Beskrivning enskilda anläggningar Värme - Beskrivning enskilda anläggningar

Ångkraftverket, Vårdbiträdet, Lund

Ångkraftverket försörjde lasarettet och vissa universitetsinstitutioner med värme och täckte dessutom en del av lasarettets elbehov. 1967 träffades avtal mellan landstinget och Lunds stad (tekniska verken) om att staden ska överta ångkraftverket, vilket innebar värmeverksbyggnaden och del av en byggnad som även inrymde bland annat garage. Ångkraftverket överläts i befintligt driftdugligt skick. Det innehöll bland annat två hetvattenpannor, två ångpannor samt två turbogeneratorer. Till anläggningen hörde en oljecistern om 33 m³. Från överlåtelsedagen skulle tekniska verken svara för leverans av värme, ånga och elektrisk kraft till statens och landstingets byggnader, inom ett visst område. Teniska verken skulle även svara för bland annat viss sopbränning och avfallsdestruktion åt staden och landstinget i ugnar som hörde till anläggningen. I ångkraftverket inrymdes även en desinfektionssal. Tekniska verken ägde även rätt att använda överkapaciteten för leverans av värme utanför det angivna området. Vid överlåtelsetillfället var 20 personer sysselsatta vid ångkraftverket. De övergick till den nya ägaren, men avsikten var att minska personalstyrkan något för att reducera driftskostnaderna vid verket.5 Samtidigt pågick planerna med att bygga ett nytt kraftvärmeverk (Gunnesboverket). En snar utbyggnad av kraftvärmeverket beräknades få stor betydelse för värmeförsörjningen i staden och att bidra till produktionen av billig elkraft. I strävan att minska den ökande luftföroreningen i stadsområdet från oljeeldade panncentraler utgjorde centraliserad värmeförsörjning en viktig del.

Den första delen av ångkraftverket vid lasarettet uppfördes 1953. Det står på ett gammalt lertag och är pålat till ungefär 60 m:s djup.6 Verket skulle förse sjukhuset med ånga och varmvatten. Byggnaden var från början dimensionerad för att antalet pannor skulle kunna ökas. Den första ångpannan var koleldad, senare installerades två oljepannor varav den ena idag är konverterad till gas. Kolpannan, transportanordningen med vilken kolen fördes från gården till pannan, samt manöverbordet finns bevarade men är inte i bruk idag. På gårdsplan finns kolgården och de ursprungliga cylindriska oljecisternerna i omålad plåt.

Det ursprungliga ångkraftverket består av i princip tre byggnadskroppar. Den östra är kvadratisk relativt smal och hög och avslutas i söder med en högre byggnadskropp. Fasaden är av vitmålade rektangulära betongblock där trämönstret av gjutformen bildar vertikala ränder. I öster finns ett horisontellt fönsterband. De horisontella fogarna är markerade vilket förstärker byggnadens långsmala uttryck. Lanterninen, den översta delen, är i omålad betong med svagt lutande väggar och flackt sadeltak. Byggnaden har karaktären av ett fartyg vilket förstärks av raden av runda fönster i lanterninen. Högt i det sydöstra hörnet finns glasburen där kranföraren till kolinlastningen satt.

Den mellersta byggnadskroppen med plant tak har samma fasadindelning som den förra. Norra fasaden domineras av smala höga vertikala fönsterband, avskilda genom släta betonglistverk med pilasterverkan. Varje fönster är pivåhängt och öppnas gemensamt med en invändig vevanordning. Den nordöstra delen är uppförd i rött tegel med fönster i en vertikal linje. Längst i söder står den höga skorstenen vilken är murad i rött tegel. Skorstenen har tre kanaler, den är i bruk i viss mån och har reparerats under de senaste åren.

Den västra byggnadskroppen är uppförd med fasader i rött tegel. Den norra fasaden är indelad i åtta fönsterfält med från fasaden utskjutande listverk i betong. Varje fönsterfält är indelat i 18 fönster med tunna bågar med det nedre fältet murat i tegel. Taket är ett flackt pulpettak med kraftig utskjutande takfot i norr. I källarvåningen finns stora vita garageportar. Hela byggnadskroppen präglas av geometriska linjer och upprepade former. Fasaden redovisar genom betonglistverken stommens uppbyggnad.

Murar i kvaderhuggen sten reglerar nivåskillnaderna på fastigheten. Utanför byggnaden i öster finns kolgården med ett gjutet väggfundament och transportskena. Längre in på gården står de två oljecisternerna till de ursprungliga oljepannorna. På kolgården och på fastigheten står även nyare anläggningar, bland annat en hög kylackumulator i grå plåt.

Interiört i verket är väggarna i gjuten betong med betongpelare dels intill väggarna dels fristående. Pelarna är målade orangeröda (undre färglager är beige) och nedre väggfältet grönt. Golvet är belagt med Höganäs klinkers. Här finns tre ångpannor varav den fösta koleldade, en La Mont panna från 1953, står kvar men är inte i bruk, liksom manöverbordet i grå plåt med svarta bakelitbrytare. Turbin och generator finns inte bevarade. Lasarettet eldade fram till 1986 riskavfall. Kärrorna med avfall rullades fram till förbränningspannan och tippades genom en lyftanordning. Dessa finns bevarade. I ett tidigare förrådsrum med fjärrvärmepumpar är väggarna tidstypiskt för 1950-talet klädda med turkos kakel och strömbrytarna är av svart bakelit.

Den mittersta och den västra byggnaden förbinds genom ett trapphus med vägg av glasbetong. I den västra byggnaden som rymmer reningshall och avhärdningsfilter är golvet belagt med gul klinker och i källaren slipad betong. Väggarna i betong är vitmålade och pelarna blå. I källaren finns tre avhärdningsfiler varav två är i bruk och tre fjärrvärmepumpar som inte är i bruk, de senare består av grönmålade betongfundament.

Produktion: Naturgas, Eldningsolja, Värmepump, Kylackumulator

Bild 1
Bild 2
Bild 3
Bild 4
Bild 5
Bild 6
Bild 7
Bild 8
Bild 9

Bild 1 - Kraftringen Produktion AB. Den höga skorstenen är en tydlig siluett i Lund från flera väderstreck när man blickar in mot staden samt när man befinner sig i staden. Öster är till vänster

i bild.

Bild 2 - Den östra byggnadskroppen med glaskur för kranföraren och lanterninen med en rad av runda fönster. Den höga karaktärs- och siluettgivande skorstenen i rött tegel i bakgrunden.
Bild 3 - Naturstensmurar och den västra byggnaden. Byggnaden karaktäriseras av fasadtegel i kombination med utskjutande betonglistverk och fönsterband med tunna bågar samt den kraftigt utskjutande takfoten med synliga takbjälkar i betong.
Bild 4 - Den mellersta byggnadskroppen med höga vertikala fönsterband utvändigt inramade av utskjutande betongskivor.
Bild 5 - Trapphus med stilren och luftig glasbetongvägg.
Bild 6 - Interiör i den mittersta byggnaden
Bild 7 - Ursprungligt manöverbord.
Bild 8 - Den första koleldade pannan
BIld 9 - Skorstenen vid värmeverket är en tydlig del i stadssiluetten och ger karaktär till centrum, vid infarten längs Tornavägen. På bilden syns även det gamla vattentornet.

Hetvattencentralen Södra verket, Klostergården, Värmen 1

Arkitekt: Hans Westman. Uppfört: 1964 – 1965.

1962 beslöts enligt stadsfullmäktiges protokoll att uppföra en anläggning för fjärrvärmeleverans vid Klostergårdsområdet. Verket uppfördes 1964-1965. Anläggningen omfattade enligt stadsfullmäktiges protokoll i ärendet, ”en i området centralt placerad värmecentral dimensionerad för tre hetvattenpannor”. Av stadsplanetekniska och andra skäl kunde värmecentralen inte uppföras i anslutning till bostadsområdets centrumbebyggelse. Tomtplats för centralen blev istället på norra delen av ett kvarter som var avsett för park- och fritidsändamål väster om Nordanväg. I första etappen skulle två pannor sättas in samt 1 093 meter värmekulvertledningar.

På grund av det utsatta läget gavs byggnaden för värmecentralen ett mer påkostat utförande än som förutsatts i den första kostnadskalkylen. Även vissa utrustningar, till exempel rör för rökgasrening, fick ett dyrare utförande. Byggnaden är ritad av Hans Westman AB i samarbete med Teknokonsult Malmö. Genom byggnadens välvalda arkitektur visas tekniken stolt upp, ett tekniktempel, en symbol för välfärdssamhället.

Byggnaden, som är i två våningar, består av en armerad betongkonstruktion av väggelement och takplattor av lättbetong. De två ursprungliga skorstenarna är gjutna av betong med Rockwool isolering och klädda med korrugerad kopparplåt. Ritningarna uppgjordes med tre skorstenar. På källarplan finns cistern, pannkällare, kulvertkällare och transformatorrum. På markplan finns cistern, pannrum, pumphus och personalutrymmen. Idag finns här totalt tre pannor; två oljepannor och en naturgaspanna. Den senare används när det är som kallast väderlek.

Södra verket kompletterades 1982 med en fristående värmepumpanläggning för naturgas, vilken används när värmebehovet är som störst. På 1990-talet tillbyggdes även en fristående anläggning för produktion av kyla till industriområdet. Här finns även två temporära kylkonteiner, vilka inte är i drift, samt en oljecistern från 1974.

Hans Westman är även arkitekten bakom kraftvärmeverket i stadsdelen Heleneholm i Malmö vilket färdigställdes 1966 och byggdes till 1970. Den största och i staden mest synliga av byggnadskropparna är pannhuset. Det består av en glidformsgjuten betongstomme med ytterväggar av blågröna plåtkassetter, vars mönster skapades av Hans Westman. Den dekorativa fasaden kan sägas vara en abstrakt bild av byggnadens innehåll. Westman ritade under samma tidsperiod flera av Sydkrafts vattenkraftverk.

Produktion: naturgas, kylmaskin, värmepump

Bild 1
Bild 2
Bild 3
Bild 4

Bild 1 - Kraftringen Produktion AB. Värmeverket ritat av Hans Westman till vänster i bild. Till höger i bild värmepumpanläggningen från 1982.
Bild 2 - Värmepumpanläggning uppförd 1982. Till höger i bild värmeverket ritat av Hans Westman. Vy från Västanväg i söder.
Bild 3 - Interiören med smäckra träfönster indelade i mönster, gult tegel i väggarna och brunröd golvklinker. Interiören är ljus och luftig tack vare de stora fönsteröppningarna. Ursprungliga pannor och manöverbord finns delvis kvar.
Bild 4 - Fasad av gjuten betong där mönstret av brädorna i gjutformen är synligt och med kopparplåt i den övre delen av fasaden. Fönstren är enkla, tunna och smäckra med träbågar.

Gunnesbo Värmeverk, Plogen 1 – 4

Gunnesboverket hette till en början Lunds hetvattencentral. Den första delen av anläggningen, pannhallarna, byggdes 1969-1970 med initialt två oljepannor, vilka kompletterats med en tredje. Den fjärde och sista tillkom 1978. På 1970-talet blev det mycket dyrt att elda med olja på grund av oljekriserna och man såg sig om efter nya möjligheter att försörja staden med värme. 1985 togs Lunds Energikoncernens geotermianläggning i bruk. Det är Sveriges första stora geotermianläggning som producerar fjärrvärme med hjälp av geotermisk energi. 1985 blev även naturgasen tillgänglig i Lund. En oljepanna och en ångkraftpanna på Gunnesboverket konverterades då till naturgas. På 1990-talet byggdes kraftvärmeverket som producerar både el och värme. På Gunnesbo finns även gasturbin kraftvärmeverk med naturgas som producerar el och värme.

På Gunnesboverket finns alltså många olika värmepannor, för olika bränslen, men alla är oftast inte igång samtidigt. Utifrån väderprognoser och den förväntade fjärrvärmeförbrukningen planerar man vilka pannor som ska köras de närmaste dagarna. Gunnesboverket är bemannat dygnet runt alla dagar på året och därför arbetar man i skift.

Produktion: bioolja, naturgaspannor, pelletspanna, elpanna, värmepumpar (Geotermi), gasturbinkraftvärmeverk, ackumulator.

Bild 1
Bild 2
Bild 3
Bild 4
Bild 5

Bild 1 - Kraftringen Produktion AB. De stora tegelvolymerna mitt i bilden är de första byggnaderna som uppfördes 1969-70.
Bild 2 - Den första pannhallen uppfördes i en strikt geometrisk arkitektur med fasader i rött tegel. Alla tillbyggnader är utförda väl anpassat till den första pannhallen och dominerande material och uttryck är strikt betong och trött tegel. Den höga skorstenen till vänster i bild är uppförd i glidgjuten betong. En metod där gjutformen successivt förs uppåt under gjutprocessen. Det svarta tornet i plåt till höger i bild är uppfört med en byggmetod som kallas spiralmetoden. Det innebär att man börjar med att montera toppen på marknivå och tornet skruvas successivt upp. Dess funktion är ackumulator för varmvatten. Det är där man lagrar det uppvärmda, nästan 100-gradiga vattnet för att kunna leverera värme och varmvatten även när förbrukningen är som störst, vilket på vardagarna inträffar på morgonen när många duschar och på kvällen när många kommer hem från jobbet, börjar laga mat och startar alla hushållsmaskiner. På skorstenen i betong finns sedan 1980-talet telemaster från tre olika telebolag.
Bild 3 - Interiör från pannhallen. Pelarstomme i betong med innerväggar mönstermurade med håltegel placerade så att de bildar ett mönster. Dörren är markerad genom en utkragande betongomfattning och glasbetong ger ljusgenomsläpp och lätt genomsiktlighet.
Bild 4 - Ursprungligt manöverbord från 1970-talet. Ny teknik har tillkommit.
BIld 5 - Geotermibyggnaden från 1985. Tidstypisk 1980-talsarkitektur med stiliserade klassiska arkitekturelement. Genom fasadteglet i sockelvåning anknyter byggnaden väl till de tidigare byggnaderna men utmärker sig dock genom sin tids estetiska uttryck.

Biogasanläggning på Källby

Biogasanläggningen på Källby uppfördes 2009-2010 av Lunds Energi. Källby avloppsreningsverk samarbetar med Lunds Energi för att producera fordonsgas av avloppsslammet från reningsverket. Biogasen från rötkammarna blir till fordonsgas i en uppgraderingsanläggning. Biogas består till största delen av metan (65 %) och koldioxid (35 %). Detta bildas av organiskt material i en biologisk process som kallas för rötning.

Biogasanläggningen på Källby.

Övriga värmeverksanläggningar

Övriga mindre värmeverk finns exempelvis i Dalby, Södra Sandby och vid Svenstorps och Björnstorps gods. 2002 byggdes en halmpanna vid Svenstorps gods med en effekt på 1.5 MW. 3.5 km kulvert distribuerar energin från anläggningen till närliggande bostadshus och ekonomibyggnader. Pannan ersätter för närvarande 250 m³ olja genom att förbränna 595 ton halm. Halmen är en restvara efter spannmålsproduktionen. Energin motsvarar lika mycket som behövs för att värme 100 svenska normalvillor. Kapaciteten är dock 7200 MWh vid 80 % verkningsgrad om pannan är i bruk under 250 dagar, det motsvarar årsförbrukningen i 360 villor. Från och med oktober 2006 levererar denna panna värme till bostäder i Lund via Lunds Energi. Under 2004 byggdes en liknande panna på Björnstorps gods med en effekt på 1.2 MW. Kulvertarna är på 5.1 km. Björnstorps panna ersätter 170 m³ eldningsolja med ungefär 400 ton halm. Denna energi motsvarar vad som behövs för att värma 70 villor. Från och med januari 2009 levererar denna panna värme till skolor, kyrkor och bostäder i Genarp via Lunds Energi.

Värmeverket i Björnstorp
Värmeverket i Dalby

Vindturbin, Svarta hål, Revingehed, LReJ

Vindturbinen presenteras i Järnvägens och bilens miljöer, Lunds kommun kulturmiljöprogram (s. 78-79). ”I anslutning till grusgroparna på Revingefältet står två unika vindturbiner med uppgift att pumpa undan grundvatten. Den ena står i anslutning till Svarta hål där LReJ hade sin största täkt, den andra står öster om Revingeby på ett område där man troligen tagit grus i samband med att banan byggdes.”

Bilder - Vindturbin, Svarta hål, Revingehed. Vindturbinen är uppförd i järn med bultade infästningar. Från vindhjulet har många av skivorna i trä ramlat ner.