Det omgivande jordbrukslandskapets utveckling Stångby
Marken som omger Stångby stationssamhälle har brukats i över 1000 år och landskapets historiska och nutida strukturer är till stor del ett resultat av jordbrukets utveckling. Omgivningarna kring stationssamhället var fram tills enskiftesreformen rikt på fornlämningar från sten- och bronsåldern. Det småskaliga jordbruket tog fasta på befintliga strukturer i uppdelningen av marken mellan bönderna och i det systemet hade fornlämningar en plats. Skiftet som inleddes under tidigt 1800-tal kom att radera ut en stor del av dessa lämningar och de effektiviseringar som följde har gjort att en mycket liten del av jordbrukslandskapets struktur innan skiftet finns bevarat idag. En del fornlämningar finns emellertid bevarande och landskapets utveckling kan avläsas i befintliga strukturer. En bidragande anledning till att få äldre strukturer finns bevarade är att landskapets geologiska och topografiska förhållanden möjliggjorde en omfattande effektivisering. Nästan all mark i omgivningen har kunnat nyttjas för jordbruk. Bristen på skog och den jämförelsevis låga förekomsten av sten i marken kan också vara en anledning till att landskapet har få historiska strukturer. Det är troligt att bönderna här bland annat använde mindre beständiga jordvallar som gränser mellan ägor.
Typiska karaktärsdrag
Det omgivande jordbrukslandskapet idag: Stångby stationssamhälle ligger idag i ett storskaligt överblickbart jordbrukslandskap. Flera landskapstyper och element som till exempel skogsmark och vattendrag saknas helt. Några beteshagar och Stångby mosse är de inslag som avviker från den enhetliga strukturen. Gårdarna med sina trädgårdar ligger som gröna öar utan sammanlänkande gröna strukturer.
Stångbys snabba framväxt som stationssamhälle i jordbruksbyggd är särskilt tydlig i stationssamhällets norra del där det öppna jordbrukslandskapet ansluter direkt till sekelskiftesbebyggelsen med den gamla landsvägen som gräns. Landsvägen har emellertid inte längre den förlängning mot Kävlingeån som den tidigare hade vilket gör att samhällets historiska struktur förlorar en del av sin ursprungliga kontext, även om resterna av landsvägens fortsättning finns kvar. Utblicken från Rossings väg innefattar en stor del av landskapets historia. Här vid stationssamhällets egnahemsbebyggelse och landsvägen ser man utbyggnadsområdet om kom till på 50-talet, prästgårdens gårdsmiljö närmast byn, vägen till Kyrkbyn, Stångby kyrkas kyrktorn och bort mot Kävlingeåns dalgång. Avsaknaden av vallar, vegetationsridåer och senare tillkommen bebyggelse har här gjort att den historiska kontexten med kopplingen till Stångby kyrkby framstår tydligt. Det öppna landskapet mot Vallkärra och mot Lund är betydelsefullt för att förstå Stångbys framväxt
Jordbrukslandskapets vägstrukturer: Många vägar är dragna utmed gränser i det skiftade landskapet men vissa vägar har en bevarad dragning från tiden innan skiftet. Dessa vägar följer ofta landskapet i högre grad. I många fall skvallrar åkermarkensindelning om tidigare vägsträckningar. Flertalet vägar i jordbrukslandskapet har inte asfalterats vilket är positivt för förståelsen för landskapets historiska strukturer och är av särskilt stor betydelse för de vägar som har en dragning som härstammar från före skiftet.
En del vägar kantas idag av enkla eller dubbla trädrader (alléer). Utformningen och valet av trädslag berättar ofta om den gård som trädraden leder upp till. Det fanns många olika anledningar till att en trädrad planterades. Ett vanligt skäl var att förhindra jordflykt. Om en trädrad skulle planteras så var det mest ekonomiska alternativet för en bonde att plantera en enkel trädrad med antingen fruktträd eller hamlade träd som kunde ge frukt, foder, byggnadsmaterial och bränsle.Små träd gav heller ingen större skugga till omgivande jordbruksmark vilket därmed inte försämrade skörden. Endast välbärgade bönder kan antas ha haft möjlighet att kosta på sig att plantera trädrader av estetiska skäl. Mindre välbärgade bönder använde sig av trädslag som lätt kunde förökas eller hittas som fröplantor t.ex. pil, tysklönn, lönn, hästkastanj eller oxel. Välbärgade bönder kunde däremot köpa in trädslag som är betydligt svårare att föröka själv, till exempel lind. Det finns emellertid exempel på undantag, till exempel Håstad boställe, där en dubbelradig fruktträdsallé leder upp till gården. Fruktträdsallén förklarar dock avsaknaden av en större fruktlund på bostället som annars ofta fanns på stora gårdar och som till exempel återfinns på Botildelund.
Bondgårdens trädgård som landskapselement: Böndernas trädgårdar är ett tydligt karaktärsskapande element i landskapet. Gårdarna kännetecknas av att ha en tydlig form som ofta är utpräglat fyrsidig med räta vinklar. Trädgårdarna har i princip alltid någon tydlig omgärdande struktur, oftast en häck, som ibland kompletterats med en trädrad innanför eller i häcken. De omgärdande häckarna är oftast av bok, avenbok, oxel eller hagtorn och trädraderna är oftast hästkastanj, tysklönn eller oxel.Flera gårdar har också ett vårdträd placerat i nära anslutning till gårdens boningshus. I flera fall har vårdträdet sågats ner relativt nyligen då trädet varit en alm som dött av almsjukan. Vissa gårdar har drabbats hårt av almsjukan och saknar nu nästan helt äldre träd.
Övriga landskapselement i jordbrukslandskapet: Idag finns få äldre strukturer kvar i landskapet förutom vägar. Ett vanligt inslag är emellertid så kallade märgelgravar som användes för att bryta lera som spreds på åkrarna för jordförbättring. I något fall har märgelgraven även tjänat som branddamm (Håstadboställe). Direkt söder om Botildelund finns också resterna av en gammal pilevall som har inblandning av andra trädslag som kantade vägen mot Kävlingeån. På fastigheten Stångby 532 precis vid vägen finns en mycket gammal ek som är minst 250 år gammal. Den kan mycket väl ha varit ett tydligt riktmärke mellan kyrkbyn och Stångby stationssamhälle och skulle kunna ha haft funktion som en så kallad ”supek”. En del äldre läplanteringar av poppel förekommer både utanför och inom stationssamhället.