Brunius 12
| Brunius 12 | |
 Brunius 12 foto 1931. Universitetsbibliotekets Baggesamling | |
| Information | |
|---|---|
| Adress | Kiliansgatan 17, Magle Lilla Kyrkogata 2 |
| Byggnadsår | Gathus, Kiliansgatan 1840 omb. 1846, 1889-90 Gathus, Magle Lilla Kyrkogata 1848 Längan däremellan 1871 omb. 1889-90, 1941 gårdshus 1842 omb. 1887, 1935 |
| Byggherre | 1871 apotekare C.M. Åkerblom 1889-90 eo professor F. Wulff |
| Arkitekt | 1840-48 professor C.G. Brunius |
| Kulturhistorisk värdering | Kulturhistoriskt värdefull byggnad |
Carl George Brunius var professor i grekiska, men började tidigt intressera sig för svensk medeltidsarkitektur. Han kom så småningom att leda ett antal kyrkorestaureringar och drogs så småningom över i en omfattande arkitektverksamhet.
Han kom att fungera som introduktör i Sverige av de romantiska tendenser som bröt fram på kontinenten i reaktion mot klassicismens stelhet och kom på så sätt att påverka en rad arkitekter. Framförallt var det gotiken som fick tjäna som inspirationskälla. I sina fasader arbetade Brunius med dekorativa detaljer lånade från den medeltida tegelarkitekturen, men kombinerade dem med en rad av honom själv tillskapade element till ny helhet. Brunius var mycket intresserad av teglets materialverkan och hans fasader kännetecknas av kraftigt artikulerade dekorativa element. I den strängt symmetriska uppbyggnaden av fasaderna syns det klart att han är påverkad av den nyklassicistiska traditionen trots sin ringaktning av den.
Vid Kiliansgatan hade Brunius 1839 förvärvat en ödetomt på en sankmark som tidvis stod under vatten. Brunius berättar att han fick tomten billigt eftersom en människa tjugo år tidigare hade gått ner sig där och drunknat. Här uppförde Brunius ett bostadshus åt sig själv där han förverkligade sitt medeltidsideal.
Brunius hade tidigare lett byggnadsarbetena vid Lundagårdshuset och det kan betraktas som förebild till Brunius eget hus där tornet flyttats in i fasaden och fått formen av ett starkt markerat vertikalt mittparti.
Fasaden är i oputsad röd handslagen tegel och därmed återinfördes en sedan länge övergiven byggnadsteknik.
Huset har en kraftig, slät sockelvåning på naturstensgrund. Gatufasaden indelas av lisener i fyra fält. Mittaxeln är kraftigt framhävd genom ett framspringande trapphus. Huvudentréns bruna pardörrar har inskurna ornament som känns väl igen från Brunius möbeldesign. Som våningband tjänstgör en rundbågig fris med inskrivna rosetter och gesismen har ett väl utvecklat tandsnitt. Trapphuset är också åt gårdssidan kraftigt markerat i fasaden och har här ett rosettfönster och ett högt smalt tredelat fönster. Det brutna sadeltaket har nu röd falsplåt men var tidigare klätt med Gefletegel.
Gårdshuset av råtegel är byggt 1842 och har ett valmat tak med gammalt gult- och rött enkupigt tegel. Det innehöll drängkammare, stall för två hästar och tre kor, vagnsbod för "tre bättre åkdon" m.m.
Längs Magle Lilla Kyrkogata lät Brunius 1848 uppföra ett gulputsat tegelhus i två våningar, huvudsakligen avsett för spannmålslagring. Fasaden har ett starkt markerat våningsband och kraftiga dörromfattningar. Även här har sadeltakets tegelbeklädnad ersatts med röd falsplåt. De gamla sexrutade fönsterna med speciella vädringsrutor finns än idag kvar liksom en grönmålad pardörr med tvärpanel och spröjsade fönster.
En flygelbyggnad uppfördes mellan de två gatuhusen av C.M. Åkerblom 1871. Dess fasad har utformats efter huset vid Kiliansgatan.
Fastigheten genomgick en omfattande ombyggnad 1889-91. Då inreddes vinden och fönsterkuporna åt gården tillkom, och även en del andra smärre ändringar i fasaden företogs. Lägenheten på tredje våningen fick en praktfull inredning som till stora delar ännu är bevarad med bl.a. kassettak, parkettgolv, väggpanel och takmålning av Svante Thulin.
Stallet inreddes till möbelsnickeri 1935 och samma år togs skyltfönsterna i gatufasaden upp. Sex år senare delades lägenheten på tredje våningen till två.
Husen från Brunius tid är ett exempel på en gårdsanläggning skapad av en och samma byggherre. Den väckte på sin tid uppmärksamhet p.g.a. sitt påkostade utförande. Idag är det ett välbevarat exempel på boendestandarden hos Lunds övre medelklass vid 1800-talets mitt.