterligare två förslag ville myndigheterna inte anslå några medel, utan förenkling av byggnadsstilen och nedskärning av lokalytan krävdes. Ritningsuppdraget gick 1926 till N A Blanck. I hans ursprungsförslag, som annars överensstämde med det som genomfördes, hade entrén en mera utpräglad klassicistisk utformning med fristående kolonner.
Invändigt är huset uppbyggt kring mittkorridorer och två trapphus. De bägge nedre våningarna disponerades av Geologiska institutionen, och där fanns även en vaktmästarebostad, medan de bägge övre våningarna tilldelades Geografiska institutionen. Vinden inreddes omkring 1950.