Dalby - Industrimiljöer i Lunds kommun
Historik
På Häradskartan från 1912 kan man se att det då fanns ett mejeri, en spritfabrik på ömse sidor järnvägen som anlagts 1892. Det fanns även ett tegelbruk nordöst om spritfabriken och på samma sida järnvägen, men det ska ha lagts ned och sedan brunnit redan 1915. På 1910-talets ekonomiska karta finns ett antal regelbundna dammar som förmodligen utgjort lertäkter till tegelbruket. Idag är dammarna igenfyllda och området benämns Dammängen. På samma karta kan vi se att täkten i Önneslöv (nuvarande Sydsten i Dalby) öppnats och att stickspår dragits fram till järnvägen mellan Dalby och Veberöd. Stenbearbetning som stenhuggeri och stenkross har bedrivits på flera platser i området, bland annat vid numera igenfyllda stenbrottet Östra mölla. Kyrkan i Dalby är byggd i natursten på 1000-talet. Siporexfabriken i Dalby har lagts ned, men stenbrottet är fortfarande i drift. I Dalby har även bageri och karosserifabrik funnits, karosserifabriken som utvecklades ur en smedja som startade 1915 lade ned 1969. 2005 genomförde Karin Liedberg en inventering i Dalby. Vid denna berördes några av industrimiljöerna i samhället, det lokstall som lyfts fram i inventeringen 2005 har sedan dess rivits.
Områdets karaktärsdrag
Det äldre industriområdet i Dalby ligger invid den tidigare järnvägssträckningen i en båge söder om bykärnan. Spåret, som förband Dalby med Staffanstorp och Malmö i väster och Veberöd och vidare Tomelilla, Ystad i öster. Det fanns även ett spår som ledde till Hällestad och Harlösa i nordöstlig riktning från Dalby. Det gamla stationshuset och två mindre magasin finns kvar. Det mest iögonenfallande är lantmännens silobatteri som syns på långt håll. I övrigt används bebyggelsen av mindre serviceverksamheter som bilservice, åkerier och en byggnadsfirma. I Dalby tätorts östra del, på ömse sidor Malmövägen, finns ett mindre verksamhetsområde. Här finns flera mindre företag och i några fall har bostäder byggts i anslutning. Verksamheterna innehåller inte industriell verksamhet utan mindre service och hantverksföretag. Området förefaller att ha bebyggts under 1950-60-talen. Mellan 1915-1969 fanns en karosserifabrik i Dalby kallad Nils Nilsson vagnfabrik. Åtminstone under en period ska de haft lokaler på Veberödsvägen. Ett intressant exempel på verksamhetsbyggnad är Dalby stenhuggeri på Framgaffeln 4, där Mats Johansson driver stenhuggeri i fjärde generationen. Verksamheten flyttades hit 1949 från en plats inne i Dalby där den startade ett halvsekel tidigare. 1991 byggdes ett nytt bostadshus på fastigheten.
Framgaffeln 3 är möjligen bebyggd på 1950-60-talet. En verksamhetsbyggnad med gaveln åt Malmövägen är uppförd i rött tegel med stora garageportar åt väster. Även Framgaffeln 2 kan vara äldre men döljs till stor del av tilläggsisolering och plåtfasader. Bortsett från Framgaffeln 4 och 3 är byggnaderna i Framgaffeln byggda under 1970- och 80-talen med fasader av plåt. Längre österut längs Veberödsvägen finns lokaler efter ett åkeri kallat Såifa.
Beskrivning enskilda fastigheter/anläggningar
Mejeriet Pumpen 6
Mejeriet byggdes troligen efter att andelsmejeriet bildats 1912. Den långsträckta byggnaden är uppförd med mejeridel i öster och bostadsdel i väster, samt två uthus. Det ena uthuset är en långsträckt låg byggnad i rött tegel under pulpettak, det andra troligen ett fd garage i rött tegel under sadeltak belagt med röd eternit i facett. Garaget är tillbyggt med en lägre del i röd plåt. Tegelförbanden i båda uthusen är lagda i kryssförband. Mejeribyggnaden är med fasad i rött tegel lagt i kryssförband. Taket är ett sadeltak belagt med eternitplattor lagda i facett. Fönstren är i mejeridelen skiftade till tvåluftsfönster kanske under slutet av 1950-talet, medan de ursprungliga korspostfönstren finns kvar i bostadsdelen. Alla fönstersnickerier är grönmålade. På byggnadens södra långsida finns takfallsfönster och två frontespiser, varav den på husets mitt motsvaras av en frontespis på husets norra långsida. På norrsidan finns även en sentida tillbyggnad i röd plåt. Mejeribyggnaden innehåller några signifikanta drag vanliga i äldre mejerier. Framförallt den östra gaveln är tydlig. Där finns lastbryggan med två stenskodda, fd portar för intag och utlämning av mjölk, i samma gavelröste finns ett småspröjsat lunettfönster som gett dagsljus till den innanförvarande mejerisalen. Troligen fanns ett skärmtak tidigare över lastkajen. I taknocken finns fortfarande plåtklädda ventilationshuvar som var viktiga för att vädra ut fuktig luft. Invid den östra gaveln finns en något lägre, tvärställd del med i sin tur tvärställda lägre utbyggnader på baksidan. Dessa har troligen inrymt panna och ångmaskin. 1959 lades mejeriet ned och mjölkmottagningen lämnades till Lund. Idag används byggnaden som bostad och spelmaskinsmuseum, skorstenen är riven men byggnaden är i stort välbevarad och mejeriprägeln är fortfarande läsbar.
Lantmännen Pumpen 5
Lantmännens anläggning innehåller butik, lagerbyggnader, kontor och ett silobatteri för spannmål. Dalby lantmannaförening skapade en centralförening 1945. En del av bebyggelsen kan vara från denna första tid. Det första bygglov som arkiverats på stadsbyggnadskontoret är från 1953 och visar silon. Silon är uppförd i grönmålad armerad betong. Sex runda siloceller är synliga exteriört men utrymmen mellan har också använts för spannmålsfickor. På den södra sidan finns fortfarande elevatorn i grönmålad plåt. På västra sidan har en torkanläggning tillfogats. Utvändiga elevatorer förbinder silon med torken och kraftiga rör leder ut från torkens södra fasad. Torkens fasader är klädd i grön och grå trapetskorrugerad plåt. Högsta punkt på silon är en mobilmast. Silon är förmodligen uppförd 1953.
En äldre lagerbyggnad, kallad ”timmerlängan”, fungerade som lager för byggnadstimmer. Byggnaden, som kan vara från 1940-talet, är förlagd med långsidan åt det f d järnvägsspåret. Stommen är trä och fasaderna är klädda med locklistpanel som målats grön. Sadeltaket är belagt med sinuskorrugerad eternit. Sockeln är av gjuten betong. Byggnaden är högre i den del som vätter mot spåret (den nordöstra) och har en andra våning. Fasaden innehåller i bottenvåningen fem bruna träportar och på ömse sidor dessa mindre partier som ser ut som f d expeditioner med dörr och fönster. I andra våningen finns nio numrerade träluckor. Den sydvästra fasaden innehåller sju bruna träportar samt två vita tvåluftsfönster. I byggnadens norra hörn finns ett parti murat i tegel. En stor lagerbyggnad och försäljningshall finns på tomtensnordvästra del. Den högre hallen, som ligger intill det f d järnvägsspåret, har fasader av grön korrugerad plåt och sadeltak belagt med grå korrugerad plåt. En lägre byggnad med fasader av gul puts och plantak med en kraftig, brun sarg har tillfogats vid södra sidan efter bygglov från 1985. Intill denna står en träbarack i grå panel.
På tomtens sydvästra del finns en hallbyggnad i grönmålad cementstomme med stora skjutportar i grönmålat trä på långsidorna. Det flacka sadeltaket är belagt med svart papp. Enligt ritningar uppfördes byggnaden som lager för gödsel och växtskyddsmedel.
Kontorsbyggnaden är uppförd i två våningar i vad som ser ut som sammanfogade prefabricerade moduler med fasader av gröna och vita band. Norr om fastigheten (på Dalby 31:29) finns en tvåvåningsbyggnad klädd i gul plåt. Den har tidigare varit panelklädd och är troligen uppförd under 1940-50-talet.
På grund av silons storlek utgör den ett landmärke och blickfång i trakten. Eftersom siloanläggningarna i Lund och Veberöd är rivna är kanske silon i Dalby den enda kvarvarande äldre anläggningen som minner spannmålshanteringen i kommunen. I Södra Sandby finns också en silo som nu ligger i bygghandeln P & Gs område, men den skiljer sig kraftigt i storlek och utformning från den i Dalby. I Västra Götaland har ett omfattande inventeringsprojekt genomförts för att kartlägga silos, av det arbetet kan man dra slutsatsen att välbevarade silos från 1950- talet är få och många kommer att försvinna inom kort.
Styret 3, Alba margarintillverkning
Alba margarintillverkning startade här 1934 i de lokaler som blev lediga efter att bränneriet lagt ned 1931. Bränneriet startade på platsen 1897. Alba startades i Åhus 1931 och flyttade alltså efter bara några år till Dalby, där man fortfarande bedriver verksamhet. De äldsta delarna är delar av det tidigare bränneriet som återanvänts. Två höga byggnader är idag inklädda med röd och beige korrugerad plåt, men de uppfördes till bränneriet med fasader i rött tegel. Efter bränneriets nedläggning har bränneribyggnaden använts till lägenheter men står idag tomt. Även det äldre bostadshuset på fastigheten fanns under bränneriets tid. Det är uppfört i två våningar med putsad sockel och fasader av rött tegel i kryssförband. Vinden är inredd och stora takkupor har tillfogats, alla fönster är utbytta.
Den nuvarande produktionsanläggningen utgörs av en 4 våningar hög, plåtklädd byggnad, omgiven av lägre byggnader i rött tegel och röd plåt. Den höga byggnaden är även den byggd i tegel men inklädd i plåt. Ett äldre foto visar att taket kunde beträdas och att det omgärdades av murplintar och ett räcke. En flaggstång prydde den södra fasaden. Ett större skärmtak är placerat över lastkajen på den östra fasaden. På området står även en tälthall i grön plast. En damm avgränsar området åt söder, dammen finns med på den ekonomiska kartan från 1910-talet. Idag arbetar ett 30-tal personer i anläggningen.
Pumpen 3 Fighter fd Lundafrukt u.p.a.
Byggdes 1952 som fruktpackeri till en andelsförening kallad Lundafrukt men lades ned ganska snart och används idag av däckfirman Fighter. Byggnaderna är uppförda med stomme i betong och fasader av vit puts samt röd tegel. Betongstommen är synlig utvändigt och målad blå. Vita träfönster är ordnade i fönsterband i huvudfasaden. Ett svagt sluttande sadeltak täcker byggnaden. Till miljön hör även en röd tälthall och lägre hallar i vit plåt. Redan några år efter första bygglovet 1952, sökte man bygglov för att bygga till lokalerna. Lundafrukt ersattes senare av Mäster Grön ekonomisk förening innan däckfirman tog över.
Siporex Cementindustrin Önneslöv 38:3, 38:4, Dalby 49:1, 50:1, 50:2 m.fl
1892 startade tegelbruksägare A. Svensson från Lomma en stenkross vid Önneslöv där stenbrottet nu ligger. Till en början användes lösa naturstenar som material men stenbrytning startades 1898 och 1915 bildades Dalby stenkross AB. Under 1940-talet gjordes tillverkningen maskinell. Under 1930-talet utvecklades även Siporex som byggnadsmaterial.71 På den ekonomiska kartan från 1910-talet kan vi se att täkten i Önneslöv (nuvarande Sydsten i Dalby) öppnats och att stickspår dragits fram till järnvägen mellan Dalby och Veberöd.
Området ligger öster om Dalby, söder om Veberödsvägen och norr om Väg 11. Det kan delas i två delar, den västra delen med fabriksbyggnader som tillhört Siporex, och den östra delen med pågående stenbrytning som tillhör Sydsten. Vi har inte besökt den del av området som drivs av Sydsten. Norr om området, i korsningen Blockvägen/Veberödsvägen, finns ett flerfamiljshus som enligt uppgift ska ha byggts åt anställda vid Siporex. Vi har undersökt den västra av området, den del dit bebyggelsen är koncentrerad. Fabriksbyggnaderna på området är uppförda efter 1940. De äldsta ritningarna i Stadsbyggnadskontorets arkiv är från 1974. De stora fabriksbyggnaderna i den västra delen av området (Dalby 49:1 och Dalby 50:2) är byggda 1965 och sen successivt om- och tillbyggda. Tillverkningen lades ned 2002 och sedan dess hyrs fabriksbyggnaderna delvis ut till andra företag. De jättelika hallbyggnaderna med varierande takhöjd har fasader av eternitskivor och betongelement. Taken är pulpettak och motfallstak belagda med eternit, fönstren är ordnade i fönsterband. Åt norr finns ett stort glasat parti som tillkom på 1980-talet. Stommen är av prefabricerad betong och hallen rymmer bland annat stora traverser. Mellan de två hallbyggnaderna finns ett högt och smalt parti med brädformsgjuten sockel av betong och övre delar av glidformsgjuten betong, taket är ett motfallstak vilket ger en karakteristisk siluett. Strax öster om hallen finns ett mindre kompressorhus med fasader av prefabricerade betongelement i olika färg och skilda kvalitet som utprovats.
Även i områdets södra del, alldeles invid den gamla banvallen, finns två mycket stora fabrikshallar med gulmålade eternitfasader åt väg 112 i söder. Åt övriga vädersträck är fasaderna i gråfärgad eternit eller puts. Den västra byggnaden har utgjort lager. Den östra, innehåller en del med fasader i eternit och en del som kallas den gamla fabriken. Den senare är uppförd i tre våningar med putsade fasader och fönsterband. Ett torn i betong och eternit höjer sig över omgivande byggnadsdel. I den östligaste delen av byggnaden minskar våningsantalet till två och förefaller ha varit kontor. Entrédelen är markerad med en svängd fasadform och övervåningen är utkragad i förhållande till bottenvåningen och stöttas av två enkla pelare i rött tegel. Fasaden är i bottenvåningen klädd med ifömosaik i svart med vita inslag. Även trappan till andra våningen är klädd med ifömosaik.
Kontorshuset som byggdes efter ritningar från 1990 används idag som företagshotell under namnet Dalby företagshus & företagsby. Kontorshuset är uppfört med fasader i gul puts under ett lågt valmat sadeltak belagt med rödbruna betongpannor. Fönstren är vita enluftsfönster och glaspartier i blåmålat aluminium.
Söder om kontoret finns f d matsal & personalutrymme, byggt i en våning med prefabelement under plantak med sarg av eternitskivor. Strax norr om de äldre fabrikshallarna finns ett litet envåningshus i ljusblå stänkputs som idag rymmer annan verksamhet men som utvändigt ser ut att ha byggts som bostad under 1940 eller 50-talet. Valmat sadeltak belagt med rött enkupigt tegel. Förutom detta finns även sorteringstorn för sten och grus samt transportband och silos på området. Markytorna är asfalterade över stora ytor.
