Alléer - Järnvägens och bilens miljöer i Lunds kommun
I Skåne började alléer planteras längs vägarna efter kontinental förebild under 1700-talet, vanligen i anslutning till gods, herrgårdar eller andra större gårdar. Alléerna hade inte enbart ett estetiskt syfte utan var även praktiska. På vintern när det var mycket snö markerade allén vägens sträckning och på sommaren gav den skugga. Alléerna finns främst i det öppna, odlade landskapet och var förstås ett slags statusmarkör.
Längs landsvägarna kunde alléerna innehålla olika trädslag, men träden var regelbundet planterade med ungefär samma inbördes avstånd. Vid godsen planterades alléerna bara med ett och samma trädslag. Vanliga träd var framför allt alm och lind, men även kastanj och lönn planterades. På grund av almsjuka har många alléer med alm tagits ner och ofta ersatts med andra trädslag, som vid Silvåkra där den nedtagna almallén är återplanterad med lind.
Många alléer anlades i samband med 1800-talets jordbruksskiften, särskilt vid uppfarter till nyanlagda herrgårdar och plattgårdar. En speciell allé var den som anlades från Klostersågens station och förbi Vombs tegelbruk upp mot Övedskloster. Detta var ett tydligt sätt att visa att järnvägen inkorporerats i godssystemet. I mer utpräglad bondebygd planterades pilalléer, eller pilerader i ägogränser. Alléer är biotopskyddade och förändringar får endast ske efter länsstyrelsens beslut enligt Miljöbalken.
Särskilt kulturhistoriskt värdefulla alléer
- Björnstorps gods
- Svenstorps gods
- Odarslöv
- Botillelund
- Flyinge kungsgård
- Arendala
- Toppeladugård
- Skrivaremöllan
- Västra Hoby
- Silvåkra
- Bramstorp
- Klostersågen