Gårdsbebyggelsen (1812-1920)

De tidigaste friliggande gårdarna, idag integrerade i villabebyggelsen, utgör samhällets äldsta bebyggelse och är en viktig del av byns karaktär. Vid enskiftet 1812 flyttades fyra gårdar ut från Vallkärratorn till platsen där Stångby stationssamhälle sedermera skulle växa fram. Gårdarna var Vallkärratorn nr 2, 7, 8 och 9. När järnvägen drogs fram på 1850-talet delades flera gårdars marker så att de hamnade på båda sidor om järnvägen, bl.a. Rossings gård (Vallkärratorn 2). Några gårdar fick åter rivas och byggas upp på nya platser så som gården Haraldsfält (Vallkärratorn 8:7), vilken flyttades mot öster. Jonsgården (Vallkärratorn 17:35 - tidigare en av flera gårdar under Vallkärratorn 9) kom att rivas och byggas upp flera gånger. Stångby prästgård (Stångby 5:28) flyttades vid enskiftet ut från Stångby kyrkby och upplevs idag som en del av stationssamhället. Gården brann ner i sin helhet 1910 och byggdes upp i sin nuvarande utformning året därpå. Ingen av de kvarvarande gårdarna har bevarat sin ursprungliga kringbyggda karaktär från tiden vid enskiftet. För flera gårdar återstår endast huvudbyggnaden och enstaka ekonomibyggnader. Bebyggelsen har i stort genomgått omfattande förändringar exteriört. Rossings gård och Stångby prästgård är de gårdar som bäst bevarat sin ursprungliga karaktär. Övriga gårdar inom samhället har tillkommit genom hemmansklyvning och är i huvudsak uppförda under 1900-talet, exempelvis gården Vensville (Vallkärra 11:13) och gården Vallkärratorn 17:34.

Typiska karaktärsdrag

- Friliggande mangårdsbyggnader med ekonomibyggnader i U-formation.

- Tegelfasad med enkel mönstermurning ovan fönster.

- Sadeltak täckt med tegelpannor och eternit.

- Ekonomibyggnadernas välbevarade detaljer såsom äldre småspröjsade gjutjärns- och träfönster.

- Mindre uthus med ursprunglig karaktär.