Genarp - Här bor man - Bostadsområden i Lunds kommun 1945-2005
Genarp är den sydostligaste tätorten i Lunds kommun med det kuperade och skogsbevuxna landskapet runt Häckebergasjön i söder, Romeleåsens sluttningar i öster och jordbrukslandskap i norr och väster. I Genarp bor cirka 2 700 invånare, flertalet arbetspendlar till Lund och Malmö. Bebyggelsen utgörs av småhus med en majoritet tillkomna efter 1960.
Fram till 1894 var Genarp en liten bondby med en tegelkyrka, skola, några gårdar och gathus, men detta år öppnade Malmö–Genarps Järnväg. På kort tid anlades ett mejeri, en snickerifabrik och ett järnvägshotell. Järnvägen hade dessutom sin verkstad i Genarp och här bodde också en stor del av järnvägsbolagets personal. Bondbyn blev järnvägssamhälle.
I Genarp, liksom i andra mindre järnvägssamhällen, låg bebyggelsen till synes oplanerad och spridd. Utbyggnaden skedde i en förhållandevis långsam takt – förvisso snabbt om man jämför med tiden före 1894, men i ett lugnt tempo om man jämför med många andra järnvägssamhällen. Genarp var ursprungligen inte tänkt som slutstation, men planerna på att förlänga banan österut blev aldrig av. Lönsamheten var inte den bästa och efter en frist i samband med andra världskriget nedlades banan 1948. Den expansion som inletts 50 år tidigare var över och inflyttningen till Genarp avstannade eller ersattes med utflyttning.
I samband med storkommunreformen 1952 lades Genarp samman med Gödelöv och Lyngby till Genarps kommun. Befolkningen uppgick då till lite drygt 2 400 personer i den nya storkommunen. Den befolkningsminskning som inletts på 1940-talet höll dock i sig fram till mitten av 1960-talet och först 1970 var befolkningen lika stor som vid kommunsammanslagningen.
När man blivit storkommun behövdes en stadsplan och därför ansökte byggnadsnämnden i Genarp om att upprätta en byggnadsplan över Genarps tätort. Länsstyrelsen beslutade vilken del av Genarp som skulle planläggas och sedan gick uppdraget till Fritz Jaenecke & Sten Samuelson, som 1954 presenterade ett första förslag. Detta omarbetades två gånger och antogs slutligen 1960. Planen redovisade större delen av det då bebyggda området, men planlade även för ny bebyggelse i söder och öster. Man tänkte sig i stort sett en fortsatt utbyggnad med friliggande hus i en eller något fall två våningar. Troligen genom planuppdraget fick Jaenecke & Samuelson också i uppdrag att rita en ny skola och tandvårdsklinik (1959) och ett pensionärshem (1962).
Utbyggnaden av Genarp skedde huvudsakligen söderut och österut med friliggande villor i enlighet med byggnadsplanen. Inom området fanns redan spridd bebyggelse av egnahem och villor. I väster kom den planerade flygplatsen i Sturup att lägga hinder i vägen för expansion åt det hållet. Man hamnade då i inflygningskorridoren, med för höga bullervärden. Från den nya skolan och söderut, till naturområdet Risen, anlades ett grönområde. Under 1970-talet skedde den huvudsakliga utbyggnaden av Genarp i nordost med ett stort villaområde runt Blüchers park, ytterligare en skola samt fler villor i området mellan den nya skolan och Gödelövsvägen. I början av 1970-talet fick Genarp också ett medborgarhus, ritat av Sten Samuelson, och ett utomhusbad. Tidstypiska satsningar som gjordes innan Genarps kommun gick upp i Lunds kommun 1974.
Efter den utbyggnad som ägde rum i samband med privatbilismens genombrott på 1960-talet och gröna vågen på 1970-talet avstannade det igen på 1980-talet. Samma utveckling kunde iakttas i de andra byarna öster om Lund. De senaste tio åren har det åter byggts en del bostäder i Genarp och ett nytt verksamhetsområde i norr.
Bebyggelseenhetliga områden
Kvarteren - Grönpepparn, Rosmarinen, Pomeransen, Persiljan, Dillen, Pepparmyntan, Kryddpepparn, Kaprisen, Muskotnöten, Kardemumman, Curryn
Stadsplanen till detta villaområde upprättades av arkitekten Arne Magnusson (som själv var bosatt i Genarp) 1970 och antogs två år senare. Planen upprättades på uppdrag av Genarps kommun, som var ägare till marken. Området var obebyggt förutom ett nedlagt sågverk vid Häckebergavägen och bestod till största delen av ängs-/fäladsmark. I mitten fanns ett kulligt och delvis sankt parti, som blev till Blüchers park. Här byggdes cirka 100 likartade 1½-plansvillor.
Karaktärsdrag
Planeringsideologin var enkel: grupper av tätt men friliggande villor längs korta säckgator. Området trafikmatades av Värdshusvägen i öster utom två kvarter som nås från Häckebergavägen. Husen är likadana, men gruppen längst i norr har vitmålade fasader. De övriga har gula tegelfasader och gavelrösten i ett par olika kulörer. Samtliga hus har höga, branta sadeltak lagda med sinuskorrugerad eternit. Trädgårdarna är rätt små och upptas av gräsmattor och någon prydnadsbuske eller mindre träd. Vintergröna buskar som barrväxter och rododendron är karaktäristiskt.
Särskilt värdefull bebyggelse
- Villor i kvarteren Grönpepparn, Rosmarinen, Pomeransen, Persiljan, Dillen, Pepparmyntan, Kryddpepparn, Kaprisen, Muskotnöten, Kardemumman, Curryn.
