Ehrenbergska lyckan
Lyckan motsvaras idag på ett ungefär av kvarteren Ehrenberg och Realskolan. På 1704 års karta syns den som ett inhägnat, uppodlat område omedelbart utanför den medeltida vallen, och där benäms den Bror Perssons lycka i Lilla Råby. Lyckan ingick dock i stadsjorden men gränsade i söder till Lilla Råbys marker. På 1763 års karta möter vi för första gången det senare namnet, dock i varianten Ehrenborgs lycka. Till lyckan hade då också lagts ett par remsor av stadens fäladsjord och de kom därefter att utgöra intagsjord, dvs offentligt ägd mark som brukades av en enskild mot avgift. Lyckan ägdes 1763 av Sophia Liedbeck som även innehade gården N:o 14 i Lilla Råby. Tomtplatsen till den gården låg egentligen väster om nuvarande Kastanjegatan (idag kv Apeln 15). Den var dock obebyggd 1785 och istället hade gårdsbyggnader uppförts i Ehrenbergska lyckans södra del (idag motsvarande kv Ehrenberg 10 och den söder därom belägna delen av Brunnsgatan). Lilla Råby 14 enskiftades 1807 och nya gårdsbyggnader uppfördes ute på markerna. Guldsmeden Niklas Ramberg hade redan 1806 köpt merparten av Ehrenbergska lyckan och i samband med att Lilla Råby 14 skiftade ägare 1820 köpte han även den gamla tomtplatsen med dess byggnader.
Husen gick 1821 under benämningen Dammgården. Dammen låg i det sydvästra hörnet av lyckan och var en rest av den medeltida vallgraven. Lyckan vandrade vidare inom den Rambergska släkten men efter kontraktprosten J P Rambergs död bröts 1872 de staden tillhöriga intagsjordarna ut och förlades i ett sammanhängande skifte inom den norra delen av lyckan, idag på ett ungefär motsvarande kv Realskolan. Den resterande delen köptes 1873 av bagarmästare P Möller med undantag av Dammgården (bestående av två hus och en hagplats) som undantogs för änkan Bengta Svens dotter och arbetskarlen Mårten Andersson. Efter Bengtas död 1879 köpte Möller även den delen.
Möller började i rask takt stycka av byggnadstomter och 1874-75 bebyggdes fyra tomter med låga enkla bostadshus. Köparna fick förbinda sig att uppföra ett boningshus inom ett år, och gråstenen i stengärdet mot nuvarande Arkivgatan fick köparna disponera. På begäran av Möller och staden upprättades 1874 en karta över hur Ehrenbergska lyckan skulle indelas i 28 tomter, fastställd av magistraten 29/10 1874, men därefter blev det stopp för Möllers tomtförsäljning.
Med ingången av 1875 trädde nämligen Sveriges första byggnadslagstiftning i egentlig mening, 1874 års byggnadsstadga för Sveriges städer, i kraft. För varje stad skulle en plan för dess ordnande och bebyggande upprättas och där skulle även redovisas vilka områden som var att hänföra till ny stadsdel. Utan fastställd plan fick inte staden utsträckas till nya områden. Bestämmelserna för ny stadsdels utformning skulle även tillämpas på redan tomtindelade områden som endast var föga bebyggda, och det var det som stoppade Möller. Senast vid ingången av 1877 skulle städerna ha antagit en ny stadsplan, för Lunds del kom det att dröja betydligt längre.
Stadsfullmäktige hade 1874 beslutat att sälja sina nio byggnadstomter inom den norra delen av Ehrenbergska lyckan. För att sälja stadsjord krävdes K Maj:ts tillstånd och det var i det sammanhanget som magistraten påpekade att tomterna inte borde säljas innan plan fastställts för området. Ett planförslag förelåg 1876 på stadsfullmäktiges bord. Omgivande gator skulle breddas. Den bågformade Råbygatan (nu Arkivgatan) öster om området skulle rätas vilket medförde att en del av Sommeliilyckan fick läggas till den norra delen av Ehrenbergska lyckan. Från Vårfruskolan och rakt österut, tvärs igenom Ehrenbergska lyckan, skulle en ny väg dras (nu Skolgatan) vilket medförde att en del av ett blott ett år gammalt hus fick rivas. Bagare Möller motsatte sig bestämt planen, som betydde att han fick avstå mycket mark till gata, och ägoförhållandena till Sommeliilyckan var oklara. Detta medförde att planen bordlades och istället kom att behandlas som en del av stadsplanen för hela Lund och den lät som nämnt vänta på sig.
Bagare Möller hade svårt att förstå att magistratens plan från 1874 inte längre dög, helst som han i början hade kunnat sälja tomter utan någon plan alls, och 1878 hade han definitivt tröttnat. I en skrivelse till stadsfullmäktige klagar han över byggnadsnämndens trakasserier och framhåller svårigheterna för tomtköparna som inte fick bebygga sina tomter och sina egna problem att under "nuvarande förhållande" avyttra de ännu osålda tomterna "ehuru spekulanterna äro många". Möller begärde i skadestånd 6% årlig ränta på köpeskillingen för Ehrenbergska lyckan fr o m 1/1 1877, dvs den dag ny stadsplan enligt lag skulle ha varit antagen, vilket naturligtvis avslogs. I Lunds Weckoblad utbröt en polemik mellan Möller och byggnadsnämnden. Stadsplanen för Lund antogs av stadsfullmäktige senare under 1878, men fastställdes efter viss diskussion av K Maj:t först 1880. För Ehrenbergska lyckan innebar den en bekräftelse av förslaget från 1876.
Under tiden hade Möller lyckats hamna i ett nytt bråk med byggnadsnämnden. År 1879 hade han börjat rusta upp en av Dammgårdens gamla halmtaksförsedda korsvirkesbyggnader. Råstenen i väggarna byttes ut mot bränt tegel, en del av virket ersattes och nya fönster och dörrar sattes in. Byggnadsnämnden ansåg att åtgärderna var så omfattande att de skulle betraktas som nybyggnad. Under hot om vite fick Möller lämna in en begäran om bygglov, vilken avslogs med hänvisning till att planen för området inte var klar och att huset inte uppfyllde de krav som ställdes på en nybyggnad. Byggnadsnämndens protokoll den 29/7 1880 § 214 upptar syn å huset medan nästföljande paragraf är betitlad "Bagare P Möllers uppträde". Möller hade trängt in på sammanträdet med två personer i släptåg och begärt att genast få en skrivelse uppläst. Möller förlorade i högsta instans och ålades att ta bort huset. Stadsplanen hade fastställts 1880 men innan några bygglov kunde beviljas skulle även en tomtindelning för kvarteret antas. Möller tycks ha dragit sig för att ha något ytterligare med byggnadsnämnden att göra, men 1883 kunde slutligen Möller och nämnden enas om ett förslag till tomtindelning. Under åren 1883-87 bebyggdes de resterande nio tomterna i kvarteret. De i stadsplanen förutsatta gatubreddningarna genomfördes 1903.
Ehrenbergska lyckan blev i oktober 1883 också platsen för August Palms första folkmöte i Lund med omkring 1000 närvarande. Det var andra gången Palm befann sig i Lund och liksom första gången fick han inte disponera någon lokal.
Bevaringssynpunkter
Området består av två delar. Längs Dalbyvägen uppfördes större, friliggande, mera representativa byggnader som byggdes för allmännyttiga ändamål på mark som ägdes av staden. Den privatägda marken i kv Ehrenberg bebyggdes med en betydligt mera lågmäld småfolksbebyggelse. Inom bägge kategorierna är det tegelarkitekturen som dominerar och genomgående är det fråga om ett gott hantverk även om detaljeringsgraden naturligtvis varierar kraftigt.
- Om-, till- och eventuella nybyggnader skall i skala, färg- och materialval samt placering anpassas till den äldre bebyggelsen.
- Eventuella skyltar eller andra reklamarrangemang inom området skall ges en diskret utformning.
- Grönstråket längs Dalbyvägen är väsentligt. Kvarteret Arkivet skall bibehålla sin karaktär av enstaka byggnader i uppvuxen park och ytterligare hårdgöring av tomtmarken bör ej accepteras. Dalbyvägens allé skall bibehållas.
- Tegelbebyggelsen i kv Ehrenberg ingår tillsammans med den på andra sidan av Östra Vallgatan i en sammanhängande miljö av betydande värde. För att ej bryta sammanhanget får ej ytterligare tegelfasader målas och kvarvarande dörröppningar mot gatan skall bibehållas.