Bredgatan
Historik
Bredgatan, stadens infartsgata från norr, lades antagligen ut på 1200- talet. Tidigare har den troligen haft en föregångare snett igenom kvarteret Sankt Peter från norreport ned till Winstrupsgatans mynning. Sin förbindelse med Stora Södergatan via Kyrkogatan fick Bredgatan först 1702 då ett par tidigmedeltida tegelhus framför domkyrkan revs.
Redan på 1200-talet togs Bredgatans sidor i anspråk för bebyggelse. Under 1500- och 1600-talet synes gatan ha varit tämligen tättbebyggd och på 1784 års karta finns det obrutna husrader markerade längs hela Bredgatan. Det var en relativt burgen skara som vid denna tiden ägde tomterna längs Bredgatan, Där fanns åtta ämbetsmän, sex handelsmän varav en gästgivare och tjugoen hantverkare. Bland hantverkarna märks boktryckare, handsk- och hattmakare och inte mindre än fyra guldsmeder. Ämbetsmännens tomter låg samtliga på gatans västra sida medan hantverkarnas var koncentrerade till den östra sidan.
Bebyggelse
Sedan gammalt är Bredgatan stadens huvudinfart från norr. För köpmän, hantverkare och krögare som hade en viktig del i sin kundkrets bland de stadsresande bönderna, var läget strategiskt, och under större delen av 1800-talet behöll gatan sin roll som ett viktigt affärsstråk. Husen var genomgående av god kvalitet och stabilt byggda. När sedan järnvägen byggdes 1856 kom de ekonomiska intressena att fokuseras till Lilla Fiskaregatan och Klostergatan. Byggnadernas goda kvalitet och det ringa exploateringstrycket på området gjorde att den gamla bebyggelsen i hög grad kom att bestå. Idag är ungefär hälften av gathusen från perioden 1780—1820. Från den tiden finns det tre välbevarade gårdsanläggningar. Den Wickmanska gården längst i söder måste genom sin storlek och resning ha varit ett dominerande inslag i gatubilden när den byggdes, och var vad en välbestä1ld köpman kunde kosta på sig. Den Kjederqvistska gården på Sankt Peter 32 var också en köpmansgård men av enklare slag.
En annan typ av hus möter vi på Paradis 46 där krögaren Anders Lindbergs "Finkelborg", ett klassicerande putsat tvåvåningshus, är välbevarat i alla detaljer som dörrar, trapphus och fönster. I den kringbyggda gården är speciellt den stora magasinsbyggnaden i öster värd att bevaras.
Åtskilliga av gårdarna längs den östra sidan av Bredgatan utvecklades under slutet av 1800-talet från hantverksgårdar i mindre skala till regelräta fabriksanläggningar, Det är i sådan bebyggelse som vaggan till dagens välstånd har stått. Särskilt värt att uppmärksammas här är magasinet på Paradis 48.
Tomtstruktur
Tomtstrukturen i kvarteren härstammar bitvis från tiden före Bredgatans utläggande. Långa smala tomter grupperade sig på bägge sidor om Bredgatan. I kvarteret Paradis kvarstår strukturen i det närmaste oförändrad med ett antal gårdsbyggnader som ligger runt en stensatt gårdsplan, medan den bakre delen av tomterna upptas av stora trädgårdar. I kvarteret Sankt Peter slogs en stor del av den uråldriga tomtstrukturen sönder vid 1980-talets byggande.
Bevaringssynpunkter
Bebyggelsen domineras fortfarande av 1700- och 1800-talshusen och inslaget av byggnader från 1900-talet är få. En och tvåvåningsbebyggelsen överväger och enbart ett fåtal byggnader bryter den jämna taklinjen. Raden av välbevarade gårdsmiljöer har få motsvarigheter i stadskärnan.
- Ingen breddning eller indragning av gatulinjen får ske. Ej heller får en indragning av byggnadslinjen företagas.
- Resterna av det ålderdomliga tomtmönstret bör bevaras och komma till uttryck i gatubilden. Inga större byggnadsenheter bör tillåtas, Eventuell kompletteringsbebyggelse, liksom eventuella ombyggnader måste i skala, fasadutformning, takvinkel, färgsättning samt material anpassas till den äldre befintliga bebyggelsen.
- Skyltar och reklamanordningar bör till form, färg och utförande underordna sig byggnadernas fasader samt gatumiljön.
- Gårdsmiljöerna måste ägnas särskild omsorg. Särskild hänsyn bör tas till köpmans- och hantverksgårdarna liksom de tidigindustriella produktionslokalerna.
- Byggnadernas ursprungliga karaktär bör bibehållas och ej förvanskas.
- Befintlig gatstensbeläggning på gator och gångbanor bör bibehållas.